Förord nr 1 2016

I det här numret har jag glädjen att presentera ett samarbete med Sveriges unga akademi och gästredaktören Christer Nordlund, som till vardags arbetar som professor i Idéhistoria vid Umeå universitet. Nordlund har ställt samman texter som utgår från de föredrag som ledande musikforskare från olika discipliner höll under en kulturell salong hemma hos läkaren Nina Rehnqvist i Gamla stan, Stockholm, våren 2015.  En inspirerande och mycket oformell salong med föredrag, musikaliska inslag, diskussioner och matförtäring, troligen inte helt olik 1800-talets litterära salonger, hemma hos Malla Silfverstople  i Uppsala, med författare som Geijer, Atterbom, Almqvist och Thekla Knös.

Numrets bitema behandlar arvet från antiken. Poeten Eva-Stina Byggmästar skriver om hur antikens mytologi lever kvar genom tiderna oberoende av politiska och religiösa gränser. Och hon visar på att också det finländska nationaleposet Kalevala har mångtusenåriga mytologiska rötter.  Litteraturvetaren Torsten Rönnerstrand skriver om den evigt lika aktuella grekiska poeten Sapfo.

Jag slutar med Horisont nu efter dryga 15 år som redaktör i Sverige. Det har varit goda 15 år och även om de inte gett mig någon professorslön, har det uppvägts av fördelarna med att verka i en liten institution med stor frihet. Det har varit en tid av kunskapsglädje och många spännande utmaningar.  Jag hoppas att jag i någon mån lyckats i min redaktörsambition att belysa viktiga författare och teman på ett samtidigt initierat och hyfsat tillgängligt sätt – varken populistiskt eller alltför akademiskt. Och med hänsyn tagen till tvålandsperspektivets tvesyn när så varit påkallat.

Jag tackar mina kollegor genom åren, medredaktörerna: Maria Sandin, Oscar Rossi, Heidi von Wright och Sofie Furu samt formgivarna Ika Österblad, Mallu Laitala och Hilda Forss för ett gott samarbete genom åren, samt förstås Svenska Österbottens litteraturförenings verksamhetsledare Christian Lång, som varit med under alla mina 15 år och vars arbete tidskriften hela tiden lutat sig mot. Jag tackar också alla skribenter under åren som tillsammans byggt denna märkliga och förunderliga företeelse som heter Horisont. Till sist ett tack till tidskriftens läsare för vår viktiga och alltid lika vederkvickande dialog. Må Horisont fortsätta leva länge än!

Peter Björkman

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *