På håll skymtade jag den yttersta spetsen av ön
Den låg som en fågelnäbb, helt perfekt, och det föreföll
som om den när som helst kunde öppna sig
för att dricka litet av sjön
Men man måste ha orden
Idag är jag långt ifrån min fader
som en öbo långt ifrån sin ö
eller som ett pulserande hjärta är långt ifrån sin kropp
Jag kände fläkten av ett strängt och orubbligt liv
som en viktig rytm
fast allt handlar om att bli varm så långt det är möjligt,
att glimtvis, helt korta stunder älska
Här är ovant och särpräglat och olikt världen
Så fort jag talar om avstånd ljuger jag
Jag känner dina ansträngningar att angöra
trots vågorna som sparkar ifrån från ön,
sparkar ifrån och sparkar ifrån från ön
*
Trycket inifrån en själv ökar för varje sommar
Jag står med verktyg i händerna
redo att hacka mig baklänges in mot faraos eviga liv