När det gäller officiella minoritetsspråk har Finland sju enligt den europeiska stadgan för landsdels- och minoritetsspråk: svenska,samiska, karelska, romani, ryska, tatariska och jiddish (där samiska och svenska har en starkare ställning än de andra). I Sverige finns det fem officiella minoritetsspråk: finska, samiska, jiddish, romani chib samt meänkieli (tornedalsfinska).

Minoritetsspråkskonventionen som ratificerades år 1994 i Finland och först år 2000 i Sverige innebär i allmänhet att samhället skall främja och skydda de nationella minoritetsspråken och dess talares möjligheter att behålla och utveckla sin kultur. Barns användning av minoritetsspråket skall främjas särskilt. Minoriteterna skall också ges möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.

Minoritetsspråklagen innebär speciella rättigheter i de kommuner där språket utsetts till förvaltningsspråk, bl.a. rätt till modersmålsundervisning även för de barn som inte talar språket till vardags, rätt att använda språket i kontakt med myndigheter och ett krav på att det finns personal i offentliga verksamheter som behärskar språket. För finska gäller detta i 48 kommuner i Sverige (bl.a i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Västerås, Örebro, Borås, Eskilstuna, Umeå och Gävle), för samiska i 19 kommuner och för meänkieli i sex kommuner. Samiska är förvaltningsspråk i fyra finska kommuner: Enontekis, Enare, Utsjoki samt delar av Sodankylä.

Också den finländska tvåspråkigheten, som varit en förebild för språkliga minoriteter runt om i världen, är omdiskuterad. Svenska, som tillsammans med finskan är Finlands nationalspråk, talas främst längs med Finlands kuster i söder och väster.

FINSKAN I SVERIGE

I Sverige är finskan det överlägset största minoritetsspråket, med runt 210 000 språkbrukare på modersmåls­nivå. Ordföranden för Sverigefinska riksförbundet Voitto Visuri, menar att finskans ställning upplevs som starkare sedan språkminoritetslagen trädde i kraft år 2000. Däremot saknas fortfarande någon generell rätt att använda finska i kontakt med myndigheter eller som boende inom äldreomsorgen. I de kommuner som har finska som sitt förvaltningsområde fungerar det att använda finskan i kontakt med myndigheter och offentlig service i vissa av dem, dock inte alla. Visuri önskar att fler områden skall omfattas av lagen: som skolan och hälsovården. Lagen måste också göras tvingande för kommunerna, menar Visuri. Idag blir det ingen påföljd för kommunerna om de inte följer lagen.

UNDERVISNING I ROMANI CHIB

Grundskolelagen ger rätt till modersmålsundervisning för barn till föräldrar som tillhör en språkminoritet. Det finns dock i praktiken problem på området, speciellt kanske för den romska minoriteten. Elin Strand, ämnessakkunnig i romska frågor, ser flera problem vad gäller modersmålsundervisningen:

– Det finns än så länge ingen certifierande utbildning för lärare i romani och det är brist på lärare. Det leder till att alla inte kan få en god modersmåls­undervisning. I och med att det finns många olika dialekter och många skiljer sig åt lika mycket som danska och svenska, så är det än svårare. Det räcker ju inte med en lärare i romani chib, det måste vara någon som talar ens egen dialekt, säger Strand.

– Ett annat problem är att modersmålsunder­vis­ningen ofta läggs sist på dagen, efter ordinarie skolschemas slut, när eleven är trött. Dessutom får de lärare i romani som finns ofta flänga runt mellan många skolor, som i Malmö. Något som också minskar kvaliteten. Bäst vore om hemspråksundervisningen kunde integreras i den vanliga skoldagen, menar Elin Strand.

SVENSKAN I FINLAND

Svenskan har en starkare ställning än andra minoritetsspråk i Finland, eftersom landet är tvåspråkigt enligt konstitutionen. Svenska talas av strax under 300 000 människor i Finland, vilket innebär lite mer än en tjugondel av befolkningen. Men svenskans ställning har ifrågasatts allt mer de senaste åren, bl.a. har ett medborgarinitiativ om att slopa den från årskurs 7 obligatoriska skolundervisningen i svenska fått mer än 50 000 underskrifter. Detta innebär att frågan om att avskaffa den obligatoriska svenskan skall tas upp i riksdagen. Dessutom har under 2013 flera mordhot förekommit mot personer som ställt sig positiva till svenska språket.

Många finlandssvenskar har också upplevt att attityden gentemot svenskan försämrats, vilket lett till att man ibland slutat använda språket i offentliga sammanhang. Att frågan är känslig märks också på svårig­heten att fåvilliga finlandssvenska skribenter att skriva om språkfrågan. Den handfull Horisont tillfrågade tackade alla nej av olika skäl. Ett av dem var att frågan var så känslig att det var svårt att skriva sakligt om den.

I det här numret av Horisont är innehållet i temat om språkliga minoriteter därmed något tunnare än det var tänkt. Dock får vi ett par läsvärda intervjuer – med språkforskaren Satu Gröndahl om minoritets­språken i Sverige och med journalisten Jeanette Björkqvist som mordhotades tidigare i år.

Peter Björkman