Kära läsare,

I förordet till årets första nummer av Horisont funderade jag över vad vi skulle röra oss mot under det nya decenniet. Jag tror knappast att jag är ensam om att inte ha gissat att en pandemi några månader senare skulle hålla hela världen i sitt grepp. 

När vi lever, andas, och ständigt talar om sjukdom kan det vara desto viktigare att kulturen (den kultur som i tider av nedstängningar kämpar ännu hårdare än vanligt för att överleva) får vara en fristad från allt detta. Men konsten är också det som hjälper oss att förstå och bearbeta trauman. Därför har Horisonts tredje nummer temat sjukdom. Spännande essäer utforskar såväl psykisk som fysisk ohälsa, och även föreställningar om friskt och sjukt, som i texter om den danska kultpoeten Michael Strunge, den grönländska fotokonstnären Pia Arke, åldrande, och ”det sjuka skrivandet”. 

Vi bjuder också på en intervju med författaren Aris Fioretos i vars senaste böcker det medicinska och kroppsliga intar en central plats. Utöver det bjuder vi som vanligt på poesi, bland annat från den skotska poeten Kathleen Jamie som översatts och introduceras på svenska av Lars Gustaf Andersson.

Dessutom uppmärksammas den kontroversiella franska författaren Michel Houllebecq dubbelt i en essä om författarskapet och en recension av en av hans tidiga böcker som nu ges ut på svenska.  

Trevlig läsning!