Intressant bok om själavård

Allan Willnys tredje bok Innan tuppen gal har liksom de andra en kristen grund. Det som skiljer denna från de andra är att alla huvudpersoner här från början har en fast kristen tro som praktiseras i högmässor och nattvard. Huvudpersonerna ansätts heller inte av några allvarliga tvivel härvidlag. Boken handlar snarast om olika sätt att utöva sin tro och konsekvenserna av detta.

Innan tuppen gal handlar om två medelålders gifta par: prästen Andreas och hans fru Inger, samt konstnären Lars och läraren och låtskrivaren Lena. De bor på Öland och är nära vänner, samt aktiva i samma församling i Svenska kyrkan. Andreas är anställd präst och de andra är lekmän.

Ganska snart i deras vänskap önskar först Lars och sedan också Lena ha Andreas som själasörjare att bikta sig för. Andreas åtar sig villigt detta, även om det kommer att inverka på deras privata relation – särskilt då en hemlighållen otrohetsaffär från Lars sida kommer in i själavårdssamtalen. När Lena oväntat dör efter en nattlig utflykt på Alvaret blir läget än svårare.
Historien berättas ur prästen Andreas perspektiv, när han skriver ner historien efteråt medan han utbränd vilar ut på stiftsgården i Rättvik. Det han skrivit ner redogör han sedan för sin själa­sörjare, en pensionerad präst som Andreas har ett orubbligt förtroende för.

I den här boken ställs många frågor på sin spets. Går det att vara bästa vänner och samtidigt själasörjare för ett par? Skall man hemlighålla en otrohetsaffär? Hur skall man bäst hålla ihop en relation?
Till detta kommer fina miljöbilder från natur och kyrkoliv på Öland, samt en ”deckarhistoria” som genom boken ställer frågan hur och varför Lena egentligen dog. När det gäller kyrkolivet saknar jag en mer detaljerad gestaltning av vad Andreas på flera ställen omskrivna konflikter med den ledande kyrkopolitikern egentligen handlar om.

Denna anmärkning till trots. Allan Willny har skrivit en intressant själavårdsroman, som ställer viktiga frågor om såväl specifikt själavårdssamtal som den kristna trons praktik – hur skall man utöva sin tro?

Peter Björkman