Skönlitteraturen i skolan är ett både stort och viktigt kapitel. Och den skönlitterära undervisningen kan ge bestående glädje, men också bestående men. Detta om skolan misslyckas med att ge eleven redskap att bli en kvalificerad läsare. Det handlar om tolv formerande år mellan sju och nitton, från grundskolan till gymnasiet. Det handlar om lektioner i svenska eller i modersmål som svenskundervisningen kallas i de svenskspråkiga skolorna i Finland.
Horisont har hört med några tongivande pedagoger i Sverige och Finland om hur det står till med undervisningen i skönlitteratur i skolorna idag, vilka problem och möjligheter som är för handen och vilka pedagogiska metoder som används och som lärs ut på lärarhögskolorna. Vi får också historiska tillbakablickar. Alla är förstås inte överens om allt vad gäller metoderna och pedagogiken. Klart är dock att skönlitteraturen fortsätter att vara en viktig, ja en central, del av skolarbetet.
I numret finns också ett tema om ungersk poesi där vi får möta en av det samtida Ungerns mest intressanta poeter Judit Ágnes Kiss och hennes tolkare till svenska, Ove Berglund. Vi får också läsa om Ungerns kanske allra mest folkkäre poet Attila József. Han växte upp i Budapests fattigaste arbetarkvarter under första världskriget. Han blev tidigt föräldralös och relegerades, efter att ha publicerat en provocerande dikt, från skolan där han studerade för att bli lärare. Efter sin död uppkallades Szegeds universitet efter honom – samma universitet han tidigare relegerats från.
Dagens värld är lika orolig som dåtidens. Jag kan tänka mig att någon av de syriska flyktingar som fastnat i de taggtrådsstängsel Ungern placerat ut på gränsen mot Serbien skriver poesi, och bra sådan också. Möjligtvis skriver en ”illegal” flykting poesi i ett fängelse i Ungern just nu. Det är inte omöjligt att han eller hon kommer att räknas till Ungerns nationalskalder om 50 år och fängelset vara uppkallat efter skalden. Attila Józsefs öde visar att sådana saker kan hända.
Välkommen till ett nytt nummer av Horisont!
peter björkman
Lämna ett svar