Hatad och hotad vildkatt

Foto: Åsa Maria Berg Levinsson

Hon fick miljontals klick då hon postade en nakenbild på sin blogg. Och 100 000-tals dödshot. Möt Aliaa Elmahdy, egyptisk feminist.


Plötsligt plingar det i mejlen. Avsändaren ”Wildcat”? Jag har länge försökt få en intervju. Jag har gått via otaliga mellanhänder. På grund av dödshoten är hon svår att nå. Så mejlet, anonymt och vagt, kan lika gärna vara skräppost. Ingen tid, ingen plats angiven. Imorgon reser jag hem. Jag får hoppas hon dyker upp.

Hon sitter framför mig, spröd, flickaktig. Skygg men välformulerad. En röd blomma i hårbandet, ett halsband med hennes namn, Aliaa. Det är svårt att tro att den här 22-åringen är en kontroversiell kvinnorättskämpe.

–När jag kom till Sverige var det som att vara som ett barn igen, att inte vara sexualiserad. Här känner jag mig lätt, som om jag bara kan skutta fram som ett barn gör. I Egypten är min kropp en börda, säger Aliaa Elmahdy.

Hon sökte asyl efter att ha blivit ett hatobjekt på grund av feministiska yttringar på nätet.  Allt hade gått över styr och hon fruktade för sitt liv. Även Migrationsverket fick brev med dödshot mot Elmahdy. Tio dagar tidigare hade hon blivit kidnappad i Alexandria. Hon drar efter andan när hon berättar om männen som låste in henne och nära nog utsatte henne för gruppvåldtäkt.

–Först var det svårt att tala om det. Men jag kände att jag måste berätta hur fruktansvärt det var. Inget kommer att förändras om vi förblir tysta, och jag uppmanar också andra offer att berätta.

Men vägen fram till den händelsen, hur såg den ut? Varifrån kom denna unga, skygga kvinnas upproriskhet? Varför beslöt just hon ta strid, sätta sitt liv på spel?

 

Elmahdy växte upp i Kairo. Hon var det enda barnet i familjen, och beskriver sin far som en sexist, modern som hård och traditionell. Redan som barn funderade hon själv över orättvisor könen emellan.

–Varför har kvinnor och män hade så olika roll i hushållet, tänkte jag. Varför kan kvinnor inte yrkesarbeta? Jag vände mig emot saker som diskriminerar, som begränsar oss utan orsak. Det som förstör vår frihet och lycka, och själva livskänslan.

I skolan hade hon inga nära vänner. Dem fick hon på nätet där hon hittade likasinnade. Som 13-14-åring drömde hon om att bli journalist.

-–Jag ville sedan länge att samhället skulle förändras. Och jag hade föresatt mig att inte leva så som andra hade bestämt, utan så som jag själv vill.

 

Dotterns rebelliska lynne passade dåligt ihop med faderns kvinnosyn. Elmahdy beskriver hans förakt för två mäktiga egytiskor i historien, drottningarna Kleopatra och Hatschepsut.

-–När det gick en serie på tv om Kleopatra, kunde min far säga: ”hon är en hora”, för han hatar tanken på en kvinna med makt. Det är samma sak när det gäller moderna kvinnliga ledare. Egyptiska män i allmänhet ser kvinnan bara som en sexuell varelse, en slav i hemmet.

Modern förebrådde dottern för hennes sätt att klä sig, att gå, och för allt som kunde dra uppmärksamhet till sig. Kroppslig aga hörde till uppväxten.

–Jag tror att det ligger till grund för ett samhälle av förtryck och mentalt illamående, att man bryter ner människor redan när de är barn. Men det handlade också om att mina föräldrar hade egna problem.

–När jag gått ut skolan så sticker jag hemifrån, tänkte jag. Det var min plan.

 

Föräldrarna satte Elmahdy i ett flickgymnasium för att hindra henne från kontakt med pojkar. När de fick reda på att hon hade en pojkvän blev situationen kaotisk. Hon beskriver hur hennes far släpade henne i håret hela vägen hem.

–Det var ett rent helvete. De blev helt galna och låste in mig, och ville att en läkare skulle granska om jag var oskuld eller inte. Och samtidigt pågick revolutionen (Arabvåren). Jag smet ut för jag ville delta i det som hände. Jag ville vara med där och då.

Elmahdy rymde hemifrån, och flyttade ihop med sin dåvarande pojkvän.  Senare samma år, 2011, publicerade hon på sin blogg en bild av sig själv enbart iklädd strumpor. Det var för henne ett sätt att protestera mot kvinnoförtrycket. Hon fick miljontals klick på bloggen, och 100 000-tals dödshot.

             Vad sa din pojkvän om att du satte upp bilden?

–Han var också feminist så han hade inget emot det, men han var rädd att någon skulle skada mig. Och jag visste att till slut skulle jag hamna i fängelse för sånt här.

 

Sommaren 2012 bodde Elmahdy tillfälligt i Alexandria. Där leddes hon in i en fälla, och historien kunde ha fått ett fatalt slut. Det hela iscensattes av en ”väninna”, som gömde undan Elmahdys katt. Hon fick samtal om att katten tagits tillvara, och instruktioner om var hon kunde hämta den. Adressen ledde till ett märkligt område av stan.

–Jag har aldrig sett ett sådant ställe förut, dåliga hus och ödsligt. De tog mig tillfånga i en obebodd lägenhet.

Kidnapparna var ett antal män, och de höll Elmahdy fången under några timmar, misshandlade och tänkte våldta henne.

