Sofie Furu

You are currently browsing articles tagged Sofie Furu.

Hon längtar lite efter Japan varje dag. Efter att gå och handla i någon förort, åka med tåget, leva vanligt vardagsliv.

 

– Vissa saker är speciellt fina. Som ett museum jag tänker på, där de har så vackert porslin och vackra målningar. Det är härligt att bara gå i de tysta salarna och känna. Och doften av stråmattor är underbar, säger Monica Braw, Japanexpert, författare och journalist.
Hon har bott i Japan över 15 år. Men dessutom ägnat det hela sitt yrkesliv.
Egentligen var det en slump som gjorde att hon kom dit. Braw studerade ryska i Lund, och åkte till Sibirien på en reportageresa. Sedan skulle hon fortsätta till USA, där hon gått på high school.

– Jag tyckte att jag inte riktigt fattat allting, att jag borde åka tillbaka till USA. Jag skulle bara mellanlanda i Japan.

Men Japan verkade väldigt intressant, så Braw tog sig lite tid där. Och då slog kärleken till, både till Japan och till numera bortgångne maken Juhani Lompolo, mångårig journalist för Finlands radio.

– Vi träffades direkt efter att jag kommit dit. Det var på en påsklunch hos gemensamma bekanta. Och vi gifte oss nästan med detsamma. Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Envist, målmedvetet, utan att ge sig. Ivan Lendl har samlat på Muchas konst med samma taktik som han spelade tennis. Men var finns den 119:e planschen? Den som ingen nånsin sett?

Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Klimatthrillers, varningsklockor, naturlyrik, dystopier … Varifrån kom miljögenren och vart är den på väg? Pia Maria Ahlbäck guidar oss i en djungel med växtvärk.

Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Lars Sund följer de finländska kärnkrafts­fiaskona med en innerlig skadeglädje. I 40 år har han vässat pennan för miljöns skull. Men han matar också nyutsläppta vitryggiga hackspettar och ringbarkar träd.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , ,

Marjun Syderbø Kjelnæs skriver i ett tornrum. Ja, egentligen är det kanske inget torn, men där finns den där känslan.

 

skriv i sandet marjun syderbø kjelnæsJag ser ner över Torshavn, över fjorden och öarna längre bort. Har du läst en bok som heter Tornet vid världens ände? Jag borde skriva det på dörren  till mitt skrivrum, det ligger också längst bort, högt uppe, säger den färöiska författaren Marjun Syderbø Kjelnæs och skrattar. 

Hon hade aldrig föreställt sig att hon skulle bli yrkes­författare. Vägen dit gick via många år som sjuk­sköterska.

– I den miljö jag kommer från skulle man ha en praktisk utbildning. Det fanns en tanke om att göra nytta i världen. Att skriva var inte handgripligt nog. Men det låg i min natur och gick inte att förneka, säger Syderbø Kjelnæs.

Egentligen har hon kanske sin tolvåriga dotter att tacka. Vaknätterna då dottern var baby, öppnade plötsligt upp ostörd tid.

– Jag visste att hon snart skulle vakna igen, så jag ville inte gå och lägga mig. Då började jag skriva istället. Och så var det ju år 2000, det kändes speciellt och lite symboliskt. Jag tänkte att ska jag försöka så ska det vara nu.

Hon sände in ett bidrag till en novelltävling, och blev publicerad.

– Jag minns hur den deadlinen kändes … Sedan fick jag mer mod, mer tillit till mig själv.

– Det har funnits i mina kort vilken väg jag skulle gå. Möjligheterna har kommit till mig.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , ,