3 2013

You are currently browsing the archive for the 3 2013 category.

Jag älskar dig med mina höstliga dimmor

Claes Andersson Hjärtats rum dikter

Claes Andersson
Hjärtats rum: Valda dikter 1962-2012
Atlantis / Schildts & Söderströms, 2012.

Jag är en sådan som önskar att alla böcker skulle komma med en blyertspenna. Mina diktböcker är fyllda av understrykningar och mariginalkommentarer, sidornas hörn invikta vid de intressanta passagerna. Men när jag läser Tua Forsströms urval av Claes Anderssons dikter i Hjärtats rum… blir det lite löjligt. Var och varannan sida viks in och sidorna är fullklottrade på samma sätt som vissa präststuderande kan ställa till sina biblar.

Boken är sammanställd inför 50-årsjubileet 2012. Anderssons debut Ventil kom 1962 och 50 år senare den diktbok som avslutar samlingen Jag älskar dig med mina höstliga dimmor. Litteratur­historiskt var Claes Andersson en föregångare, vilket har gjort att han genom tiden har fått ta en hel del kritik för sitt sätt att dikta. Recensenter hade i början svårt med ironin och den vetenskapliga ordfloran, två aspekter som idag ses som legio. Just det som först kritiserades gör att diktningen ännu håller för läsning. ”Hamlet -66” inleds med den i grunden existentiella fråga som Hamlet ställer – vad händer när vi dör? – men besvaras utifrån ateistens och vetenskapsmannens perspektiv: ”All död beror i sista hand på syrebrist / Det rör sej om en sorts inre kvävning / Låt oss få den trivialiteten undanstökad”. Därefter följs kroppens förmultningsprocess till slutet: Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Stort drama ur ”vardagen”

När minnen får liv, Malin Eriksson

Malin K Eriksson
När minnen får liv
Bankeryd Bok och Kultur, 2013

Den stora berättelsen och den lilla är speglingar av varann, det allmängiltiga och det vardagliga samma kött. Det var väl vad James Joyce försökte lära oss med Odysseus: Stephen Daedalus (Telemachos) söker sin förlupne far, plågas av minnena av sitt uppträdande vid moderns dödsbädd. Leopold Bloom, Odysseus alltså, lagar frukost åt sin otrogna hustru Molly Tweedy eller Penelope. Sedan möts de två männen på en bordell där Leopold i Stephen tycker sig se sin döde son. Stilen är den omedvetna inre monologens medvetandeström, genombrottet för psykoanalytisk romankonst.

Jag kommer på mig med en liknande tanke inför Malin K Erikssons debutroman När minnen får liv (Bankeryd Bok och Kultur = eget förlag). En kvinna Grace sitter förlamad i rullstol, kommer utomhus med hjälp av fyra hemvårdsassistenter, råkar på en herrelös hund som blir så betydelsefull för henne att bitterheten över från början blott antydda svek mildras. Förhållandet till de fyra assistenterna som mest pladdrar om sitt eget är spänt men ändras när en av dem byts mot Emmalisa, en ung flicka som bär på egna dystra hemligheter. De speglar sig i varandra, avslöjar tveksamt sina delvis helt bortträngda minnen av att bli svikna vilket tvingar Grace att konfrontera Dan, sin ungdomskärlek och ”demon”. Berättelsen om hur Grace hamnade i rullstolen rullas upp. Det finns ett starkt sidotema om hennes förhållande till hunden Sally och ett mindre om självupptagenhet versus empati. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Självhjälpsbok för blivande romanförfattare

Karen Weisner write your first draft

Karen S. Wiesner
First Draft in 30 Days. A novel writer’s system for building a complete and cohesive manuscript.
Writer’s Digest Books
Ohio.

För dem som flitigt läser litteratur om att skriva böcker, är namnet Karen S. Wiesner troligen bekant. Hennes crash-course-bok First Draft in 30 Days, om hur man sätter ihop ett fullständigt romanutkast på en månad nämns nämligen ofta i sådana sammanhang.

Varför ska man då sätta ihop ett romanutkast innan man skriver själva romanen? Helt enkelt för att det sparar tid, och därmed ökar produktionstakten betydligt. Ett fullständigt utkast på femtiotalet sidor är betydligt lättare att analysera och komplettera än ett 300-sidigt manuskript där detaljerna kommit i oordning, och varje ändring kan påverka handlingen flera kapitel framåt. När väl utkastet är färdigt är det hårda arbetet redan gjort, och resten av skrivandet betydligt enklare, påstår författaren. Och när det gäller produktionstakten är ekvationen enligt Wiesner enkel: författaren opererar på en marknad, och vill man sälja mycket och uppfylla läsarnas och förläggarnas förväntningar måste man producera snabbt, effektivt och bra. Wiesner själv skriver i flera olika genrer och verkar leva som hon lär. Personligen har hon trimmat sin metod ytterligare och producerar ofta ett romanutkast i genrerna action eller romance på ett par veckor. För dem som inte är trakterade att skriva inom samma genrer som hon gör, poängterar hon att metoden med vissa modifikationer kan användas på snart sagt samtliga skönlitterära genrer.

Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Orientering i glömt författarskap

En kämpande poet Olov Hertzman

Olov Hertzman
En kämpande poet. Sture Axelsons liv och diktning
Ellerströms, 2013

Under 1940-talet framträdde i Sverige en lång rad poeter av mycket olika kynne. Några av dem blev enbokspoeter, åtskilliga glömdes ganska snart, en liten kärntrupp blev vad som litteraturhistoriskt har kallats 40-talister: poeter som i ett ofta komplext bildspråk formulerade krigstidens ångestskapande tryck. Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner Aspenström, Ragnar Thoursie, Elsa Grave och några till utgör denna kärna; att de var mycket olika som poeter gör att begreppet 40-talism inte är entydigt.

