Självbiografiskt tränande

Robert Åsbacka
Bara man håller på så blir det hyfsat bra till slut
Schildts & Söderströms

Författare som skriver böcker om att träna. Tankarna går till Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning; en bok jag aldrig läst, men som jag tänkt köpa åt min sportande far flera gånger. Tänkte alltid att det passar en idrottare bättre än en litteraturare.
Men det är väl en grej det där med att skriva och träna. Jag läste för länge sedan om den moderna författarkaraktärens helomvändning: Från en nedsupen, plågad konstnär som ur rännstenens mörka klarhet kunde få kontakt med de djupa frågorna i livet till en driven hantverkare som är full av fokus och ambition. Jag minns inte var jag läste det, men logiskt borde följa att vinet samtidigt byts mot träning.

Bara man håller på så blir det hyfsat bra till slut handlar om träning. Robert Åsbacka beskriver i dagboksform hur han under ett år hårdtränade Taijiquan (eller Tai Chi Chuan) inför EM 2012. Taijiquan är en kinesisk kampsport. Grundligare förklaring vågar jag mig inte på. Åsbacka själv försöker flera gånger beskriva sporten under bokens lopp: ”Att säga något om vad taijiquan verkligen är, känns som att lyfta locket av en bikupa framåt sensommaren. En kupa fylld av svensk lantras där samhället upprepade gånger bytt drottning utan odlarens inblandning, och där man bara genom att lyssna till surret förstår att det finns ett uppdämt raseri därinne som när som helst kan släppas loss.”

I boken får vi följa hans träning från när han bestämmer sig för att delta, till efter att EM är avklarat ett år senare. Det är många kvällar på gymmet, en del tekniskt prat om tajiquan som gren och en hel del reflektioner över den egna träningen. Men samtidigt glider Åsbacka in på så många andra spår om skrivandet, litteraturen och livet i allmänhet.

Läs resten av artikeln »