Sabine Forsblom Betinkan

Sabine Forsblom
Betinkan
Schildts & Söderströms

Äntligen är den här, Betinkan, fortsättningen på Maskrosgudens barn (2015) av Sabine Forsblom. Betinkan är en arbetarklassroman berättad med humor, men också med en stor portion ångest.

Tidsmässigt är det mitt i kallaste vintern som handlingen får sin början. Betinkan stapplar hemåt på höga klackar mellan snödrivorna, envist och målmedvetet. Ena foten, andra foten. Inte pausa, inte somna i en snödriva. Huvudkaraktären Bettina – Tina – Tinkan har blivit några år äldre nu och går på högstadiet. Familjen har lyckats ta sig bort från ghettot med hjälp av farbroderns suspekta affärer, Betinkans yngre bror har börjat sminka sig som David Bowie, pappan har självvalt blivit arbetslös och mamman kämpar på med hårt fysiskt arbete för att försörja de tre barnen och den odugliga karln. De vuxnas liv går mest ut på att klaga över livet i största allmänhet, ”att vad illa har man gjort?”.

Det fysiska landskapet ligger en bit öster om Helsingfors, ett område där gamla fallfärdiga träkåkar står sida vid sida med vackra stora nya villor, och vid sidan av det – gettot, där Betinkans familj bott under en kortare tid. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Matilda Södergran
Överlevorna
Schildts &
Söderströms

I mottagandet av Matilda Södergrans tidigare dikter har teman som kroppslighet, våld, och kvinnlighet lyfts fram. Jag skulle vilja säga att även sexualitet är starkt närvarande. Men Södergran har rört sig ifrån dessa teman i sin femte diktsamling Överlevorna. 

Hennes ton har både förändrats och behållit sin särprägel, särskilt när det gäller surrealismen, och det skickliga sättet som Södergran har att fånga något stort i ett begränsat antal ord. Den nya diktsamlingen verkar till en början mer lågmäld, till och med distanserad. Vid närmare läsning börjar de olika motiven blänka och lysa upp, och särskilt stämningen och helheten kommer att finnas kvar länge i läsarens tankar.

Överlevorna består mest av korta och sparsamma dikter, utan titlar och med luftig ombrytning. Inlagan liknar i det här avseendet den föregående boken Maror (ett sätt för dig), men är tunnare. Texten har plats att andas, och intensiteten kommer av ordens och meningarnas utsökta precision. Samtidigt fångar orden en spännande vaghet som känns väldigt verklig. Den känns som livet helt enkelt. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

Författaren, journalisten och översättaren Firat Ceweri har nyligen översatt Landet som icke är av Edith Södergran. Här svarar han på några frågor om sitt arbete med dikterna och sin relation till Södergran.

Edith SödergranÄr Södergran känd för kurdiskspråkiga läsare?

Södergran var känd bland några få i Sverige bosatta litteraturintresserade kurder, men var tyvärr inte allmänt känd i breda kurdiska kretsar. Efter den kurdiska utgåvan av Landet som icke är i våras märker jag att fler och fler börjar nämna hennes namn, citera henne och tycka om hennes poesi. Via upplägg och delningar i sociala medier är det både män och kvinnor som Edith har lyckats dra till sig. Om jag får tid framöver vill jag översätta allt av Edith Södergran och göra henne odödlig även bland kurdiskspråkiga läsare.

Hur kom du själv i kontakt med Södergran?

– Min egen litterära resa började med poesi. Min första diktsamling kom ut 1980 och min andra 1981. Båda  publicerades i Sverige. I tonåren läste jag enbart poesi. Jag kunde Majakovskij nästan utantill. 1980, när jag flydde till Sverige för att kunna skriva på mitt modersmål, kom jag först i kontakt med Gunnar Ekelöf. Det var kanske den orientaliska mystiken och de antika symbolerna hos Ekelöf som drog mig. Framför allt hans Dīwān över Fursten av Emgión. Men när jag av en slump kom i kontakt med Södergran blev jag helt fascinerad av henne. En finlandssvensk poet, en ung kvinna, en Majakovskij-anda … 1992 började jag ge ut en litterär tidskrift vid namn NÛDEM på kurdiska i Stockholm som utkom i tio år. Då översatte jag ”Tre systrar” av Södergran och publicerade den tillsammans med en kort presentation i tidskriften. Jag fick mycket positiva reaktioner men hade tyvärr inte tid att översätta fler dikter av henne då. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Karin Erlandsson
Fågeltämjaren
Schildts &
Söderströms

Fågeltämjaren av Karin Erlandsson är del två av fyra i serien Legenden om ögonstenen. I den första delen Pärlfiskaren – som tilldelades Runeberg Junior-priset i vintras och som dessutom nominerats till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2018 – dök läsaren tillsammans med Miranda och Syrsa ner i havet bland färggranna pärlor och farliga roshajar.

I Fågeltämjaren har den magiska skådeplatsen förflyttats från södra hamnstaden ut i skogen, till den norra hamnstaden. Temat är fortfarande längtan, men frågeställningen är annorlunda. Om föregångaren Pärlfiskaren frågade efter vad längtan kan göra med människor, är frågan den här gången om man kan styra människors längtan.

Efter att ha hittat ögonstenen och lämnat den hos den ondskefulle Iberis längtar inte Miranda längre efter ögonstenen. Det som betyder mest är Syrsa, flickan som hon lärde känna i första boken och som kommit att bli som en lillasyster för henne. Syrsa är hennes allt. De förenas i varandras motsatser och likheter, ja, på alla möjliga sätt. Miranda var den bästa pärlfiskaren, Syrsa den bästa pärlviskaren. Båda saknar ena armen till följd av roshajarnas vassa tänder. Tillsammans kompletterar de varandra. De hör ihop, som syskon.

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , , ,

Pärmbild Rafael Donner

Rafael Donner
Människan är ett
känsligt djur. En
självbiografisk essä
Förlaget, 2018

Rafael Donner är en ung, begåvad författare, son till en känd och omskriven far med samma efternamn. Han påpekar det själv. Det är inte något fel. Att vara det man är och ingenting annat ska man inte behöva be om ursäkt för. Men Rafael Donner gör det, han ursäktar sig för sin ungdom, oerfarenhet och för att han är okunnig om mycket. Det hade han inte behövt göra.

Författaren beskriver den här boken som att den är som ett inre torgmöte med skilda röster som tränger sig på. Det lät lovande. Han ville skriva ett försvar för känslornas språk och en appell för det mänskliga mot en alltmer avhumaniserad värld. Människan som ett känsligt djur är ett av bokens återkommande omkväden.

Essäerna handlar om tillstånd som svaghet, styrka, ensamhet, galenskap, skam och bitterhet. Det säger sig självt att man med en så stor mängd ämnen i en tämligen tunn bok inte kan tränga djupare in i ämnena och så blir det inte heller. Men med bokens undertitel En självbiografisk essä har Rafael Donner angett att han talar i egen sak. Donner skriver inträngande personligt, med blicken riktad in mot sig själv liksom utåt mot världen som han ser. Han äger modet att skriva om det ömtåligaste inom sig och det skamfyllda och då han helt hänsynslöst om sig kan skriva att han är en totalt onödig människa, utan att för den skull blinka till läsaren eller vilja kokettera, det är då som han talar allra mest till mig. När han gör sig själv till ämnet för det som han skriver, det är då som författaren inom honom uppenbaras. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

print STDOUT q
Just another Perl hacker,
unless $spring

Texten ovan kan för många verka som en helt slumpmässig rappakalja, men det är faktiskt mycket mer än så. Upphovsmannen till texten är Larry Wall, som även är känd som skaparen av kodspråket Perl. Innan Wall uppfann Perl studerade han lingvistik, och hans bakgrund märks i kodspråket; av alla programmeringsspråk är Perl kanske det som kommer närmast våra naturliga språk. I Perl kan man uttrycka samma sak på många olika sätt och det finns en flertydighet som gör att även om Perl är ett av världens mest använda kodspråk, är det också ett språk som många programmerare rynkar på näsan åt. Men denna dynamik i Perl tilltalar också en annan grupp av användare – nämligen författarna. De tre raderna du nyss läste är det första exemplet på en haiku skriven i Perl. Verket läses ut ”print standard out queue / Just another Perl hacker / unless dollar spring” och passar på så vis in på haikuns standardformat 5–7–5 stavelser. Dikten nämner även våren, ett klassiskt och viktigt grepp för haikuformatet. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

Horisont nummer 3 2018 omslagBästa läsare!

En av Tove Janssons många älskade berättelser är den om det osynliga barnet Ninni. Det var i alla fall en av mina favoriter som barn. Ninni blir osynlig av inte vara sedd, och inte respekterad. Synlig blir hon först av Muminmammans kärlek och, som Annalena Sund Aillet påpekar i en essä i detta nummer, sin egen vilja att stå upp för denna kärlek.

Inför arbetet med årets tredje nummer av Horisont funderade jag på vad som är osynligt, eller osynliggjort i vår kultur idag och efterlyste texter på temat. En anledning till att jag började tänka på det var nog Patricia Rodas foto­konst som jag såg i Umeå i våras. Dessa foton föreställde kvinnor som hukar sig för eller blir slagna till marken av osynliga händer. Kanske som en påminnelse om hur ovillig omgivningen ofta är att se våld i nära relationer.

Några av Rodas fotografier visas i detta nummer. Här finns också en intervju med författaren Koko Hubara, vars essäsamling om bland annat rasism och osynliggörande ges ut på svenska denna höst, en essä om det osynliga kodspråket, en introduktion till den i Sverige relativt okända sydstatsförfattaren Richard Wright, dikter av Cecilia Persson och Hanna-Linnea Rengfors och mycket mer.

Välkommen att utforska det osynliga tillsammans med Horisont!

Anna Remmets

Vill du medverka i Horisont 4/2018 med temat Vandringar?

Begreppet vandringar kan omfatta fysiska förflyttningar av individer och större folkgrupper, ett  återkommande tema inom litteraturen. Förutom folkvandringar som återigen är ett högaktuellt ämne, finns närbesläktade begrepp som berör den enskilda individen i vardagen. Att flanera och promenera. Också dessa aktiviteter synliggörs inom konsten.

En annan synonym är strövtåg. Det handlar om att strosa och flanera och nå oväntade och nya marker, både inre och yttre.

Det kan också handla om förflyttningar, förskjutningar och omplaceringar som är metafysiska, filosofiska och poetiska. Väcker det här tankar och associationer hos dig?

I nummer 4/2018 av Horisont undersöker vi begreppen och välkomnar noveller, dikter, essäer och andra texter som på något sätt förhåller sig till ämnet. Välkommen med bidrag och förslag så snabbt som möjligt, men senast den 14.10 till camilla(a)horisont.fi.

Try Poetry

Try Poetry är ett årligen återkommande tvärkonstnärligt poesiläger där man arbetar med det utvidgade textbegreppet. Syftet med lägret är att lyfta fram poesin som konstform och skapa en mötesplats mellan författare och verksamma inom andra konstformer, som teater-, dans-, musik-, foto-, film- och bildkonst. Workshopens ändamål är att man tillsammans skapar nya tvärkonstnärliga verk med poesin som utgångspunkt. I år går Try Poetry av stapeln 6-7.10 på Malakta i Malax.

 

Konstform: Fotografi
Ledare: Ellen Strömberg & Martin Karlsson
Deltagaravgifter:
– 15 euro för medlemmar i Svenska Österbottens litteraturförening rf (anslut dig via websenator.org)
– 30 euro för ungdomar (högst 25 år)
– 60 euro för övriga
Kost och logi ingår i avgiften.

Anmälningar senast 20.9.2018 till josefin(a)litteratur.fi eller Svenska Österbottens litteraturförening rf, Wolffskavägen 36 / F11, 65200 Vasa.

Arr.: Svenska Österbottens litteraturförening rf

Try Poetry stöds av Centret för konstfrämjande. Föreningen vill även tacka för verksamhetsbidrag av Svenska kulturfonden, Olof och Siri Granholms stiftelse för den svenskösterbottniska kulturen, Konstsamfundet, Aktiastiftelsen i Vasa och Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse.

Också Svenska Österbottens litteratur­förening vill upp­märksamma Zacharias Topelius nu när 200 år förflutit sedan han föddes. Jubileer för­anleder ofta stora ord, men vi väljer i stället att dra en lans för de små genom att ordna en kreativ, lättsam och lekfull skrivtävling för föreningens medlemmar. Låt dig alltså inspireras av Topelius liv eller författarskap och skriv en sida eller två i valfri genre!

Första pris i tävlingen är ett presentkort på 100 euro till en österbottnisk bokhandel. Alla som sänder in bidrag deltar dessutom i utlottningen av några överraskningspriser. Förhoppningsvis kan vi ordna en litterär tillställning på hösten där tävlingsdeltagare ges möjlighet att framföra sina bidrag. Några bidrag kommer även att publiceras i Horisont.

Vem?

Tävlingen är öppen för alla medlemmar i Svenska Öster­bottens litteraturförening. (Du har väl kommit ihåg att betala årsavgiften?) Är du inte medlem men vill bli det, kontakta verksamhetsledaren Christian Lång: christian ( a )litteratur.fi

Vad?

Skriv en skönlitterär text i valfri genre som på något sätt anknyter till Topelius liv eller författarskap. Maximilängd: 1000 ord / 3 sidor (typstorlek 12 punkter, rad­avstånd 1,5). Ett bidrag per deltagare.

Hur?

Sänd in ditt bidrag som bifogad fil i ett mejl på adressen topelius@litteratur.fi. Uppge namn och adress i mejlet, men inte i dokumentet med tävlingsbidraget eftersom juryn (föreningens styrelse) vill läsa texterna anonymt. Du kan också lämna in din text per post på adressen Svenska Österbottens litteraturförening rf, Wolffskavägen 36 / F11, 65200 Vasa. Bifoga då namn och adress på ett separat papper.

Varför?

Du kan vinna ett presentkort på 100 euro till en svensk­österbottnisk bokhandel, eller ett utlottningspris!

När?

Fatta pennan och lämna in ditt tävlingsbidrag senast den 15 september. Information om prisutdelningen följer senare.

Frågor?

Mer info ger ordf. Anders Westerlund. Mejla anders ( a ) litteratur.fi om det är något du undrar!

« Older entries