Satu Laukkanen

You are currently browsing articles tagged Satu Laukkanen.

Att stå utanför sig själv

Henrik Jansson: Nyckelroman

Henrik Jansson
Nyckelroman
Scriptum

Henrik Janssons Nyckelroman handlar om huvudpersonen Henrik, som i sin tur skriver om karaktären HJ. Alla tre är författare och Åbobor. Själva titeln Nyckelroman antyder att berättelsen är en maskerad form av verkliga personer och händelser. Henrik medger att han gömmer sig bakom fiktionen, och studerar sitt liv genom karaktären HJ. Författarskapet och skrivandet diskuteras genom hela romanen, som utspelar sig i Åbo.

Nyckelroman är enligt baksidans text en roman om relationer, sjukdom och balansgången mellan det levda och det skrivna. Förhållandet mellan Henrik och sambon Matilda beskrivs redan på romanens första sida med en ömhet som går att känna igen från Janssons Brev till min K (2011). “Saker som dessa, de behöver inga ord men måste ändå skrivas”, skriver Henrik om livet med Matilda. Språket är poetiskt i all sin enkelhet. Jag upplever ändå att fokus ligger vid fiktionen och självreflektionen som berättelserna medför för Henrik och HJ. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Tid för tvåspråkighet

Vertikal 2 Svenska Öster­bottens litteratur­förening

Vertikal 2
Svenska Öster­bottens litteratur­förening r.f.
Pohjanmaan kirjailijat r.y.
2012

”Tiden är flyktig och att fånga tiden är omöjligt”, skriver Heidi von Wright, Martin Karlsson och Christian Lång i det svenska förordet till antologin Vertikal 2, som är den första gemensamma antologin på 35 år av Pohjanmaan kirjailijat och Svenska Österbottens litteraturförening. I såväl kortprosa som poesi skriver 33 österbottningar om tid på både finska och svenska.

Redan pärmbilden skvallrar om tillbakablickar, då den består av en barndomsbild och ytterligare en bild på en vuxen man med samma posering. Barndomsbilden är grumlad, det går inte att greppa det förgångna och minnen förskönas lätt med åren. Ändå kliver vi gång på gång in i scener ur det liv vi levt.

Antologin inleds  med novellen Robert Taylor kommer inte av Gunvor Ahlskog. Berättaren går till gravgården med sina väninnor och stannar vid klasskamraten Roberts grav, där gamla minnen dyker upp till ytan. Kvinnorna minns genanta dikter och tonårsförälskelser. I en mening fångar Ahlskog den tanke jag får då jag läser antologin: Read the rest of this entry »

Tags: ,