Emma Pemberton: Kom

Intrigroman för ungdomar

Emma Pemberton: Kom

Emma Pemberton
Kom
Schildts & Söderströms 2012

I slutet av år 2010 utlyste Söderströms förlag något man kallade en ”intrigromantävling”. Förlaget efterlyste en färdig roman med ”en trovärdig och fängslande intrig” och med ”personer som är levande människor som talar till oss här och nu”. Första priset bestod av 6000 euro samt möjligheten att bli publicerad. Vinnarna offentliggjordes i fjol och juryn, bestående av Michel Ekman, Sara Ehnholm Hielm och Tapani Ritamäki, valde Emma Pembertons 296 sidor långa roman Kom.

Pemberton är född 1992 och Kom är hennes debutroman. Tävlingen utlystes som sagt av Söderströms förlag, men då det blev dags för utgivning gavs Pembertons bok ut på det fusionerade Schildts & Söderströms förlag. Att just Pemberton vann tävlingen med sin Kom motiverades så här:

”Liksom i filmen Short Cuts låter författaren sina personers liv flätas in i varandra på ett intrikat sätt. Alla känner alla – och har haft inbördes förhållanden – men här handlar det inte om en trist och förutsägbar ankdamm, utan om en medveten studie av ett hermetiskt rum. Noga som en insektforskare undersöker Emma Pemberton skiftningarna i sina personers känsloliv – sekund för sekund studeras bakgrunden till varje replik – det finns en häpnadsveckande rymd i dem. Kom är en intrigroman i betydelsen: en roman om intriger – en generationsroman – och författaren visar stor säkerhet i sitt sätt att hantera själva romankonstruktionen.”

Men: vad är då en intrig? En intrig kan vara en listig plan, en konspiration, men en intrig kan också vara (den konkreta) handlingen i en roman eller i ett drama, förloppet som utvecklas då olika karaktärer i en viss miljö med en viss social ställning ställs inför varandra, och som gör att vi vill läsa vidare.

I Pembertons roman får vi i huvudsak följa med ungdomarna Erika, Katja, Thomas, Martin och Not, men också många andra karaktärer finns med; några spelar en större roll, andra en mindre. Alla är dock på ett eller annat sätt inblandade med varandra, och karaktärerna är många. Handlingen utspelar sig i Helsingfors och personerna är unga.

 

Romanen är som ett klipp ur karaktärernas liv, eller ur ungdomstiden kring 20– årsåldern i allmänhet, en tid som kan vara nog så prövande, vinglig och experimentell då man – bland annat – skall försöka lära sig att stå på egna ben. Som en röd tråd i handlingen går karaktärernas kamp för att skapa och hålla kvar banden till de andra, kampen för att försöka komma någon nära. Handlingen kantas av samvaro och av ensamhet, av tillit och av svek.

Texten är skriven i tredje person, vilket just i den här boken skapar en viss känsla av att det är svårt att riktig komma nära – det är på något sätt som att se på en film. Inget ont i det i och för sig, men Kom hade kunnat vara så mycket mera, som man säger. Frågan är om Kom kanske först och främst är en ungdomsroman? Det verkar som om författaren försöker få karaktärerna i boken att vara mer vuxna än de egentligen är.

 

Kom är ingen dålig roman i sig, men den har sina svagheter. Som läsare undrar jag varför texten inte genomgått en grundligare redigering. Finlandismer finns, och dem kan man givetvis ha olika åsikt om – å ena sidan rekommenderas det att vi att undviker dem, å andra sidan skapar de en mer autentisk känsla i en roman om ungdomar i dagens Helsingfors.

Men förutom finlandismerna finns det andra svagheter i språket, både vad gäller sådant som inte anses vara korrekt normsvenska och vad gäller exempelvis hur dialogerna och meningarna byggts upp. De är korta – och dialogerna är många, det är direkt anföring som gäller, men ibland är det svårt att veta vem som yttrar sig. Det här kan skapa förvirring i längre dialoger. Karaktärerna låter också väldigt lika, deras språk skiljer sig inte från varandra.

 

Som helhet är boken bra. Den beskriver några ungdomars vardag och tar upp teman som sex och kärlek, relationer och missförstånd, rädsla och förvirring, alkohol och skvaller – allt sådant som mer eller mindre präglar dagens ungdomar. Bitvis känns boken emellertid aningen lättuggad, och jag har svårt att komma ifrån känslan av att det trots allt är en ungdomsroman (snarare: en roman som främst tilltalar ungdomar). Som läsare har jag också svårt att hitta en egen upplevelse i boken. Jag kommer inte ifrån känslan av att texten skulle ha mått bättre om den skulle ha fått mogna lite mer och redigerats lite bättre.

Och slutligen har vi det där med intrigroman – Kom har alltså vunnit en intrigromantävling. Förvisso är den ingen dålig bok, men för mig är den ingen bladvändare. Å andra sidan är den en spännande debut i Svenskfinland, och Emma Pemberton kan nog komma att bli ett känt namn i framtiden.

Tove Sjöblom

Tags: , ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *