Litteraturen kallas ibland gränslös. Stämmer det, och vad består i så fall dess gränslöshet i, och vad öppnar den upp. Och omvänt: om litteraturen faktiskt har gränser, vad består dessa av? Var går gränsen mellan litteratur och andra ord och texter? Var går gränsen för litteraturens etiska och moraliska möjligheter?

Detta vill vi utforska i 2018 års första nummer av Horisont och välkomnar essäer, dikter, noveller, intervjuer och krönikor som på något sätt anknyter till temat.

Skicka in ditt bidrag till anna (a) horisont.fi senast den 29 januari 2018.

Bästa läsare!

Horisont beskrivs ofta som »en kulturtidskrift med utvidgat textbegrepp«. I det här numret samtalar vi med Iris Andersson, en nyutexaminerad finländsk arkitekt, som använder sig av ett poetiskt berättande när hon ritar och närmar sig olika utrymmen. Hon tillåter renässansmänniskan att komma fram. Matematik, poesi och hud förenas. Vår tematik är i det här numret därför kort och gott »Rummet«.

Men samtidigt formas osynliga väggar. Författaren Christel Sundqvist skriver i sina naket avskalade texter ofta om tillvarons gömda och förträngda rum. I en intervju talar hon om »mammarummet« där de högpresterande ofta vistas.

Men vi stänger inte in oss själva i enbart rummets tematik. I en essä av Eva-Stina Byggmästar avhandlas ett högaktuellt ämne som berör kvinnor i krig. Kanske infinner sig en tanke om att denna värld födde färre krig om också arkitekturen skulle utgå från en mer poetisk aspekt.

Kan dålig arkitektur rentav vara en orsak till krig? Det hävdar den syriska författaren Marwa Al-Sabouni och ämnet tangeras ur olika synvinklar i våra texter.

Här i Finland har krigsminnena varit starkt närvarande under vårt 100-årsjubileum som självständig nation. Och nya jubileer är på kommande. Poeten och översättaren Matilda Södergran brottas med bångstyriga dikter som den svenskfödda amerikanska Siv Cedering efterlämnat. Vi bjuder på en pärla i form av en unik nyöversatt långdikt inför Topelius 200-årsjubileum som infaller 2018.

Men det är inte enbart vi människor som skall vandra genom många olika tillvarons rum här på jorden. Också pappersboken har sin väg att gå innan den når läsaren. I det moderna tryckrummet finns den ekologiska aspekten ständigt närvarande. En
dold värld för de flesta läsare. Vi gläntar på dörren.

Trevlig läsning!

Camilla Lindberg

Bästa läsare!

Detta nummers tema växte fram gradvis, som ett paraply som vecklade ut sig över idéer och förslag jag fått. Ett möte med Horisonts finlandssvenska redaktör Camill­a Lindberg väckte tanken på ett samtal om relationen mellan Finlandssvenskar, svenskar och finskspråkiga finländare utifrån antologin Finnjävlar som handlar om de finska migranternas villkor i Sverige kring sjuttiotalet.

Jag fick ett mejl från en översättare av katalansk haiku som gjorde mig mycket nyfiken på vad mötet mellan katalanskan och den gamla japanska dikttraditionen kunde frambringa, och jag läste om Lina Hagelbäcks och Ulrika Nielsens nya gemensamma diktsamling Ömhetsmarker och ville veta mer om den och om det möte som gemensamt skrivande innebär. Om detta får du läsa i nya numret av Horisont med tema »Möten«, men också om en nederländsk författares möte med Hjalmar Söder­berg, den brasilianska fotografen Marcela Bonfims arbete med Amazonas afro­brasilianska samhällen som grundades av före detta slavar, en intervju med Monik­a Fagerholm och mycket annat.

Trevlig läsning!

Anna Remmets

Nästa nummer av Horisont kommer att ha tema Möten. Har du en idé till en essä, intervju, reportage, recension, novell, dikt eller något annat? Välkommen att höra av dig till anna[at]horisont.fi. Deadline är 7.8.2017.

Illustratören Jenny Wiik och Jolin Slotte på utgivnings­festen för den lättlästa Maresi. Jo­lin Slotte har gjort en bearbetning av fantasy-romanen Maresi. Bild: Sofia Jernström.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lättlästa bearbetningar ger de svaga läsarna möjlighet att ta del av samma böcker som andra.

Maria Turtschaninoffs Maresi har charmat både läsare och kritiker sedan romanen kom ut 2014. Översättningar till otaliga språk och planer för en filmatisering vittnar om att berättelsen om flickor som söker skydd i en feministisk fristad berör och uppskattas.

Men Maresi är ingen enkel bok. Persongalleriet är stort, och trots att boken i huvudsak berättar om flickan Maresis tid i Röda klostret flyttas läsaren också i tid och rum. Dessutom ska läsaren ta in och acceptera beskrivningen av Maresis värld, för det här är fantastik där gudarna lever, djuren talar och magin finns i vardagen.

Många svaga läsare har säkert gett upp på vägen. Men nu har också de en möjlighet att ta del av den här underbara berättelsen, för i höstas gav Lärum-förlaget ut Maresi i lättläst bearbetning, som en återberättad roman. Att den är återberättad betyder att Jolin Slotte har skrivit om Turtschaninoffs text på ett enklare sätt.

– Att kunna förmedla den här berättelsen till också svaga läsare känns extra värdefullt eftersom boken har hyllats av både kritiker och läsare. Men samtidigt gör det utmaningen ännu större, säger Slotte.

Hon är författare till flera egna böcker, men ingen av dem är lättläst. Att hon tagit emot uppdraget att återberätta andra författares verk handlar delvis om att hon känner till behovet som finns för de här böckerna. – Jag har jobbat som modersmålslärare och vet att det behövs lättlästa ungdomsromaner som tar upp svåra frågor.

 

Just nu slipar Jolin Slotte på de sista formuleringarna i Lärum-förlagets nästa bearbetning, nämligen Tove Janssons Farlig midsommar, som kommer ut i lättläst bearbetning lagom till midsommaren 2017.

Det finns förstås sedan tidigare många sätt att närma sig muminvärlden också för den som inte klarar av att läsa romanerna; bilderböckerna, serierna, teve­serien, ljudböcker.

– Jämfört med bilderböckerna ger de längre berättelserna mer utrymme för läsarens fantasi. Lättlästa Farlig midsommar kommer att erbjuda en ingång för dem som vill läsa själv, men upplever att originalet är för svårt. Här finns också Tove Janssons säregna humor, som jag har strävat efter att lägga extra vikt vid att förmedla i den lättlästa texten, säger Jolin Slotte.

Hon vill påminna om att Farlig midsommar inte är bara en muminbok, precis som Maresi inte är bara en fantasybok. Där Turtschaninoff skriver om förtryck, misogyni och feminism handlar Farlig midsommar faktiskt om en familj på flykt.

– Boken handlar om hur man tar sig igenom en katastrof, hur man anpassar sig då ens värld förändras. Det är en vacker berättelse om att finna styrka i sin familj, men samtidigt välkomna nya individer och lära sig av varandra. Vem som till slut hjälper vem är inte lätt att säga – ens på lättläst.

 

Lärum-förlaget har gett ut finlandssvenska återberättade romaner sedan 2014.

Tanken med böckerna är att ge de svaga läsarna möjlighet att ta del av samma böcker som andra. De som skriver bearbetningar jämför ofta arbetet med filmatiseringar av böcker; man kan inte få med allt, och resultatet blir bättre om man inte ens försöker.

– Det gäller att bestämma sig. Att våga ta bort karaktärer som inte är väldigt viktiga, säger författaren Cecilia Davidsson, som har återberättad bland annat Wilhelm Mobergs böcker för svenska LL-förlaget.

 

Men att bara ta bort och förkorta blir inte en bra bearbetning.

– Det får inte bli ett kallt referat. Om det finns en tydlig stil över boken måste man se till att den finns kvar i den lättlästa bearbetningen, säger Davidsson.

Precis som filmer är LL-bearbetningarna helt nya, egna verk. Och den ursprungliga boken finns kvar att läsa, för alla som kan läsa den. En bearbetning kan ge en dyslektiker en möjlighet hen annars inte skulle ha att delta i diskussioner i kafferummet om den där deckaren »alla« har läst.

En modersmålslärare kan ge till uppgift åt hela klassen att läsa en roman – elever med lässvårigheter kan läsa den lättlästa versionen.

Med en grupp nyanlända som läser svenska, och samtidigt gärna vill lära sig mer om Finlands historia, kan läraren använda Kjell Westös Där vi en gång gått i undervisningen eller som bredvidläsning – först den lättlästa och senare originalet.

 

I Sverige kommer det ut tio eller fler lättlästa bearbetningar per år. I Finland är det inte lika vanligt. På finlandssvenskt håll är det hittills bara Lärum-förlaget som har gett ut lättlästa bearbetningar.

Det finns många olika slags böcker bland de titlar som återberättas, men man kan sammanfatta titlarna som klassiker och nya populära böcker. Den lättlästa Jag är Zlatan är en storsäljare, Jan Guillous Ondskan en annan.

Ifjol gav LL-förlaget äntligen ut Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Invandrarna. Äntligen, för att de här titlarna i åratal har frågats efter av läsare och lärare, som vill använda dem i sin undervisning.

– Lite nervöst var det ju att ta itu med en av våra mest älskade klassiker. Men som återberättare får jag inte ha för stor respekt för texten, säger Cecilia Davidsson.

Eftersom Moberg dog 1973 är det till hans barn och barnbarn som LL-förlagets redaktörer riktat sina förklaringar. Och det tog som sagt flera år, men till slut gav förlaget tillstånd.

Lärum-förlagets Tove Jansson-projekt har haft samma premisser, och det slutliga beslutet att Farlig midsommar får återberättas togs av brorsdottern Sophia Jansson.

– Jag tror den här versionen av boken kommer att vara bra för många, inte bara för personer med lässvårigheter utan också barn som ännu inte kan läsa så väl, säger hon.

 

Finlandssvenska återberättade romaner:

  • Tove Jansson: Farlig midsommar, 2017 (återberättad av Jolin Slotte)
  • Maria Turtschaninoff: Maresi, 2016 (återberättad av Jolin Slotte)
  • Birgitta Boucht: Tusenblad, 2014 (återberättad av Jolin Slotte)
  • Kjell Westö: Där vi en gång gått, 2014 (återberättad av Peter Sandström)
  • Robert Åsbacka: Orgelbyggaren, 2014 (återberättad av Bosse Hellsten)

Solveig Arle

Texten publicerades i Horisont 2/2017

Bästa läsare!

Finland firar i år sitt hundraårsjubileum som nation. Att ha ett eget land är idag ingen självklarhet. Nära förknippade begrepp är alla de som anknyter till hem och rötter.

I det här numret av Horisont får du läsa om två finlandssvenskar som flyttat till sina grannländer i väst, respektive öst, för att där hitta en ny identitet. Skapa sig ett liv helt enkelt. Förflyttningar i tillvaron är förknippade med många känslor som i förlängningen kan skapa ny litteratur.

Författaren Hannah Lutz som är aktuell med boken Vildsvin bor i kollektiv i Danmark och Sverige. Journalisten Anders Mård är aktuell med reportageboken Vägen heter Ryssland, och valde i tiderna att flytta till Sankt Petersburg. Där känner han sig inte längre välkommen. Klimatet hårdnar. Och frågan om var hans hem nu finns och skall finnas i framtiden är aktuell.

Det blev två intressanta samtal som öppnade upp helt nya och vidgade aspekter på begreppet »land«. Ett land och en hemvist kan vara så mycket mera än det som kartboken inramar med röda landsgränser. Kanske en skog, ett språk eller en bortglömd dialekt. Det var befriande samtal som väckte frågor kring min egen hemvist i tillvaron. Var och när är jag som mest hemma?

I det här numret bjuder vi även på en novell som anknyter till temat rötter och naturnära rotförankrade dikter av Gurli Lindén.

I essän Under Hafiz paraply ger Eva-Stina Byggmästar oss en inblick i den persiska litteraturen. Vi bjuder även på andra författarintervjuer och slår ett slag för lättläst litteratur. Ingen skall behöva exkluderas. Litteratur är som syre. En mänsklig rättighet.

Trevlig läsning!

Camilla Lindberg

Bästa läsare!

