Kära läsare!

”Vandringen har sedan urminnes tider symboliserat strävan efter förvandling, förnyelse, metamorfos och upptäckt.”

Det skriver poeten Ralf Andtbacka i en utmärkt analytisk essä som publiceras i det här numret. Texten tangerar vår samtid och kroppars rörelse utifrån fysiska och metafysiska ingångar. Vandring är nära besläktat med rörelse. Det handlar om att förändra och förflytta. Begreppen väcker snabbt nya associationer. På Horisont har vi blivit anförtrodda ovanligt många bidrag efter att tematiken utlystes. Ämnet har därför känts angeläget.

Litteraturkritikern Michel Ekman bjuder oss oväntat med på en personlig kvällspromenad som har många utlöpare. Han tangerar begreppet övergångsrit när han skriver: ”Det var ett slags övergångsrit, dels ett kvardröjande i barndomens skattgrävarlekar, dels en väntan på att få ta ungdomslivets symboler i bruk.”. I en intervju med poeten Kayo Chingonyi återkommer begreppet i dikten Kumukanda, en rit som pojkar i Luvalestammen i nordvästra Zambia går igenom för att bli män.

Tematiken handlar alltså om individuella förflyttningar, men också om kollektiva, som de finska krigsbarnens öden under fyrtiotalet. Allt detta rymmer möjligheten att gå vilse, en möjlighet som måste få finnas också i vår prestationsinriktade samtid.

Camilla Lindberg