Kerro Holmberg

You are currently browsing articles tagged Kerro Holmberg.

 

 

På håll skymtade jag den yttersta spetsen av ön

Den låg som en fågelnäbb, helt perfekt, och det föreföll

som om den när som helst kunde öppna sig

för att dricka litet av sjön

Men man måste ha orden

Idag är jag långt ifrån min fader

som en öbo långt ifrån sin ö

eller som ett pulserande hjärta är långt ifrån sin kropp

Jag kände fläkten av ett strängt och orubbligt liv

som en viktig rytm

fast allt handlar om att bli varm så långt det är möjligt,

att glimtvis, helt korta stunder älska

Här är ovant och särpräglat och olikt världen

Så fort jag talar om avstånd ljuger jag

Jag känner dina ansträngningar att angöra

trots vågorna som sparkar ifrån från ön,

sparkar ifrån och sparkar ifrån från ön

 

*

 

Trycket inifrån en själv ökar för varje sommar

Jag står med verktyg i händerna

redo att hacka mig baklänges in mot faraos eviga liv

Read the rest of this entry »

Tags: ,