Vid sidan av de poeter från 40-talet som – givetvis med goda skäl – har fått stort utrymme i litteraturhistoriens minne, finns alltså åtskilliga poeter som – ofta men inte alltid av goda skäl – har hamnat i glömska. I några fall kan det handla om att de helt enkelt var på fel plats vid fel tidpunkt, dvs de kunde inte i tillräcklig utsträckning ses som modernistiska förnyare på samma sätt som de poeter som kommit att prägla bilden av det litterära 40-talet. I själva verket borde 1940-talets litteraturhistoria skrivas om, så att bredden och osamstämmigheten mera kunde tydliggöras. En revidering är redan påbörjad i några avhandlingar om kvinnliga författarskap som inte tidigare har uppmärksammats efter förtjänst. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Intressant bok om själavård

Allan Willny innan tuppen gal

Allan Willny
Innan tuppen gal
GAudete förlag, 2013

Allan Willnys tredje bok Innan tuppen gal har liksom de andra en kristen grund. Det som skiljer denna från de andra är att alla huvudpersoner här från början har en fast kristen tro som praktiseras i högmässor och nattvard. Huvudpersonerna ansätts heller inte av några allvarliga tvivel härvidlag. Boken handlar snarast om olika sätt att utöva sin tro och konsekvenserna av detta.

Innan tuppen gal handlar om två medelålders gifta par: prästen Andreas och hans fru Inger, samt konstnären Lars och läraren och låtskrivaren Lena. De bor på Öland och är nära vänner, samt aktiva i samma församling i Svenska kyrkan. Andreas är anställd präst och de andra är lekmän. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

En fånges väg till frihet

Erik Johan Stagnelius, Anders Olsson

Michael Economou
Erik Johans Minnen
Albert Bonniers förlag, 2013.

Vad är en suck, undrar Anders Olsson i sin våren 2013 utkomna bok om Stagnelius. När läsaren efter bästa förmåga söker besvara frågan, blir väl hans eller hennes besked ungefär detsamma som författarens eget: en suck är ett andetag som uttrycker en känsla. Den kan ibland tolka välbehag och en löftesrik längtan, men oftare präglas den av stämningar som vemod, saknad, sorg, besvikelse och resignation.

”För ingen svensk diktare har sucken betytt så mycket och haft en så central ställning som för Stagnelius”, menar Olsson. Jag är inte säker på att han har rätt. Det suckades flitigt också på många andra håll i 1700- och 1800-­talets svenska lyrik, exempelvis hos den både klagande och förtröstansfulle Johan Olof Wallin. För Esaias Tegnér utgjorde sucken det mänskliga språkets ursprung och grundinnehåll.
”En djup, oändlig suck” var människosläktets ”modersmål”, sa Tegnér i en vers om gustavianen Gyllenborg. Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , ,

Störst av allt är kärleken

Jonas Gardell – Torka Aldrig tårar utan handskar recension

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden.
Norstedts, 2013

Vid förra delen av Jonas Gardells trilogi om aidsepidemin i Sverige undrade jag hur han skulle hantera ämnet Döden. Det hade ju redan avslöjats att skådespelarbegåvningen Bengt hängde sig i en lampsladd direkt efter aidsbeskedet, samtidigt som inbjudan till Dramaten var på väg. Liksom hur döden hemsökte många i denna kollektivroman.

Det visar sig att denna tredje del inte just handlar mer om dödens händelser än sist, men den lyfter upp perspektivet till historisk nivå: så viktigt var brottet med förljugenheten och förtrycket att inget fick hindra det. Därför vanns en seger – om tillfällig eller ej – över århundraden av extremt förtryck. Gardells patos för denna genombrytande kamp är det bestående intrycket av hela trilogin.

Många förvånas över den dionysiska karneval­stämningen i gayrörelsens manifestationer, inte Gardell. Det finns givetvis en omfattande litteratur om USA:s pride­festivaler ända sedan sextiotalet. Filosofi­doktorn Linda Hirshman gör t.ex. den analysen i Seger – gayrevolutionens triumf att det utbyggda högskolesystemet med ökad invandring av landsbygdens homosexuella var en av förutsättningarna. Gardells personer kommer mest från landsbygden: Koppom, Hammarstrand etc. Medborgarrättsrörelsens positioner kan väl sägas delvis ha övertagits av gaykarnevalerna. 80-talets aidsepidemi gjorde klart för de homosexuella hur lågt deras liv värderades och de fick ett mycket konkret mål för sin kamp: aidsprevention, ökad forskning om bromsmediciner som ju oväntat snabbt ledde till resultat. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Litteraturkritik och politik

Det fanns en tid då man ville tänka sig litteraturkritiken som ett reservat för skön­andar – en fredad zon höjd över de ekonomiska och sociala villkor som styr det vanliga livet. Den uppfattningen blir efter­tryckligt dementerad i en nykommen avhandling i litteraturvetenskap. Den heter Kritikens ordning. Svenska bokrecensioner 1906, 1956, 2006, och är skriven av Lina Samuelsson, en litteraturvetare med in­riktning mot mediefrågor som förut skrivit en populär bok om släktforskning.

I Kritikens ordning läser Samuelson recensionerna som ”tidsdokument”. Litteratur­kritiken framstår därmed som en mer eller mindre trogen återspegling av de sociala realiteterna i den historiska situation, där den tillkommit. Det innebär att Kritikens ordning har en betydelse som går långt utöver det rent litterära. Kopplingen mellan kritiken och den historiska situationen gör att boken är av stort intresse för var och en som intresserar sig för Sveriges historia. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Newer entries »