Bästa läsare!

Horisont beskrivs ofta som »en kulturtidskrift med utvidgat textbegrepp«. I det här numret samtalar vi med Iris Andersson, en nyutexaminerad finländsk arkitekt, som använder sig av ett poetiskt berättande när hon ritar och närmar sig olika utrymmen. Hon tillåter renässansmänniskan att komma fram. Matematik, poesi och hud förenas. Vår tematik är i det här numret därför kort och gott »Rummet«.

Men samtidigt formas osynliga väggar. Författaren Christel Sundqvist skriver i sina naket avskalade texter ofta om tillvarons gömda och förträngda rum. I en intervju talar hon om »mammarummet« där de högpresterande ofta vistas.

Men vi stänger inte in oss själva i enbart rummets tematik. I en essä av Eva-Stina Byggmästar avhandlas ett högaktuellt ämne som berör kvinnor i krig. Kanske infinner sig en tanke om att denna värld födde färre krig om också arkitekturen skulle utgå från en mer poetisk aspekt.

Kan dålig arkitektur rentav vara en orsak till krig? Det hävdar den syriska författaren Marwa Al-Sabouni och ämnet tangeras ur olika synvinklar i våra texter.

Här i Finland har krigsminnena varit starkt närvarande under vårt 100-årsjubileum som självständig nation. Och nya jubileer är på kommande. Poeten och översättaren Matilda Södergran brottas med bångstyriga dikter som den svenskfödda amerikanska Siv Cedering efterlämnat. Vi bjuder på en pärla i form av en unik nyöversatt långdikt inför Topelius 200-årsjubileum som infaller 2018.

Men det är inte enbart vi människor som skall vandra genom många olika tillvarons rum här på jorden. Också pappersboken har sin väg att gå innan den når läsaren. I det moderna tryckrummet finns den ekologiska aspekten ständigt närvarande. En
dold värld för de flesta läsare. Vi gläntar på dörren.

Trevlig läsning!

Camilla Lindberg