Det här Horisontnumret har författaren Sara Stridsberg som huvudtema. Den som läst Stridsbergs böcker vet att hon inte är en författare som går några genvägar för att hitta fram till den punkt där hon gör sina karaktärer som mest rättvisa. Hennes författarskap hör också till de mest betydelsefulla och egensinniga i den samtida svenskspråkiga litteraturen.
I numret får vi en analys av hennes stora genombrottsroman Drömfakulteten signerad litteraturvetaren Satu Laukkanen – vad är det Stridsberg gör i romanen egentligen? Det är inte helt lätt att reda ut men Laukkanen närmar sig gåtans lösning med hjälp av begrepp lånade av den franske litteraturteoretikern Gerard Genette. Anna Remmets tar sig an Stridsbergs senaste roman Beckomberga – ode till min familj. Hon sätter in boken i ett sammanhang genom att jämföra med annan litteratur som behandlar mentalsjukhus. Peter Nyberg skriver en essä om Stridsbergs författarskap i sin helhet med utgångspunkt i begreppsparet friskhet – sjukdom. En intervju med Sara Stridsberg från januari 2015 samt en kortare biografisk presentation av författaren finns också med.
Om vi lämnar numrets huvudtema hittar vi en intervju med den finlandssvenska författaren Birgitta Boucht, vars självbiografi Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift (2014) gett henne det prestigefyllda Karl Emil Tollander-priset. Här återfinns också nyskrivna texter: poesi från Michael Economou, prosadikt från Cecilia Persson och kortprosa från Peo Rask. Dessutom finns här en avdelning med konst: målningar från Linda M. Richardson samt en essä om konstnärerna Tracey Emin och Nan Goldin. Sist men inte minst inleder skribenten och seriekonnässören Jan Hoff en återkommande seriebevakning i Horisont, under rubriken ”När tuschet torkat”.
Varmt välkomna!
Lämna ett svar