Orientering i glömt författarskap
Olov Hertzman
En kämpande poet. Sture Axelsons liv och diktning
Ellerströms, 2013
Under 1940-talet framträdde i Sverige en lång rad poeter av mycket olika kynne. Några av dem blev enbokspoeter, åtskilliga glömdes ganska snart, en liten kärntrupp blev vad som litteraturhistoriskt har kallats 40-talister: poeter som i ett ofta komplext bildspråk formulerade krigstidens ångestskapande tryck. Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner Aspenström, Ragnar Thoursie, Elsa Grave och några till utgör denna kärna; att de var mycket olika som poeter gör att begreppet 40-talism inte är entydigt.
Vid sidan av de poeter från 40-talet som – givetvis med goda skäl – har fått stort utrymme i litteraturhistoriens minne, finns alltså åtskilliga poeter som – ofta men inte alltid av goda skäl – har hamnat i glömska. I några fall kan det handla om att de helt enkelt var på fel plats vid fel tidpunkt, dvs de kunde inte i tillräcklig utsträckning ses som modernistiska förnyare på samma sätt som de poeter som kommit att prägla bilden av det litterära 40-talet. I själva verket borde 1940-talets litteraturhistoria skrivas om, så att bredden och osamstämmigheten mera kunde tydliggöras. En revidering är redan påbörjad i några avhandlingar om kvinnliga författarskap som inte tidigare har uppmärksammats efter förtjänst. Läs resten av artikeln »
Design