Kära läsare!

Det har varit stort fokus på resande eller snarare icke-­resande under de senaste åren. Först utifrån klimatfrågan och sedan på grund av den pågående epidemin. Redan länge har man i realtid kunnat ta del av medvandrares resor från alla världens hörn via foton, filmer och uppdateringar på sociala medier.

Ända finns det ett uppdämt behov av att fördjupa alla dessa rörelser, upplevelser och förflyttningar vi gör i tid och rum. Det märks i det stora inflödet av personliga reflekterande texter vi fått in. I det här numret ger vi utrymme för flera. Det kan då handla om bilen som feministiskt frigörelseobjekt eller nutids­resenärens förhållande till rörelsen. 

Två för oss nya lyriker, Amar Bajric och Tina K Persson, finns representerade med dikter som tangerar temat. Vi bjuder också på en verklighetsbaserad novell av Hans Strömhäll. Därtill utforskas resande som element i Mumindalen. 

I en samling vykort från olika världens hörn gör Katerina Zolotova små nedslag i text och bild. Vi är också glada över att få erbjuda läsning av Sofia Elie som tangerar Karelen, en mytomspunnen plats som man kan resa till både fysiskt, men också i hjärta och i smärta.