–De var arga över att en kvinna existerar som gör såna saker som jag. De ville ta kontroll över den kvinnan, skrämma henne, och naturligtvis förödmjuka henne genom våldtäkt. Och när jag kämpade emot, var det en av dem som sa: ”Hon måste vara oskuld eftersom hon inte vill!” För varför skulle jag annars göra motstånd?

Elmahdy skrattar ironiskt och uppgivet.

–Den där mannen ville känna att han försvarar en flickas heder, och det är bara en annan slags kontroll. Han sa till mig att åka hem till mina föräldrar och vara som folk.

Att en väninna ledde Elmahdy i fällan, förvånar henne egentligen inte.

–Hon var avundsjuk på mitt sätt att leva, trots att hon påstår sig vara sekulär och feminist. Istället för att sträva mot sina mål avundas en del kvinnor dem som uppnår det, och vill skada dem.

             Hur har det som hände påverkat dig?

             -Först hade jag alla tecken på post-traumatisk stress. Jag tålde inte ljus och ljud. Jag kände att jag inte kunde tänka klart och att mitt huvud gjorde ont, och jag hade övermäktiga obehagskänslor och flashbacks hela tiden.

–Nu gör händelsen mig arg och ger mig energi att slåss för min sak.

 

I dag lever Elmahdy med en norsk pojkvän i en liten svensk stad, och hon håller sin adress hemlig.

–Jag får hatmeddelanden på nätet för att min pojkvän inte är arab eller muslim. Somliga frågar honom om de får ligga med mig. Han är jättearg över de där meddelandena.

När hon ser bilder från Kairo väcker det blandade känslor.

–Jag ser gator där jag brukade röra mig, och det är ju min rätt att leva där! Men just nu befinner jag mig i en annan värld.

Med sina föräldrar har Elmahdy bara sporadisk kontakt. De ringer sällan till varandra, och hon har ingen aning om ifall hon kommer att träffa dem igen.

–De försöker fortfarande styra över mig. Det är inte viktigt för mig att ha dem i mitt liv, men det gör ont att känna att jag inte har någon familj. Så kände jag också medan jag levde med dem, för de gav mig inte det jag behövde, utan skadade mig istället. Så visst fattas något i mitt liv, men det kommer inte att fyllas av dem. Jag måste klara mig själv.

 

Elmahdy uppger sig ha svårt att lita på människor. Men både när hon ska nämna någon hon beundrar och när hon får frågan om det finns någon ”bästis”, återkommer hon till samma väninna. Det är en egyptiska, numera bosatt i USA. De har aldrig träffats men håller tät kontakt via Skype.

–Vi står väldigt nära varandra. Hon har också kämpat för att bli den hon är i dag. Hennes familj hör till det Muslimska brödraskapet och hon tvingades leva väldigt strikt. Men hon tog sig ur allt det där och lever sitt liv nu. Jag hoppas vi ska kunna träffas.

Just nu läser hon svenska, men hon drömmer om att studera film, och att använda filmen som redskap i sin kamp mot kvinnoförtrycket. Mycket av hennes tid går åt till att skriva, allt från dikter och noveller till politiska åsiktsyttringar. Det mesta publicerar hon på nätet.

 

I Sverige har hon deltagit i protester av olika slag, bland annat mot egyptiska ambassaden i Stockholm. En barbröstad aktion i moskén på Södermalm ifjol, ledde till åtal för förargelseväckande beteende. Aktionens budskap var “nej till sharia och befria kvinnorna”. Bakom den låg den internationella feministiska protestgruppen Femen, som Elmahdy därefter lämnat då hon upplevde den som alltför hierarkisk.

Men hon är övertygad om att förändringen kommer.

–Mest väntar jag på en social revolution. Den politiska revolutionen kommer inte att lyckas före den sociala. Vi måste förändra den mentalitet av förtryck som råder i Egypten, som exemplifieras av att presidenten är höjd över oss alla, någon som regerar oss som en gud.

–Jag vet inte exakt när, men det kommer att hända. Förändringen sker genom var och en som bestämmer sig för att konfrontera problemen, som inte bara väntar.

 

Ibland irriteras hon över omvärldens sätt att förhålla sig till den arabiska kvinnosynen. Där hon själv ser en kränkning av mänskliga rättigheter, upplever Elmahdy att omvärlden rycker på axlarna och talar om kulturella skillnader.

– De tänker att det är si på ett ställe och så på ett annat, och att man får leva efter de sociala normer som råder i samhället där man bor. Men för arabiska kvinnor handlar det inte om att acceptera en kulturskillnad.  Överallt i världen har man kämpat för kvinnors rättigheter, och i Europa förändrades saker småningom. Folk verkar glömma det.

Att det finns risker med att fortsätta längs den väg hon slagit in på, är hon hela tiden medveten om.

–Naturligtvis vill jag inte bli skadad, men jag vet att det kan vara priset för att leva som jag gör och kämpa för det jag tror på.

 

Aliaa Elmahdy                            

Född 1991.

Definierar sig på Twitter som “Secular, Liberal, Feminist, Vegetarian, Individualist, Egyptian”

Studerade tidigare vid American University of Cairo.

Blev känd i arabvärlden efter blogginlägg 2011.

Sökte asyl i Sverige 2012.

Har deltagit i aktioner vid egyptiska ambassaden och moskén på Södermalm i Stockholm.

Läser svenska och vill bli filmare.

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *