Barnet är mannens far – om ett litterärt mem

18 juli, 2020 i 2 2020, Horisont av Ralf Andtbacka | Inga kommentarer

”Mem” är ett relativt frekvent förekommande men likafullt undflyende begrepp i samtidsvokabulären. De flestas tankar går förmodligen till en hopparning av bild och text som i humoristiskt eller satiriskt syfte sprids på sociala medier och ibland också gör lite mer permanenta avtryck – jag tänker här på samlingsvolymen Tomppi’s memes (2019) som bjuder på ett urval av Tomas Bäcks dråpliga men ofta även tankeväckande alster. För att man ska kunna tolka dem fordras bakgrunds­kunskap, om personer, fenomen, historia, seder och trender. Utan en sådan referensram försvinner eller försvagas den eftersträvade effekten. Mem-kreatören snappar upp och ser meningsfulla förbindelser mellan olika slag av informationsinnehåll i våra uppkopplade och sammanlänkade kulturmiljö-
er.  

Evolutionsbiologen Richard Dawkins, som introducerade termen i sitt verk Den själviska genen (1976), ser memet som en kulturell motsvarighet till den biologiska genen: ”En ur kulturarvet utbruten enhet, hypotetiskt sett analog med en specifik gen, och lydande under samma naturliga urval beroende av sina fördelar inom den egna idéfenotypen för sin överlevnad och utbredning i kulturmiljön”. 

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Om Sverigefinnar och utanförskap

9 juli, 2020 i 2 2020 av Jan Bergsten | Inga kommentarer

Kai Latvalehto, Finskt blod svenskt hjärta, Verbal, 2020

Den stora allt överskuggande frågan om vem jaget är, hur andra beskriver det eller hur jag vill beskriva mig själv. Det som handlar om identiteten tycks bli alltmer centralt för varje decennium som går. Att bli ett jag, att skapa ett jag har för allt fler blivit ett slags projekt i sig. Identiteten har till och med blivit detsamma som jaget självt tycks det.

Vilken identitet präglar den relativt osynliga gruppen av andra generationens sverigefinnar och hur ser deras självbild ut? Kring frågor om identitet, klass, kultur, språk och känslor av skam handlar Finskt blod svenskt hjärta, skriven av Kai Latvalehto (f. 1967). 

Boken är en redigerad version av författarens engelskspråkiga avhandling och bygger på ett tjugotal intervjuer, ett slags life-stories med andra generationens sverigefinnar. Sverigefinnar förresten, är det så andragenerationens finska invandrare tänker om sig själva? Latvalehto, för många kanske känd från filmen Ingen riktig finne, som vann pris för bästa nordiska dokumentär 2013, fortsätter här sin undersökning av dem, som likt han själv växt upp i Sverige med finska föräldrar. 

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

Var mans lott – ett episkt familjedrama

2 juli, 2020 i 2 2020, Recension av Mikaela Sonck | Inga kommentarer

Ann-Luise Bertells släktkrönika Heiman handlar om var mans lott, om att inte ha något val, om att aldrig få vara sig själv eller få följa sina drömmar, och om en längtan efter något bättre. Men ingen får det lättare, förutom möjligen de som lyckas ta sig iväg från hemtrakterna.

Heiman är ett episkt familjedrama om tre generationers liv på familjen Westerbacks hemman i Österbotten. Det är en berättelse om Rubens, Elofs och Stens svåra liv, kanske mest om Elofs. Elof blir föräldralös redan som tioåring då pappa Ruben dör i tuberkulos och rädslan blir efter det en följeslagare genom livet. 

Porträtt av Ann-Luise Bertell mot mörk bakgrund som tittar ut genom fönstret
Foto: Niklas Sandström
Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Barnboken vinner terräng i Norden – intervju med barnlitteraturforskaren Mia Österlund

29 juni, 2020 i 2 2020, Horisont, Intervju av Camilla Lindberg | Inga kommentarer

Hur ser den nordiska barnboken ut? I Danmark hittar vi morbida barnböcker och i Norge behandlar man stora samhällsfrågor som incest och kvinnovåld i bilderböckerna. Den finländska docenten Mia Österlund forskar i barnlitteratur och är ny ordförande i juryn för Augustpriset för bästa barn- och ungdomsroman. Att läsa 800 barnböcker i följd är en enkel match för henne. Hon sprudlar av iver när hon får berätta om sin hjärtesak.

Kollage med pärmar av barnböcker

Når er jeg gammel nok til å skyte faren min? – Åse Ombustvedt, Gro Dahle (NO), Rævefælden – Lilja Scherfig, Otto  Dickmeiss (DA), Dragen – Svein Nyhus (NO), Silkesapans skratt – Annika Sandelin, Linda Bondestam (FI), Minna! – Leena Virtanen, Sanna Pelliccioni  (FI), Vem vågar? – Stina Wirsén (SE), Sorsa Aaltonen ja lentämisen oireet – Veera Salmi & Matti Pikkujämsä (FI), Vi är lajon! – Jens Mattsson Jenny Lucander (SE/FI), Idiot – Dorte Kerrebæk (DA)
Läs resten av artikeln »

Författaren Gösta Ågren är död

25 juni, 2020 i Horisont av Hilda | Inga kommentarer

Första sidan ur temahelheten om Gösta Ågren. Svartvit bild på Ågren vid en hamn med en segelbåt i bakgrunden. Texten lyder: ”Gösta Ågren föddes 1936 i Nykarleby och är nu omväxlande bosatt i Vasa och i Lippjärv, Nykarleby. Sedan debuten i mitten av 50-talet har Ågren varit en viktig gestalt i det österbottniska kulturlivet, som poet, som debattör, som historiker och essäist. Ågren har publicerat närmare 50 böcker i flera genrer. Han är mest känd som poet och har fått flera litterära priser, bl.a. Finlandiapriset 1988 och Dan Anderson-priset 1995. Många är bekanta med hans motto: ’Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig.’”
Ingångssidan till Horisonts tema om Gösta Ågren 2012.

”Jag älskar Gösta Ågrens dikter för deras allvar och mod och den karga skönheten. Han kan skriva om våra liv  på ett sätt som hjälper mig att se tydligare. Insiktsskapande ja, på ett sätt som gör att jag med tiden tror att jag själv har hittat på vissa rader hos honom.” – Tua Forsström i Horisont nr 6 2012

Poeten, regissören och översättaren Sven Gösta Ågren har avlidit i en ålder av 83 år. Ågren, född och uppvuxen i Nykarleby, vann Finlandiapriset 1988 för diktsamlingen Jär (1988).

Horisont behandlade år 2012 Gösta Ågrens författarskap. I numret kan man bland annat läsa “ett ofullständigt porträtt av Gösta Ågren” av Per Helge. Texten finns också tillgänglig online. Därtill innehöll numret en text av Håkan Boström om Ågrens poesi, dikter av Claes Anderssom och Roberth Ericsson tillägnade Gösta Ågren, samt kommentarer om Ågrens författarskap av Tua Forsström, Ralf Andtbacka och Claes Andersson.

Från Karalåtin till noveller om karar

24 juni, 2020 i 2 2020, Horisont, Recension av Roland Ingelin | Inga kommentarer

Axel Åhman, Klein, Schildts & Söderströms, 2020

Sven befinner sig vid en korsning och tittar vänster, tittar höger. ”Sen stod han stilla.” Protagonisten i inledningsnovellen står inför ett val mellan det kända och det okända. ”Med öppen mun tittade han rakt fram mot den fläckiga vägen som han kunde utantill.” Det är längs med den vägen Axel Åhman guidar läsaren i debutboken Klein – elva noveller rak väg genom Österbottens landsbygd med dess socialnormativa trafikskyltar.

Åhman är sedan tidigare bekant som basisten i den musikaliskt skojande humorgruppen KAJ med låtar som ”Karalåtin”. Bortsett från musiken är humorgruppen utmärkande för att de framför sitt material på Vörådialekt. 

År 2016 visade Åhman sina litterära framfötter och vann tredje pris i skrivtävlingen Arvid Mörne med novellen ”Bastutronen”, vilken även ingår i novellsamlingen. Nu står Åhman på egna ben och dialekten har följt med på vägen, men har reducerats till novellernas dialoger. I enlighet med KAJ:s humorstil är igenkänningsfaktorn närvarande, men sjungande skojfriskhet har ersatts av en ömmare vardagsrealism där komedi samåker med tragedi.

Läs resten av artikeln »

Rötter

19 juni, 2020 i 2 2020, Horisont, Novell av Ida Ståhl | Inga kommentarer

Emilia hör av sig några veckor efter pappas bortgång och meddelar att hon och Tina hittat en del av hans tillhörigheter uppe på vinden. Det är inga stora saker – en bunt böcker, ett par skjortor, en rakapparat och en täljkniv – men kanske kan de vara av värde för mig. ”Mamma hittade flera fotografier från stugan också som hon tänkte att du kanske vill ha. Det finns en fin bild på dig och honom när ni sitter tillsammans i hängmattan”, skriver hon.

analog lite oskarpt foto föreställande gräs vid en strand
Foto: Kevin Dooley

Vi bestämmer att vi ska träffas följande vecka på ett kafé i en stad som ligger ungefär halvvägs mellan oss. Jag kommer dit först och beställer en kaffe medan jag väntar. Det är lördag eftermiddag och mycket folk i farten, trots det dåliga vädret. Utanför panoramafönstret faller ett ihärdigt regn som hamrar mot taket, piskar trottoarerna och bildar stadiga rännilar som irrar över asfalten. Luften är kvalmig, tyngd av bulldoft och våta skosulor. De flesta borden är upptagna av kunder i min egen ålder, unga människor som pratar i munnen på varandra eller sitter hukade framför en laptop.

Jag har inte varit inne i stan på över en månad, inte sedan pappa ännu låg på sjukhuset, och märker att jag har svårt för ljudnivån och de konstanta rörelserna som inkräktar på mitt synfält. Det är som om jag precis vaknat upp efter för mycket sömn, jag känner mig långsam och bräcklig. Medveten om att koffein bara kommer förvärra känslan ställer jag ifrån mig kaffekoppen halvdrucken.

Läs resten av artikeln »

Horisont 2 2020

8 juni, 2020 i 2 2020, Förord, Horisont av Camilla Lindberg | Inga kommentarer

Kära läsare,

Pärm av Horisont med illustration av barn med blommor istället för ansikte

Vi efterlyste texter som tangerade ämnen kring barnet och barndom. Vi tänkte oss områden som tillblivelse, mognad och växtplatser. Barndomen är inte sällan förknippad med minnen, platser och händelser. Även undanträngda sådana ryms med på kartan.

Att barndom på många sätt förefaller att vara synonymt med sommar märktes tydligt i de texter som kom in. Det är i sommarens olika landskap som barndomen ofta gömmer sig. Det är åtminstone så många främst minns den. Men alla minnen är inte lika soliga.

I det här numret bjuder vi på sommarläsning i form av två längre noveller av skribenterna Ida Ståhl och Elina Sahlin. Den åländska poeten Carina Karlsson och den österbottniska poeten Eva-Stina Byggmästar gör två helt separata tolkningar på tematiken. 

Den nordiska barnboken röner intresse i hela världen och den finländska docenten Mia Österlund är entusiastisk. Andra entusiaster förser barn med konstupplevelser. 

Vi bjuder även på essäer, bland dem en om pubertetens vånda och andra våndor.

Trevlig sommar!

Camilla Lindberg

”En väg ut ur den kroppsliga och psykiska utmattningen som ett kapitalistiskt samhälle skapar” – en intervju med Jonas Eika

5 juni, 2020 i Horisont av Michael Larsson | Inga kommentarer

Den danska författaren Jonas Eika belönades med Nordiska rådets litteraturpris för sin novellsamling Efter solen,och skakade om etablissemanget när han vid utdelningen vände sig direkt till statsministern Mette Fredriksen och anklagade hennes regering för statsrasism. Michael Larsson har träffat honom i Köpenhamn och talat om skrivande och aktivism. 

Det har varit ett omtumlande halvår för Jonas Eika, mottagare av Nordiska rådets litteraturpris 2019. Inte sedan Athena Farrokzhad spelade Ebba Gröns ”Beväpna er” i sitt sommarprat i den svenska radiokanalen P1 har ett offentligt utspel av en författare väckt sådant ramaskri som när Eika tog till orda vid prisceremonin i Stockholm i fjol. 

Talet, ett kompromisslöst angrepp på det Eika kallade den danska ”statsrasismen”, riktades bland annat till statsminister Mette Frederiksen, men även övriga nordiska ministrar fick sig en känga. Talet avslutades med en uppmaning till alla som inte skriver under den politiska utvecklingen att desertera. Reaktionerna lät inte vänta på sig. ”Skäms, Jonas Eika”, skrev Folketingets vice talman Pia Kjærsgaard på Twitter. ”Författarclown”, skrev Rasmus Stoklund, ansvarig minister för integrationsfrågor för Social­demokraterna. 

Läs resten av artikeln »

Delta i Horisont nr 3 2020, tema ”Sjukdom”

25 maj, 2020 i Horisont av Hilda | Inga kommentarer

Kollageillustration av en flicka som håller ett stetoskop mot en gammal illustration av en jordglod

Det är nog säkert att säga att det nya decenniets första år kommer att präglas av den nya sjukdom som går under namnet covid-19 eller corona. När viruset började spridas var det många som tog fram Albert Camus klassiker Pesten, men vilken litteratur och konst som kommer skapas under denna världsomspännande kris återstår ännu att se.

I tredje numret av Horisont detta år vill vi i alla fall undersöka ”sjukdom”. Hur gestaltas sjukdom i litteratur och annan kultur? Hur påverkar sjukdomar ett samhälles kultur? Hur påverkar sjukdom den som skapar litteratur och konst? Vem bestämmer vad som är friskt och vad som är sjukt? Vilka metaforer, för att parafrasera Susan Sontag, genererar sjukdom i vår tid?

Vi välkomnar essäer, noveller, poesi, reportage och annat som kan tänkas röra sig kring temat senast 3/8.

Skicka ditt bidrag till redaktör Anna Remmets, anna(at)horisont.fi

« Äldre inlägg