Med hjärtat i två länder – intervju med Anna Järvinen

Porträtt av Anna Järvinen, ansiktet vänt mot höger och en hand i pannan, som om hon spanar bort.
Foto: Mattias Edwall

– Banden jag har till både Stockholm och Helsingfors är ett tillstånd jag försöker se som en tillgång.

Den svenska musikern och kompositören Anna Järvinen har en lång karriär inom musiken. År 2007 släpptes hennes debutalbum Jag fick feeling som fick ett varmt mottagande och hyllades i pressen. Albumet nominerades till fyra grammisar och ledde Järvinen ut på turné både i Sverige och i Finland. Hennes senaste album Vestigia Terrent släpptes tidigare i år. I höst debuterade hon som författare på Förlaget M med prosaberättelsen Dröm natten till idag:

Ingen releasefest

Anna Järvinen är född i Helsingfors men flyttade som sexåring till Stockholm med sin finska mamma. Det var i Sverige hon lärde sig svenska och hon växte upp med ett stort intresse för språk. Idag undervisar hon i svenska och engelska för högstadieelever. 

Finskan är dock hennes modersmål och relationen till Finland har alltid varit stark. Med debutromanen Dröm natten till idag: hade hon hoppats på flera besök till Helsingfors. Den rådande pandemin satte dock stopp för en releasefest, vilket känns en aning snopet, eftersom författaren hade sett fram emot att få fira tillsammans med sitt förlag i den finska huvudstaden. 

Livet har besannats

Coronapandemin har påverkat våra möjligheter att resa. Resa gör vi av olika personliga orsaker. Att upptäcka nya platser, för att finna ro, för söka erfarenhet och kunskap, komma hem eller helt enkelt för att få komma bort ett tag. 

När jag läste Anna Järvinens bok Dröm natten till idag: fann jag att berättarrösten Annas självreflektioner kring de saker i livet som format henne, vilka roller hon haft och har, innebär ett annat slags resande i sig. 

Den som går inåt, i den stora världen inuti en själv. Det är också där i resan genom konsten, musiken och litteraturen som Anna känt att livet besannats: ”… men jag har förstått livet bättre av att läsa dem och Woody Allens filmer och Karl Ove Knausgård och Henrik Tikkanen för mig har det varit avgörande. Genom att beskriva detaljerna i varat har jag fått livet bekräftat.” 

Berättarrösten hör till en Anna, som likt författaren kommit från Finland till Sverige som barn. Boken igenom finns ständigt en längtande blick och saknad till Finland och rötterna. Hur stora likheter finns det med bokens Anna och författaren Anna? 

– Min debutroman handlar om en människa som heter likadant som jag och som har erfarenheter som jag känner igen. Boken är en kärleksfull reflektion över livet. Eftersom så många andra, bland annat Pentti Saarikoski, Henrik Tikkanen, Karl-Ove Knausgård, Ulf Lundell och Margareta Strömstedt berättat om mitt liv, tänker jag att även min text kan handla om andras. Vi är ju lika.

Två halva hjärtan

För Anna Järvinen har bandet till den finska kulturen inneburit ett slags dubbelkulturellt arv med ena halvan av hjärtat i Stockholm och andra halvan i Helsingfors. Men det är inte alltid en rikedom. Det kan även upplevas som att man går miste om något. Anna förklarar:

– Banden jag har till både Stockholm och Helsingfors är ett tillstånd jag försöker se som en tillgång, fast jag ofta upplevt det som en brist. Att inte ha tillgång till hela kulturen och samtiden i ett land vars språk man också bara delvis behärskar, trots att känslorna är starka för landet, känns som en brist. 

Att ha bott i princip hela sitt liv i Sverige har naturligtvis påverkat Anna Järvinens känsla av tillhörighet till moderslandet. 

– När man som jag bott så länge i ett land, utbildat sig och arbetat och skaffat familj där, blir ett språk naturligt starkare, vilket ger en viss känsla av underläge eller undersökande läge kanske, i det andra landet som i mitt fall är Finland. 

Larviga idéer om Finland

Bilden av Finland kan te sig en aning romantiserande och nostalgisk, medger hon. Distansen och i synnerhet reseförbudet har givetvis haft sin inverkan på henne.

– Jag har idéer om hur finländare ”är” och de tankarna är positiva, så jag hoppas att jag har rätt, förklarar hon med ett skratt. 

– Jag tänker att finländare är modiga och rättframma, ibland blyga och mindre tränade i att socialisera än stock­holmare; det är något jag märkt i mitt jobb som musiker och något som mina svenska medmusikanter uppskattat. Jag har väldig larviga idéer både om Helsingfors och om finska traditioner, som väcker starka känslor av vemod och styrka i mig. På vissa sätt är Finland en motsats till Sverige och jag tycker mycket om båda länderna mitt i allt det.

Femtioåring med många liv

Dröm natten till idag: är en text med en lågmäld ton där jagberättaren Anna blickar tillbaka på det liv som format henne. De roller hon haft, den hon varit och velat vara: ”När började jag leta. Från vad. Från sammanhanget som försvann tystnaden annorlundaheten utanförskapet.” 

Hon är femtio år och har levt många liv. Varje avsnitt skildrar en känsla eller händelse i Annas liv. Den röda tråden är ett försök att förstå sig själv i relation till andra, till konsten och till det svenska och finska. 

”Nu är det tankar för dagen och det kryper i mig. Svag röst pratar. Då blir jag finsk. Sträck på dig. Harkla. Ta i. Var bara modig.”

Anna Järvinen förklarar att hon letat sig fram till ett avskalat språk efter de erfarenheter hon har av språkgränserna. Exakt vad hon letat sig fram till med Dröm natten till idag: är dock fortfarande något oklart.

– Jag har letat mig fram till ett naket språk och i det införlivat alla socio­lekter jag stött på. Min släkt är finsk, men med många ingifta finlandssvenskar och jag själv som bor i Stockholm sedan barnsben. Där ryms många sätt att uttrycka sig, speciellt då jag haft glädjen att umgås mycket över generationsgränser. Som med all konst har jag även här strävat efter att vara ”sann”, men exakt vad jag letat efter är svårt att sätta ord på. Det kanske framträder så småningom.

Det kanske är svårt att veta vad man letar efter. ”Allt jag behöver finns här” upprepas som ett slags mantra några gånger i boken, som en lugnande tröst åt en rastlös själ. Kanske allt redan finns inom en, det är väl det man söker efter i den inre resan. Ett svar som finns någonstans där inuti. Kanske någon hittar tröst, en röst,  i Annas bok, i litteraturen eller konsten. 

Inga kommentarer

Prenumerera på kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *