Scriptum

You are currently browsing articles tagged Scriptum.

Att stå utanför sig själv

Henrik Jansson: Nyckelroman

Henrik Jansson
Nyckelroman
Scriptum

Henrik Janssons Nyckelroman handlar om huvudpersonen Henrik, som i sin tur skriver om karaktären HJ. Alla tre är författare och Åbobor. Själva titeln Nyckelroman antyder att berättelsen är en maskerad form av verkliga personer och händelser. Henrik medger att han gömmer sig bakom fiktionen, och studerar sitt liv genom karaktären HJ. Författarskapet och skrivandet diskuteras genom hela romanen, som utspelar sig i Åbo.

Nyckelroman är enligt baksidans text en roman om relationer, sjukdom och balansgången mellan det levda och det skrivna. Förhållandet mellan Henrik och sambon Matilda beskrivs redan på romanens första sida med en ömhet som går att känna igen från Janssons Brev till min K (2011). “Saker som dessa, de behöver inga ord men måste ändå skrivas”, skriver Henrik om livet med Matilda. Språket är poetiskt i all sin enkelhet. Jag upplever ändå att fokus ligger vid fiktionen och självreflektionen som berättelserna medför för Henrik och HJ. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Blanka Henriksson: Trollen och vi

Blanka Henriksson
Trollen och vi
Scriptum 2012

Trollen som fanns i varje by

Blanka Henriksson, filosofie doktor i folkloristik, sätter de finlandssvenska trollen på kartan. Samtidigt som Trollen och vi är en introduktion till de folkliga föreställningarna om troll i Svenskfinland är den också något av en snabbkurs i folkloristik och hur folkliga berättelser fungerar.

Henriksson redogör för olika typer av troll och berättelser om dem – bortbytingar, de rika trollen, bergtagning och sagornas troll. Hon ger också bakgrund till föreställningarna om troll och förklarar varför berättelserna om trollen har gemensamma drag. Utplacerade i den annars faktabaserade texten finns rutor med nedtecknade och återgivna berättelser om troll från olika delar av Svenskfinland. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Om plats där det dolda gror

Catharina Östman: Tills våra ansikten klarnar Scriptum 2012

Catharina Östman
Tills våra ansikten klarnar
Scriptum 2012

När jag läser Catharina Östmans senaste diktsamling Tills våra ansikten klarnar funderar jag på hur poesin pendlar mellan det konkreta och det allmänna på väldigt olika sätt där både konkretion och det allmänna kommer att säga något om den specifika poetens angreppssätt och litteratursyn. Det som gör dikt bra är ofta att läsaren drabbas på sätt som skapar konkretion där man kanske minst väntat sig det. Det kan handla om en slående bild, en formulering, eller ett tvärt grafiskt kast.

När jag läser den här diktsamlingen upplever jag att Östmans mål är just att formulera något allmänt, men på ett personligt och eget sätt. För mig framstår följande som ett slags huvudtema: ”det finns en väg inåt/som man bara kan gå ensam/och mycket långsamt”. Det tonfall som slås an genast från början är det privata, men samtidigt förmedlas en allmän erfarenhet.

Samlingen är östmans sjunde diktbok. Tills våra ansikten klarnar har en någorlunda klar struktur. Texterna skildrar hur något söndras, stängs inne, men hur jaget småningom helnar, hittar tillbaka till sig själv. Här skriver hon om kärlek, om slitningar, om sorg men också om ett slags envist och enträget livsbejakande – man måste leva (och här skiner en tematik fram, men den blir aldrig mer än en antydning). Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Att fånga det tillfälliga med litteraturen

År 2001 inleddes den första kursen i författarutbildningen Litterärt skapande vid Åbo Akademis öppna universitet. Antagningen till utbildningen är restriktiv: tolv deltagare väljs ut utifrån inskickade textprov, presentationer och arbetsplaner. Kända finlandssvenska författare har fungerat som lärare och handledare, bland dem Monika Fagerholm, Henrik Jansson, Mårten Westö och Peter Sandström.
Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , , , , , , , , ,