Blogg

You are currently browsing the archive for the Blogg category.

I en förtrolig mejlintervju belyser poeten Eva-Stina Byggmästar olika sidor av begreppet plats.
– Dikten, konsten, musiken är lika mycket platser som en geografisk fysisk ort, säger hon.

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Horisonts redaktör Camilla Lindberg är dagens sommarpratare i Radio Vega. I sitt lyriska sommarprat med utgångspunkt i öar och öliv tar hon oss med på en resa till Rosala, Vänö och Jurmo, till Leros, Lipsi och Kos.

Lyssna på sommarpratet här.

– Det här är vår tradition och image. Vi kan inte bygga på industri, säger Edit Kóbor. I konstnärsstaden Szentendre utanför Budapest värnar man om sitt arv.

 

Foto: Magnus Lindberg

Edit Kóbor har sin arbetsplats i stadshuset, en vacker vit byggnad i centrala Szentendre. Det är en liten konstnärsstad som är belägen ett par mil utanför Budapest, nära de böljande Visegrad-kullarna och floden Donau. Under högsäsong når man staden även med båt som trafikerar enligt tidtabell. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Essäer
LENA KÅRELAND
Förbjuden frukt
Appell Förlag
2018

”Läsning är inte beroende enbart av kön utan även av klass och etnicitet”, säger Lena Kåreland i sin nya essäsamling där hon diskuterar läsandets och skrivandets förutsättningar med utgångspunkt främst i porträtt av kvinnliga konstutövare.

Den olyckligt kategoriska satsen kan få läsaren att haja till. Läsning beror förvisso ofta på långt fler faktorer än så. Satsen kan föra tankarna till en glad aforism av Sven Rinman: ”Människan lever icke av bröd allenast utan också i någon mån av kokt spätta.” Författarinnan har här vilseletts av en lite beskäftigt halvvetenskaplig terminologi, vilken då och då även lockat henne att med alltför tung pretention formulera självklarheter: ”Ett intellektuellt läsande behöver inte utesluta en emotionell hållning till litteraturen. I den goda läsningen kan både känsla och kritisk distans förenas.” Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

DIKTER
Nicko Smith
Bipolära skeppsbrott i Österbotten
Eget förlag
2018

Nicko Smith är en poet som ger ut på eget förlag, född i Stockholm men sedan tio år bosatt i Finland. Han har publicerat två diktverk: Hki Rött år 2017 och Bipolära skeppsbrott i Österbotten som gavs ut i februari 2018. I sin introduktion till den senaste boken skriver han att han försöker analysera och förstå det manodepressiva genom poesin. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

Bästa läsare!

Poeterna Catharina Gripenberg och Eva-Stina Byggmästar fick i uppdrag att närma sig begreppet plats utifrån ett fritt grepp med skönlitterärt anslag. Det blev en intressant korrespondens där vi vridit, vänt och valt mellan olika infallsvinklar. Resultatet blev ett digert paket, bestående av två helt nyskrivna texter där de två poeterna verkligen dissekerar begreppet ”Platsen” som är det här numrets tema. Det blev personligt, uppfinningsrikt och smittande.

I det här numret gör vi även några avstickare till Nya Zeeland, Rio de Janeiro och konstnärsstaden Szentendre som finns en liten bit utanför Budapest. Att olika platser påverkar konsten som skapas just där är ingen hemlighet. Men kan det rentav finnas geografiska områden som besitter en säregen förmåga att dra till sig skapande människor?

Det tror åtminstone konstprofessorn och skulptören Ádám Farkas, som mitt under den kommunistiska regimen i Ungern, lyckades skapa ett paradis i sin trädgård.

Här finns en koppling till de små orterna som trots sin litenhet, eller kanske just på grund av den, kan fungera som inspirationskälla för konsten. I en artikel belyser debutanterna Elin Willows och Ellen Strömberg det lilla samhällets betydelse.

Själv är jag mycket förtjust i Mikaela Nymans personliga betraktelse om upplevelsen av en helt ny livsmiljö på en ö. Hon ställer frågan: Om platsen definieras av gränser, vems gränser talar vi om?

Vill du medverka i Horisont 3/2018 med tema Det Osynliga?

Det osynliga barnet i Tove Janssons novell med samma namn är ett barn som blivit osynligt eftersom hon inte fått bekräftelse och kärlek. Vilka är vår tids osynliga barn i alla åldrar? Och vad är det som är osynligt eller osynliggjort i vår kultur? Är det osynliga osynligt för att vi inte vill prata om det och inte se det, eller för att språket inte räcker till för att sätta ord på det, såsom det ofta sägs förhålla sig med det gudomliga eller heliga?

I nummer 3/2018 av Horisont undersöker vi det osynliga och välkomnar noveller, dikter, essäer och andra texter som på något vis förhåller sig till ämnet.
Välkommen med bidrag och förslag senast 6/8 till anna(ät)horisont.fi.

Inför nummer 4/2018 har vi planer på en tematik som hör ihop med vandringar och rörelse. Du är välkommen redan nu att kontaka oss om du har texter, tankar, tips och idéer som anknyter till tematiken. Kontakta då camilla(ät)horisont.fi.

Bästa läsare!

Pärmbild, Horisont 1 2018Det sägs ibland att litteraturen, och konsten i allmänhet, har förmågan att överskrida och undersöka gränser. Samtidigt sätter det litterära samtalet ibland upp gränser kring litteraturen, kring vad som ”får” räknas som litteratur och inte. Det märktes om inte annat på reaktionerna när Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2016. När temat, ”Litteraturens gräns(löshet)”, bestämdes för 2018 års första Horisontnummer så placerades parentesen där för att synliggöra litteraturens dubbla natur som ett begrepp som vi tycks måna om att sätta gränser kring, samtidigt som vi hyllar dess potential att rasera gränser. Jag efterfrågade texter som undersökte denna gräns(löshet) ur olika perspektiv. Bland de som kom in finns bland annat en djuplodande och personlig essä som rör sig just kring reaktionerna på Dylans nobelpris och litteraturbegreppet. Hanna Ylöstalo skriver om en annan musiker, Iiris Viljanen, i vars visor hon finner poetiska texter, och Adam Korpskog analyserar Bertil Malmbergs poesi, som han menar utforskar ”melankolins stilgränser”. Numret bjuder även bland annat på den suggestiva barndomsnovellen ”Insekterna” av Ann-Sofi Carlsson och dikter av Magnus Carlbring och Einar Askestad. Dessutom intervjuas konstnären Catherine Anyango Grünewald som har varit med och omarbetat Joseph Conrads klassiker Heart of Darkness till en grafisk roman som är ett helt nytt konstverk i sin egen rätt bestående av bild och text. Detta och mycket mer hittar du i årets första nummer av Horisont!

Trevlig läsning!

Fler artiklar ur Horisont 1 2018

Horisont nr 2 har temat Platsen

Vilken betydelse har själva platsen för ett författar- eller konstnärskap? Är det platsen som formar verket? Eller är det rentav tvärtom?

Platsen är allestädes närvarande. Det handlar om identitet och orientering. Om att upprätthålla och samtidigt nyskapa. Ibland blir platsen till och med större än själva verket. Det finns till exempel geografiska platser som bär upp hela kolonier av konstnärskap.

Vad betyder platsen för dig personligen? I dina egna eller andras texter och verk?

Kontakta redaktör Camilla Lindberg (camilla(ät)horisont.fi) om du har idéer och texter i någon form som kunde passa ihop med temat.Hör gärna av dig så snart som möjligt med förslag. Absolut sista deadline för texter är den 16 april.

Litteraturen kallas ibland gränslös. Stämmer det, och vad består i så fall dess gränslöshet i, och vad öppnar den upp. Och omvänt: om litteraturen faktiskt har gränser, vad består dessa av? Var går gränsen mellan litteratur och andra ord och texter? Var går gränsen för litteraturens etiska och moraliska möjligheter?

Detta vill vi utforska i 2018 års första nummer av Horisont och välkomnar essäer, dikter, noveller, intervjuer och krönikor som på något sätt anknyter till temat.

Skicka in ditt bidrag till anna (a) horisont.fi senast den 29 januari 2018.

« Older entries § Newer entries »