Det var efter att ha läst om en stundande nyutgivning av James Joyces klassiker Porträtt av konstnären som ung som jag fick idén till temat för detta nummer av Horisont. I årets första nummer av en tidskrift om litteratur och kultur kändes det lämpligt återvända till några grundläggande frågeställningar om konstens och konstnärens roll. Jan Hoff undersöker detta i en essä om konstnärsrollen i oroliga tider med auktoritära strömningar, något som 2017 känns kusligt aktuellt. »Porträtt av konstnären« kan också betyda nya perspektiv på några av våra mest kända sådana, som essän om Verner von Heidenstam eller återupptäckande av bortglömda, som Tom Hedlunds porträtt av poeten Karin Ek. I två texter, en intervju med Henrika Ringbom och nekrologen över den nyligen bortgångne Nils-Börje Storbom behandlas översättningen som konstform och den norska författaren Linn Ullmann intervjuas om sin senaste bok som kretsar kring konstnärer och skapandets villkor och svårigheter. Dessutom bjuder årets första nummer av Horisont på poesi, skulpturer och som vanligt litteraturkritik.

Trevlig läsning!

Anna Remmets

Bästa läsare!

 

Så är vi framme vid årets sista nummer av Horisont!

Vi kan den här gången bjuda läsarna på något verkligt exklusivt: ett brev från författaren Tove Jansson till konsthistorikern Marja Salonen. Detta dokument har aldrig tidigare publicerats! Brevet diskuteras av bilderboksforskaren Maria Laukka och barnlitteraturvetaren Mia Österlund.

För den som längtar till varmare trakter kan det kanske platsa med ett reportage från Sevilla, där Peter Berglund går i den sufiske mystikern Ibn Arabis fotspår. Och poeten Catharina Gripenberg delar med sig av färska översättningar hon gjort av europeiska kollegors dikter.

Detta bara för att nämna något. Resten låter vi dig själv upptäcka.

Med önskan om skön läsning!

Sofie

Horisont 1 2017 har temat “porträtt av konstnären”.

Med inspiration från stundande nyutgåva av James Joyces klassiker Porträtt av konstnären som ung kommer 2017 års första nummer av Horisont att sätta konstnärs- och författarrollen under lupp. Omhuldas fortfarande genimyten som under romantiken? Eller är författaren rentav död som filosofen Roland Barthes hävdade? Finns det nya vinklar på välkända författarskap som skulle kunna ändrade etablerade bilder av dessa? Eller författarskap och konstnärskap som av någon anledning förbisetts? Vem får kallas konstnär och vem får det inte?

Horisont välkomnar texter på dessa och andra besläktade teman, men självklart också uppslag och idéer om helt andra ämnen.

Välkommen att skicka in essäer, intervjuer, reportage, noveller, dikter eller bildkonst senast den 30 januari 2017 till anna (at) horisont fi!

horisontpa%cc%88rm-3-16För mig känns det speciellt att skriva dessa rader då detta är mitt första nummer som redaktör för en tidning som jag läst länge och skrivit i ofta. Som litteraturvetare och sedan som skribent har jag fått anledning att fundera mycket över centrum och periferi. Vilka får plats i centrum? Vilka får vara med? Vilka rör sig från periferi till centrum eller kanske från centrum till periferi, och varför? Det första numret med mig som redaktör fick därför detta tema. Här möter vi förlaget Dockhaveri som vill ifrågasätta den traditionella synen på författarskap och utgivning och släppa in röster som kanske tidigare befunnit sig i marginalen. Vi träffar Klara Wiksten som gör seriekonst av så kallat ”utanförskap” och psykisk ohälsa, den isländska författaren Einar Már Gudmundsson som också han skildrar öden i samhällets periferi och Andrea Lundgren och Martin Halldin som gör en litteraturpodcast där de undersöker det gränsöverskridande. Men vi rör oss också in mot det litterära centrum där Viktor Rydberg och jubilaren William Shakespeare finns.

Förutom detta bjuder det nya numret av Horisont på skönlitteratur bland annat i form av en novell av ovan nämnda Andrea Lundgren och poesi av Eva-Stina Byggmästar och poeten tillika konstnären som kallar sig Gatuduvan.

Trevlig höstläsning!

Anna Remmets

« Older entriesNewer entries »