Peter Sandström: Till dig som saknas

Till dig, Nykarleby

Peter Sandström – Till dig som saknas
Schildts & Söderströms
2012

Österbotten är rätt välrepresenterat inom det litterära Svenskfinland. Till dessa representanter hör Peter Sandström och hans nyaste novellsamling Till dig som saknas. Novellsamlingen och dess sex noveller visar tecken på starka band till författarens barndomsstad Nykarleby. Även i dialogen syns det österbottniska inflytandet då dialekten används som ett tecken på Pampas utvalda. Andra återkommande teman är döden, utanförskap och den frånvarande fadern.

 

Till dig som saknas låter i sig som en dedikation. Till vem kunde man tänka sig att Sandström dedikerat sina nyaste noveller? I någon mån verkar det som om den som saknas är fadern. Även de pappor som får framträda i novellerna är som döda lanternor som inte kan förmå att lysa vägen för sina barn. Dessa pappor är krigsveteraner som förtärts av gevärets mynningsflamma, allt de kan se är krig. Så är fallet i hälften av novellerna i Till dig som saknas: ”Son”, ”Till dig som färdas” och ”Syster, slutligen”. Kritiken mot krig är tydlig, speciellt då resultatet i ”Son” är att krigsveteranens son söker sig till flaskan i hopp om att återse sin far. Moralen lyder: krig slutar inte med fredsdeklarationer, krig tynar gradvis bort och förstör flera generationer i processen.

Den frånvarande fadern innebär att barnen i Sandströms noveller känner sig osäkra. Det gäller inte bara söner, trots att fler av Sandströms berättare är män. I ”Tiger” får Iris ordet när hon beger sig till Gdansk från Nykarleby för att förmedla åt sin far att hans fru, Iris mor, har avlidit. Även här har fadern flytt fältet och övergivit sin familj. Frågan är ifall Sandströms fäder överhuvudtaget kan göra rätt. Iris pappa, en finlandssvensk poet, framställs som en kvinnohatare som, enligt Iris, ”gjorde vad han kunde för att svälta ut” modern.

Mödrarna i Till dig som saknas arbetar i kök, röker cigaretter och lär sina söner saker och ting. Dessa mödrar är mäktiga varelser som delat sin kropp med sina barn. Trots det får man känslan att ingen av karaktärerna är fria att gå sina egna vägar. Likt grekiska heroer tvingas dessa småstadsmänskor spela ut sina roller. Intressant nog är alla familjerelationer i Till dig som saknas heterosexuella, med traditionella kärnfamiljer som splittrats. Men kanske det är för tidigt för alternativa familjeskildringar.

Fler av frågorna Sandström ställer i sina noveller är väl värda att ställa. En återkommande fråga är hur destruktiv småstadsmiljön är för de som är annorlunda. Bland annat figurerar en transvestit i en av novellerna som hela sitt liv fått höra att han ser ut som en flicka. Efter att ha flytt till Åbo bestämmer han sig för att återvända hem till Nykarleby iklädd kjol och smink. Då han möter några Nykarlebybor på ett hak tror han att det kommer att innebära döden för honom. Men det visar sig att småstaden inte har monopol på intolerans. Bland den kultiverade stadsbons intolerans hittar man berättaren Peter Sandströms beskrivning av en bilmekaniker som en exotisk spikätande fåntratt, och Nykarlebyflyktingen Peter Sandströms bravader som hustrumisshandlare och fyllbult som måste stoppas av sin anemiska småstadsmor.

Ifall det var förbryllande att se ”Peter Sandström” användas som fiktiv karaktär kan jag säga att det är ett återkommande drag i novellerna. Sandström använder sig friskt av ett grepp som blandar fakta med fiktion där han introducerar både sitt namn, födelsedatum och annan personlig information i sina noveller. Läsaren får ta del av såväl Peter Sandström, Petrus och Piotr i olika tappningar. Man kunde tänka sig att det är ett sätt för Sandström att laborera med sig själv eller ett försök att empatisera med olika livssituationer. Tyvärr blir resultatet oftast att denna lek i samband med Sandströms nästan impressionistiska beskrivningar leder till att läsaren inte har en stadig grund att stå på. Speciellt ifall man inte råkar vara bekant med Nykarleby och dess traditioner.

Nykarleby framställs som en självklarhet, ett personligt skämt för de initierade. Ifall man inte vuxit upp i Nykarleby med omnejd kan man bara undra ifall det finns en sekt som offrar kråkor till någon österbottnisk avgud. Eller ifall österbottniska bilmekaniker verkligen har glapp mellan tänderna och flinar non stop. Högst antagligen är det senare ett exempel på komisk överdrift, men hur vet man det med säkerhet? I någon mening kanske Till dig som saknas är dedikerad till Sandströms tidigare levnadsår i Nykarleby, men mycket av småsamhällskritiken kommer troligtvis bara att uppfattas av Nykarlebyborna själva. Något som är tråkigt i sig då Svenskfinland är ett småsamhälle med drygt trehundratusen invånare och ett hejdundrande kontaktnät. Att bli utfryst här är ödesdigert.

Med största sannolikhet skulle Till dig som saknas vinna på att vara en roman, inte en novellsamling. Novellerna i sig tyder på detta då vissa ordval återkommer, och olika karaktärer utsätts för synnerligen likartade dilemman. Visserligen finns det en styrka i att återge olika perspektiv, men även då vinner en enhetlig roman över en serie likartade noveller. Då får man chansen att lära känna de olika karaktärerna och deras tankesätt, att verkligen förstå hur de resonerar. Läsaren hade behövt en möjlighet att känna sig hemmastadd i en värld som saknas.

Tags: , ,

  1. Ann-Sofie’s avatar

    Till skillnad från recensenten Adrian, har min läsupplevelse av – till dig som saknas, stärkts tack vare en viss brist på konkret förankring och av de öppna, ibland något svävande, karaktärsskildringarna. Det ger mig som läsare möjlighet att fylla ut – avsluta figurerna och händelserna utifrån mina egna bilder och tankar. Ett möte, mellan bokens värld och min värld, ges en möjlighet som jag kanske inte så ofta upplever, än hur jag kan njuta av en text i sig.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *