Barnboken vinner terräng i Norden – intervju med barnlitteraturforskaren Mia Österlund

Hur ser den nordiska barnboken ut? I Danmark hittar vi morbida barnböcker och i Norge behandlar man stora samhällsfrågor som incest och kvinnovåld i bilderböckerna. Den finländska docenten Mia Österlund forskar i barnlitteratur och är ny ordförande i juryn för Augustpriset för bästa barn- och ungdomsroman. Att läsa 800 barnböcker i följd är en enkel match för henne. Hon sprudlar av iver när hon får berätta om sin hjärtesak.

Kollage med pärmar av barnböcker

Når er jeg gammel nok til å skyte faren min? – Åse Ombustvedt, Gro Dahle (NO), Rævefælden – Lilja Scherfig, Otto  Dickmeiss (DA), Dragen – Svein Nyhus (NO), Silkesapans skratt – Annika Sandelin, Linda Bondestam (FI), Minna! – Leena Virtanen, Sanna Pelliccioni  (FI), Vem vågar? – Stina Wirsén (SE), Sorsa Aaltonen ja lentämisen oireet – Veera Salmi & Matti Pikkujämsä (FI), Vi är lajon! – Jens Mattsson Jenny Lucander (SE/FI), Idiot – Dorte Kerrebæk (DA)

I Finland har man under de senaste åren kunnat skönja ett tydligt uppsving för barn- och ungdomslitteratur på den skönlitterära marknaden. Det gäller speciellt bilderböcker, men också andra böcker inom kategorin vinner terräng. 

Ur den småskaliga finlandssvenska litteraturen utkommer numera förhållandevis många högkvalitativa barn- och ungdomsböcker. De står sig väl i de nordiska nomineringsprocesserna till olika tävlingar, men är även uppskattade och efterfrågade på den internationella marknaden.

– Här finns både bredd och kvalitet. Den här utvecklingen som vi sett under de senaste decennierna beror på att vi har en god infrastruktur i Finland som omfattar till exempel fondfinansiering och bra förlag, säger docenten Mia Österlund

Hon nämner också goda lärare och kunnig bibliotekspersonal som en del av den betydelsefulla mångförgrenade infrastrukturen. Den omfattar även forskning inom området och undervisning inom barnlitteratur på många nivåer i samhället.

Erfaren jurymedlem

Mia Österlund är docent i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och medlem i flera nordiska prisjuryn, nätverk och samarbetsorgan. Hon sitter till exempel med i bedömningskommittén för Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris och i år blev hon utnämnd till ordförande för Augustjuryn för bästa barn- och ungdomsbok 2020. 

Här är hon med och sållar fram kandidater ur en bred utgivning som omfattar allt från pekböcker till ungdomsromaner. I samma jury har hon suttit redan de två senaste åren.

Under sin långa karriär har hon hunnit skaffa sig en bred inblick i den nordiska barnboksvärlden. Hon konsumerar barnböcker i hisnande fart och inför en enskild tävling kan hon galant plöja igenom 800 böcker. 

– Nordens barnböcker bildar en helhet och här kan man skönja en grundläggande demokratisk världssyn som bygger på ett starkt barn som står i centrum. Här finns en öppenhet, det är antiauktoritärt och det finns utrymme för lite fjantighet också.

Olikheter i Norden

Men tittar man enbart på de nordiska länderna och jämför dem sinsemellan så finns det stora skillnader och varje land har sin egen tradition att falla tillbaka på. 

Mia Österlund nämner Danmark som ett land som sticker ut.

– Här hittar man en mer morbid syn, en form av lite svart och satirisk humor som bryter kraftigt mot den mera tillrättalagda och gulliga varianten man ser i till exempel Sverige. I de danska barnböckerna kan man ofta hitta en twist och olika element som bygger på en lite annan barnsyn och som därför bryter mot de inslag som vi är vana att möta i bilderböckerna.

Inom den samiska och grönländska barnlitteraturen har forskningen kommit in mycket senare i bilden. Det beror på att man där haft en långtgående muntlig tradition. 

– På Island mjölkar man ännu mycket ur sin sago­tradition och mytologi. Här finns många ”skruvade skrönor” och bilderboken är inte så stark här i jämförelse med de andra nordiska länderna, säger Mia Österlund.

Stark bilderbok i Norge

Norge utmärker sig inom området för barn- och ungdomslitteratur, vilket främst beror på att staten har en bestämd inköpsordning som gynnar den här kategorin. Det ger även utrymme för olika experiment inom området. 

 – Den norska bilderboken riktar sig inte enbart till de yngsta. Den kan tangera stora samhällsproblem som till exempel incest eller våld mot kvinnor. Estetiken är spännande och det finns många fina serieromaner i Norge. Bildberättandet är starkt där.

Mellan Sverige och speciellt den finlandssvenska barnlitteraturen finns det många likheter. Den finskspråkiga barnlitteraturen är inte lika influerad av Norden, och den kännetecknas av en annan estetik och rätt så ordrika bilderböcker.

– I Sverige är man ännu i dag starkt präglad av Astrid Lindgren, medan man i Finland kan se starka kopplingar till Tove Jansson och hennes miljöer och visuella värld. Inom den finlandssvenska barnlitteraturen kan man också se att man förvaltar modernismen väl på svenska i Finland.

Mia Österlund framhåller att av alla de tusentals böcker som årligen ges ut, är det inte nödvändigtvis så att alla lyckas hålla en hög kvalitet. Det märks speciellt i Sverige.

– Men litteraturpriserna hjälper till att sålla ut de mer kvalitativa böckerna. Du får också syn på din egen litteratur när du speglar den mot andra.

Kollega i Australien

Barnlitteraturen har numera en stark position i Finland och inte minst vid det svenskspråkiga universitetet Åbo Akademi där Mia Österlund arbetar.

– Våra litteraturstuderande är intresserade och en påfallande stor del av våra blivande magistrar skriver sin magisteravhandling inom området för barn­litteratur.

Lika väl förspänt är det inte på alla håll i världen. Mia Österlund berättar om en kollega i Australien som en dag bokstavligen fick vara med om att det knackade på dörren till hennes arbetsrum. Där stod några personer som frågade hur mycket hon ville ha betalt i utbyte mot att bli uppsagd. Det fanns långtgående planer på att barnlitteraturforskningen skulle läggas ner. Kollegan kontaktade en advokat som uppmanade henne att föreslå en så stor summa att det i praktiken skulle göra det omöjligt att lägga ner verksamheten.

– Men, säger Mia Österlund. Det gick istället så att hon faktiskt fick den summa hon begärde. Hon avskedades och barnlitteraturen försvann ut från universitetet. Min kollega hade spännande forskning på gång och jag hade sett framemot att kunna åka dit och träffa henne.

Tiden och barnet

Mia Österlund gläds ändå över det stora uppsvinget som barn- och ungdomslitteraturen fått vara med om under de senaste åren i Finland. Ett färskt exempel är det ovanligt omfattande forskningsprojektet inom barnlitteratur som Svenska litteratursällskapet i Finland nu stöder med cirka en halv miljon euro. 

Mia Österlund är tjänstledig från Åbo Akademi och har nu möjlighet att forska själv. Inom projektet som pågår 2019–2022, granskar man speciellt tid och tidsordningar inom barnlitteraturen. 

– Det kan till exempel som i författaren Jenny Lucanders bilderbok Dröm om drakar handla om arbetets ekorrhjul, en mamma som bara arbetar och ett barn som vill leka, säger Mia Österlund.

Hon önskar att många fler barnböcker kunde översättas inom Norden. I nuläget är det endast en bråkdel som översätts till de övriga nordiska ländernas språk. 

Mia Österlund betonar att det förstås är fullt möjligt att ta del av varandras bilderböcker inom Norden, utan översättningar. Hon ger exempel på hur populära de nordiska bilderböckerna är ute i övriga världen.

– Det händer att andra länder köper upp hela rubbet av till exempel Linda Bondestams bilderböcker på olika mässor, bara för att de tycker att våra nordiska bilderböcker är så fina, även om de inte ens har översatts till just det landets språk.

Vidare läsning

Nordiska ministerrådets treåriga satsning på barnlitteratur för samman nordiska barnlitteraturaktörer. Läs mer i nätpublikationen På tværs av Norden där Mia Österlund bidrar med artikeln ”Barnlitteraturforskning så in i Norden”.

Inga kommentarer

Prenumerera på kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *