Peter Nyberg

You are currently browsing articles tagged Peter Nyberg.

Jag älskar dig med mina höstliga dimmor

Claes Andersson Hjärtats rum dikter

Claes Andersson
Hjärtats rum: Valda dikter 1962-2012
Atlantis / Schildts & Söderströms, 2012.

Jag är en sådan som önskar att alla böcker skulle komma med en blyertspenna. Mina diktböcker är fyllda av understrykningar och mariginalkommentarer, sidornas hörn invikta vid de intressanta passagerna. Men när jag läser Tua Forsströms urval av Claes Anderssons dikter i Hjärtats rum… blir det lite löjligt. Var och varannan sida viks in och sidorna är fullklottrade på samma sätt som vissa präststuderande kan ställa till sina biblar.

Boken är sammanställd inför 50-årsjubileet 2012. Anderssons debut Ventil kom 1962 och 50 år senare den diktbok som avslutar samlingen Jag älskar dig med mina höstliga dimmor. Litteratur­historiskt var Claes Andersson en föregångare, vilket har gjort att han genom tiden har fått ta en hel del kritik för sitt sätt att dikta. Recensenter hade i början svårt med ironin och den vetenskapliga ordfloran, två aspekter som idag ses som legio. Just det som först kritiserades gör att diktningen ännu håller för läsning. ”Hamlet -66” inleds med den i grunden existentiella fråga som Hamlet ställer – vad händer när vi dör? – men besvaras utifrån ateistens och vetenskapsmannens perspektiv: ”All död beror i sista hand på syrebrist / Det rör sej om en sorts inre kvävning / Låt oss få den trivialiteten undanstökad”. Därefter följs kroppens förmultningsprocess till slutet: Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Medkännande, humoristiskt och insiktsfullt

Lars Hermansson: 10 avstånd

Lars Hermansson
10 avstånd
Lejd, 2013

Takhöjden i kök och vardagsrum är
3,23 meter, i hall och våt ut–

rymmen 2 och 80. När ett föremål
sugs in i ett svart håls gravitationsfält
saktas tiden i det ned till 0. I mor–

se vaknade jag av regnet och upptäck–
te att jag hade tandvärk […]

Lars Hermansson inleder sin diktbok 10 avstånd med mätningar av olika slag. Lite som ett fixerat barn som för första gången fått tag på en mätsticka och fullkomligt har snöat in på att mäta allt omkring sig. Allt. Från anus till olika positioner på den egna kroppen, till exempel. Men Hermansson hejdar sig. Låter bli. Han kommer på sig själv med ”Är det taskigt att skriva om din fitta, lämnar jag ut dig” i delen som handlar om jagets ex och heter just ”Jag tänker på din fitta”. Ändå finns det en vuxen man därinne någonstans, men en vuxens tanke och en vuxens teman. Det infantila tillåts inte riktigt, på gott och ont. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

”Det har de senaste åren talats mycket om en ’religiös renässans’ och väl inte alldeles med orätt”. Så inleder Sven Willner 1955 en essä om det kristna samhällets förhållande till litteraturen i tidskriften Horisont. Det hade lika gärna kunnat skrivas idag. I skredet av böcker som publiceras varje år återfinns såväl heliga sökare som pseudoreligiösa psykopatiska mördare. Read the rest of this entry »

Tags: ,

Ögonen är öppna och hon håller hans hand och pratsjunger långsamt med sin melodiösa röst: Rörvig Rörvig by ved fjorden dejligste plet i Norden kantet med kli tog kanser med lyngheder Rörvig Rörvig aldrig jeg nogensinde glömmer det skönde minde fra Rörvig strand. Respiratorn andas åt honom, blir summan av hans kroppsliga funktioner. Genom sonden föda. Ögonen öppna. Och handen är ännu varm. Read the rest of this entry »

Tags: , ,