De nationella strömningarna växer sig starka i många delar av Europa. Men ingenstans har de satt sin prägel på det exekutiva maktutövandet så som i Ungern, som sedan 2010 styrs av det nationalkonservativa Fidesz, med det nyfascistiska Jobbik som näst största parti. De nationella strömningarna gäller inte minst på kulturens område. Ett exempel är Budapests Nya teater.
Hösten 2011 var det dags för teaterchefen István Mártas på Nya teatern (Uj Szinház på ungerska) att söka förlängt förtroende för ytterligare en fyraårsperiod. Eftersom István Mártas 13 år som teaterchef på denna stadsteater i Budapest kännetecknats av hög konstnärlig kvalitet och god ekonomisk ordning trodde de flesta på ett förnyat mandat. Så blev det dock inte, utan en antisemitisk skådespelare vid namn György Dörner valdes istället till chef. Detta hade knappast blivit den världsnyhet det blev om inte omständigheterna bakom utnämnandet varit extraordinära.
I sin ansökan till tjänsten skrev Dörner att teaterns repertoar skulle medverka till att ungrarna skulle återerövra sin kultur och sitt land. Han skrev också i sin ansökan att ungrarna led under ”det socialliberala oket” och av en ”degenererad, sjukligt liberal hegemoni”, samt framhöll den antisemitiske författaren och politikern István Csurka (1934-2012) som sin mentor.