Illustratören Jenny Wiik och Jolin Slotte på utgivningsfesten för den lättlästa Maresi. Jolin Slotte har gjort en bearbetning av fantasy-romanen Maresi. Bild: Sofia Jernström.
Lättlästa bearbetningar ger de svaga läsarna möjlighet att ta del av samma böcker som andra.
Maria Turtschaninoffs Maresi har charmat både läsare och kritiker sedan romanen kom ut 2014. Översättningar till otaliga språk och planer för en filmatisering vittnar om att berättelsen om flickor som söker skydd i en feministisk fristad berör och uppskattas.
Men Maresi är ingen enkel bok. Persongalleriet är stort, och trots att boken i huvudsak berättar om flickan Maresis tid i Röda klostret flyttas läsaren också i tid och rum. Dessutom ska läsaren ta in och acceptera beskrivningen av Maresis värld, för det här är fantastik där gudarna lever, djuren talar och magin finns i vardagen.
Många svaga läsare har säkert gett upp på vägen. Men nu har också de en möjlighet att ta del av den här underbara berättelsen, för i höstas gav Lärum-förlaget ut Maresi i lättläst bearbetning, som en återberättad roman. Att den är återberättad betyder att Jolin Slotte har skrivit om Turtschaninoffs text på ett enklare sätt.
– Att kunna förmedla den här berättelsen till också svaga läsare känns extra värdefullt eftersom boken har hyllats av både kritiker och läsare. Men samtidigt gör det utmaningen ännu större, säger Slotte.
Hon är författare till flera egna böcker, men ingen av dem är lättläst. Att hon tagit emot uppdraget att återberätta andra författares verk handlar delvis om att hon känner till behovet som finns för de här böckerna. – Jag har jobbat som modersmålslärare och vet att det behövs lättlästa ungdomsromaner som tar upp svåra frågor.
Just nu slipar Jolin Slotte på de sista formuleringarna i Lärum-förlagets nästa bearbetning, nämligen Tove Janssons Farlig midsommar, som kommer ut i lättläst bearbetning lagom till midsommaren 2017.
Det finns förstås sedan tidigare många sätt att närma sig muminvärlden också för den som inte klarar av att läsa romanerna; bilderböckerna, serierna, teveserien, ljudböcker.
– Jämfört med bilderböckerna ger de längre berättelserna mer utrymme för läsarens fantasi. Lättlästa Farlig midsommar kommer att erbjuda en ingång för dem som vill läsa själv, men upplever att originalet är för svårt. Här finns också Tove Janssons säregna humor, som jag har strävat efter att lägga extra vikt vid att förmedla i den lättlästa texten, säger Jolin Slotte.
Hon vill påminna om att Farlig midsommar inte är bara en muminbok, precis som Maresi inte är bara en fantasybok. Där Turtschaninoff skriver om förtryck, misogyni och feminism handlar Farlig midsommar faktiskt om en familj på flykt.
– Boken handlar om hur man tar sig igenom en katastrof, hur man anpassar sig då ens värld förändras. Det är en vacker berättelse om att finna styrka i sin familj, men samtidigt välkomna nya individer och lära sig av varandra. Vem som till slut hjälper vem är inte lätt att säga – ens på lättläst.
Lärum-förlaget har gett ut finlandssvenska återberättade romaner sedan 2014.
Tanken med böckerna är att ge de svaga läsarna möjlighet att ta del av samma böcker som andra. De som skriver bearbetningar jämför ofta arbetet med filmatiseringar av böcker; man kan inte få med allt, och resultatet blir bättre om man inte ens försöker.
– Det gäller att bestämma sig. Att våga ta bort karaktärer som inte är väldigt viktiga, säger författaren Cecilia Davidsson, som har återberättad bland annat Wilhelm Mobergs böcker för svenska LL-förlaget.
Men att bara ta bort och förkorta blir inte en bra bearbetning.
– Det får inte bli ett kallt referat. Om det finns en tydlig stil över boken måste man se till att den finns kvar i den lättlästa bearbetningen, säger Davidsson.
Precis som filmer är LL-bearbetningarna helt nya, egna verk. Och den ursprungliga boken finns kvar att läsa, för alla som kan läsa den. En bearbetning kan ge en dyslektiker en möjlighet hen annars inte skulle ha att delta i diskussioner i kafferummet om den där deckaren »alla« har läst.
En modersmålslärare kan ge till uppgift åt hela klassen att läsa en roman – elever med lässvårigheter kan läsa den lättlästa versionen.
Med en grupp nyanlända som läser svenska, och samtidigt gärna vill lära sig mer om Finlands historia, kan läraren använda Kjell Westös Där vi en gång gått i undervisningen eller som bredvidläsning – först den lättlästa och senare originalet.
I Sverige kommer det ut tio eller fler lättlästa bearbetningar per år. I Finland är det inte lika vanligt. På finlandssvenskt håll är det hittills bara Lärum-förlaget som har gett ut lättlästa bearbetningar.
Det finns många olika slags böcker bland de titlar som återberättas, men man kan sammanfatta titlarna som klassiker och nya populära böcker. Den lättlästa Jag är Zlatan är en storsäljare, Jan Guillous Ondskan en annan.
Ifjol gav LL-förlaget äntligen ut Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Invandrarna. Äntligen, för att de här titlarna i åratal har frågats efter av läsare och lärare, som vill använda dem i sin undervisning.
– Lite nervöst var det ju att ta itu med en av våra mest älskade klassiker. Men som återberättare får jag inte ha för stor respekt för texten, säger Cecilia Davidsson.
Eftersom Moberg dog 1973 är det till hans barn och barnbarn som LL-förlagets redaktörer riktat sina förklaringar. Och det tog som sagt flera år, men till slut gav förlaget tillstånd.
Lärum-förlagets Tove Jansson-projekt har haft samma premisser, och det slutliga beslutet att Farlig midsommar får återberättas togs av brorsdottern Sophia Jansson.
– Jag tror den här versionen av boken kommer att vara bra för många, inte bara för personer med lässvårigheter utan också barn som ännu inte kan läsa så väl, säger hon.
Finlandssvenska återberättade romaner:
- Tove Jansson: Farlig midsommar, 2017 (återberättad av Jolin Slotte)
- Maria Turtschaninoff: Maresi, 2016 (återberättad av Jolin Slotte)
- Birgitta Boucht: Tusenblad, 2014 (återberättad av Jolin Slotte)
- Kjell Westö: Där vi en gång gått, 2014 (återberättad av Peter Sandström)
- Robert Åsbacka: Orgelbyggaren, 2014 (återberättad av Bosse Hellsten)
Solveig Arle
Texten publicerades i Horisont 2/2017
Det sägs ibland att litteraturen, och konsten i allmänhet, har förmågan att överskrida och undersöka gränser. Samtidigt sätter det litterära samtalet ibland upp gränser kring litteraturen, kring vad som ”får” räknas som litteratur och inte. Det märktes om inte annat på reaktionerna när Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2016. När temat, ”Litteraturens gräns(löshet)”, bestämdes för 2018 års första Horisontnummer så placerades parentesen där för att synliggöra litteraturens dubbla natur som ett begrepp som vi tycks måna om att sätta gränser kring, samtidigt som vi hyllar dess potential att rasera gränser. Jag efterfrågade texter som undersökte denna gräns(löshet) ur olika perspektiv. Bland de som kom in finns bland annat en djuplodande och personlig essä som rör sig just kring reaktionerna på Dylans nobelpris och litteraturbegreppet. Hanna Ylöstalo skriver om en annan musiker, Iiris Viljanen, i vars visor hon finner poetiska texter, och Adam Korpskog analyserar Bertil Malmbergs poesi, som han menar utforskar ”melankolins stilgränser”. Numret bjuder även bland annat på den suggestiva barndomsnovellen ”Insekterna” av Ann-Sofi Carlsson och dikter av Magnus Carlbring och Einar Askestad. Dessutom intervjuas konstnären Catherine Anyango Grünewald som har varit med och omarbetat Joseph Conrads klassiker Heart of Darkness till en grafisk roman som är ett helt nytt konstverk i sin egen rätt bestående av bild och text. Detta och mycket mer hittar du i årets första nummer av Horisont!
Bästa läsare!
Design