Norstedts

You are currently browsing articles tagged Norstedts.

Störst av allt är kärleken

Jonas Gardell – Torka Aldrig tårar utan handskar recension

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden.
Norstedts, 2013

Vid förra delen av Jonas Gardells trilogi om aidsepidemin i Sverige undrade jag hur han skulle hantera ämnet Döden. Det hade ju redan avslöjats att skådespelarbegåvningen Bengt hängde sig i en lampsladd direkt efter aidsbeskedet, samtidigt som inbjudan till Dramaten var på väg. Liksom hur döden hemsökte många i denna kollektivroman.

Det visar sig att denna tredje del inte just handlar mer om dödens händelser än sist, men den lyfter upp perspektivet till historisk nivå: så viktigt var brottet med förljugenheten och förtrycket att inget fick hindra det. Därför vanns en seger – om tillfällig eller ej – över århundraden av extremt förtryck. Gardells patos för denna genombrytande kamp är det bestående intrycket av hela trilogin.

Många förvånas över den dionysiska karneval­stämningen i gayrörelsens manifestationer, inte Gardell. Det finns givetvis en omfattande litteratur om USA:s pride­festivaler ända sedan sextiotalet. Filosofi­doktorn Linda Hirshman gör t.ex. den analysen i Seger – gayrevolutionens triumf att det utbyggda högskolesystemet med ökad invandring av landsbygdens homosexuella var en av förutsättningarna. Gardells personer kommer mest från landsbygden: Koppom, Hammarstrand etc. Medborgarrättsrörelsens positioner kan väl sägas delvis ha övertagits av gaykarnevalerna. 80-talets aidsepidemi gjorde klart för de homosexuella hur lågt deras liv värderades och de fick ett mycket konkret mål för sin kamp: aidsprevention, ökad forskning om bromsmediciner som ju oväntat snabbt ledde till resultat. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Störst är kärleken hos Gardell

Jonas Gardell: Torka Aldrig Tårar utan handskar omslag

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar, del 2: Sjukdomen
Norsteds

Jonas Gardells andra del av roman­trilogin Torka aldrig tårar utan handskar (Norstedts) heter Sjukdomen och utspelas under upptakten till aids­epidemin i Sverige på åttiotalet. Kunskapen om smittspridning var osäker, inga som helst bromsmediciner fanns, diagnosen var en nästan säker dödsdom, debattörer krävde listor över alla homosexuella, märkning med tatuering i armhålan, läger för homosexuella. De ut­pekades som mördare inte bara på husväggar utan också i tidningsrubriker.

I detta klimat av rädsla och begynnande förföljelse rör sig paret Benjamin och Rasmus på Stockholms Söder. Benjamin kommer från en Jehovas Vittnen-miljö i Stockholm, Rasmus är inflyttad från ett medelklasshem i Koppom. I deras kamratgäng framhålls särskilt Bengt som gått teater­skola, gör succé på slut­uppspelet men samtidigt får hiv­diagnos. Han går direkt hem och hänger sig. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Rustik akademiker

Resonörerna är många i svensk litteratur och de har en särskild enklav i Jämtland. Alla författare är delvis resonörer men vissa mer än andra.
I tiden går en linje från den sene Almqvist till Gyllensten och P C Jersild, med flera.  I rummet sker en förtätning i Jämtland – jag får snabbt upp Gustav Hedenvind-Eriksson, Aksel Lindström, Kerstin Ekman (visserligen inflyttad), Karl-Göran Ekerwald, Bodil Malmsten, Lars Molin, Ing-Marie Eriksson. Vissa här är ganska renodlade resonörer.
Men det finns ett namn som sällan räknas upp bland jämtländska författare: Kjell Espmark. Han är ledamot, inte jämte. Hans bakgrund räknas inte, fast den spelat så stor roll i hans senare författarskap. Det har sina risker att komma i Akademien, det kan väl inte minst Kerstin Ekman intyga. Om inte annat väcker det avund. Read the rest of this entry »

Tags: , ,