En papegojas uppgång och fall
”Vart folk har sin egen historia att förtälja, å andra sidan är i djupare mening vart folk ett och detsamma.”
I slutet av 1700-talet ger sig upptäckaren och naturforskaren, friherren Alexander von Humboldt (1769–1859) ut på en fem år lång forskningsresa till Central- och Sydamerika, till det som i dag är bland annat Venezuela, Mexiko och Kuba. Han bestiger berg och utforskar regnskogens djur- och växtliv, äter lera och umgås med ursprungsfolk, samlar prov och katalogiserar.
Med sig har han den franske botanikern Aimé Bonpland (1773–1858), samt den sista talaren av ett språk som dött ut, en papegoja, närmare bestämt en blågul ara. Resan är lång och tung, men givande och banbrytande. Hemma i Berlin jobbar brodern Wilhelm von Humboldt ihärdigt med sin forskning.