Sandro Key-Åberg (1922-1991) är en poet som kombinerar ordglädje och humor med socialt patos och dräpande ironi i sin diktning. Där finns ett omedelbart tilltal som lyser ännu 22 år efter hans död. Inte minst hans 70-talspoesi i samlingen På sin höjd  (1972) känns som den kunde vara skriven idag. Dagens samhälle är inte mindre ängsligt, ignorant mot marginaliserade, och fyllt av ”trasgranna önskningar” än det av Key-Åberg gestaltade ”Välfärdssverige”. Ordet alienation må ha försvunnit ur vokabulären sedan 70-talet – men nog är förfrämligandet av våra medmänniskor och av oss själva – något vi i högsta grad fortfarande kan känna igen.  Sandro Key-Åberg gestaltar detta mästerligt:

Jag ser dig Frida,
nyss fyllda 74 år,
med svårighet baxa upp dörren
i tunnelbanegången vid Gamla Stan,
för länge sedan undanträngd
till en avgnagd vrå
där bara minnet knoppas!

Det är inte av elakhet, Frida,
som vi inte har någon plats
för dig i våra liv.
Det finns inget utrymme för dig!
Vi är överbefolkade Frida,
men inte av liv och människodofter,
utan av trasgranna och halvklädda önskningar,
skränande böjelser och bredkäftat
följe av begär och tycken
som gör sig breda i oss
och som utestänger inte bara dig
utan också oss själva
från våra egna liv!

(ur en dikt i På sin höjd, 1972)

I numret får vi läsa personliga betraktelser om Key-Åberg och hans verk, från Sven Nyberg (som skrivit den enda avhandlingen om författaren), författarkollegan Håkan Boström, litteraturvetaren Lena Kåreland och skribenten Mikaela Kindblom. Vi bjuder också på en ”fullängdsdikt” av poeten (dikten ovan är ett utdrag ur en längre dikt). 

Men det ryms också mycket annat inom numrets pärmar. Översättaren och tidigare BLM-redaktören Jan Stolpe skriver om den värmländske författaren Lars Andersson och poeten Heidi von Wright förmedlar personliga minnesbilder av den nyligen avlidne författaren Sven Willner (som var en Horisonts grundare). I numret får vi också möta  författaren Marjun Syderbø Kjelnes som sätter hembygdens Färöarna i centrum för sina barnböcker, låt­skrivaren Joey Tempest (Europe) som berättar om hur hans  sätt att skriva låtar har förändrats över tid och konstnären Mattias Frogemars spännande bildvärld. Som vanligt bjuder vi också på ett brett urval poesi och en fyllig recensionsavdelning. God läsning!