Articles by Hilda

You are currently browsing Hilda’s articles.

Känna igen sig själv – eller Margaretas blick

Margareta Willner-Rönnholm: Albertos blick

Margareta Willner-Rönnholm
Albertos blick – Om fötter, konst och Paris

Sannsaga, 2017

Jag har lust att teckna ett porträtt av Margareta Willner-Rönnholm, för jag vill möta hennes text på mitt eget sätt. Willner-Rönnholms grepp i essäsamlingen Albertos blick är personligt och hennes möte med konsten är personligt, och jag känner igen mig själv. Jag arbetar med teckning vid sidan av skrivandet, medan Willner-Rönnholm favoriserar skulptur. Att teckna porträtt är ett sätt för mig att närma mig andra människor på ett speciellt sätt. Men nu skriver jag istället en mycket subjektiv recension. Texten bjuder in till det.

Att skriva ur jag-perspektiv är inte uppskattat inom vetenskaplig forskning, ändå drogs jag till det. Jag slutade med forskning för några år sedan då jag fattade beslutet att prioritera min egen vision och hälsa. Willner-Rönnholm skriver att hon trivs bättre med essäformen än den vetenskapliga retoriken, för att hon har en ovilja ”att säga någonting bestämt och avsluta resonemang med slutsatser”.

Jag tycker att essän på ett sätt kommer närmare sanningen än det vetenskapliga skrivandet, som ska följa regelverk och dölja ”jaget” bakom tankarna. Willner-Rönnholm nämner uttrycket the poetics of going too far (ur Robert Storrs utställningstext om Louise Bourgeois, och som också hänvisar till Alberto Giacometti och Michelangelo), som ett exempel på hämningslös kreativitet, men också överarbetning. Själv kultiverar jag a poetic of going too wide, jag vill för mycket och för brett. Det här skavde när jag var forskare, där fokus och specialisering uppskattas.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , ,

Bosse Hellstens nya kläder

Bosse Hellsten: Jökel: Anteckningar för en opera

Bosse Hellsten
Jökel: Anteckningar
för en opera

Schildts & Söderströms, 2017

Poeten Bosse Hellsten har tidigare gett ut tre diktsamlingar på Schildts & Söderströms. Jökel: Anteckningar för en opera är hans romandebut och handlar om en författare som för enkelhetens skull råkar bära namnet Bosse Hellsten.

Hellsten – nu talar vi alltså om den livs levande upphovsmannen snarare än hans fiktiva alter ego – har sagt sig vara inspirerad såväl som intresserad av myten om det manliga konstnärsgeniet. Det är en diskussion som för all del fortfarande engagerar, men ska man föra den i romanform krävs det åtminstone något som för handlingen framåt. Hos Hellsten går de flesta av de 178 sidorna alldeles för mycket på tomgång, även om det börjar lovande. Eller ja, det börjar åtminstone inte alldeles dåligt.

Read the rest of this entry »

Tags: ,

En liten bok med stora frågor

Adrian Perera, White Monkey pärm

Adrian Perera White Monkey Förlaget, 2017

Adrian Pereras debut White monkey är en diktsvit med stora frågor. Han påminner läsaren i början om att det som väntar “är fiktion / förutom problemen”. Dikterna handlar om en familj bestående av en finlandssvensk far, en mor från Sri Lanka, deras son och släktingar. Sonen blir också intervjuad av en journalist. I dikterna lyfts många frågor fram: om att inte passa in, om att vara utanför och att bli konstant ifrågasatt.

Dikterna är till största delen skrivna på svenska, men det finns en del engelska och singalesiska inslag. Stilen är fri. Här är det budskapet som är viktigast. Det är mest moderns och sonens röster som hörs. Sonen får tidigt klart för sig att många finländare inte ser honom som en like, trots att han är född i Finland. Han är ju icke-vit med brunare hy än många finländare.

Föräldrarna skiljer sig och sonen känner sig klämd mellan sina föräldrar. Fadern talar om invandring och om att ingen “sköter om en hemlös finne / som bor i en låda på gatan / men svartingar har man råd med / hur mycket som helst.” Sonen förstår inte, är inte han välkommen i Finland? Svaret blir “Gud vet vems son du är”. Samtidigt finns det invandrare som ser sonen och blir glada, han är en av dem. Sonen har en identitetskris. Han vet inte var han hör hemma. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

En övertygande och lyhörd debut

Inlandet Elin Willows

Elin Willows Inlandet Natur och Kultur (Sverige) Förlaget (Finland) 2017

De jag lämnade vet inte vart jag är på väg. Dit jag kom fanns bara förvåning. Varför lämnade jag det jag lämnade? Förvåningen ökar när jag väljer att inte flytta tillbaka. Det finns inget tillbaka. Jag har gjort mitt val och nu lever jag med det till nästa val.

Raderna ovan är i korta ord ett sammandrag från inledningen till Elin Willows debutroman Inlandet, som öppnar bokåret i Finland och Sverige, en uppmärksamhet som förunnas få debutanter. Lyhört och med självklar tonträff berättar hon en historia som skulle kunna få andra debutanter och mer erfarna skribenter att randa ihop en självömkande berättelse som inget förlag vill ha på utgivningslistan. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Horisont nr 2 har temat Platsen

Vilken betydelse har själva platsen för ett författar- eller konstnärskap? Är det platsen som formar verket? Eller är det rentav tvärtom?

Platsen är allestädes närvarande. Det handlar om identitet och orientering. Om att upprätthålla och samtidigt nyskapa. Ibland blir platsen till och med större än själva verket. Det finns till exempel geografiska platser som bär upp hela kolonier av konstnärskap.

Vad betyder platsen för dig personligen? I dina egna eller andras texter och verk?

Kontakta redaktör Camilla Lindberg (camilla(ät)horisont.fi) om du har idéer och texter i någon form som kunde passa ihop med temat.Hör gärna av dig så snart som möjligt med förslag. Absolut sista deadline för texter är den 16 april.

Bästa läsare!

 

Så är vi framme vid årets sista nummer av Horisont!

Vi kan den här gången bjuda läsarna på något verkligt exklusivt: ett brev från författaren Tove Jansson till konsthistorikern Marja Salonen. Detta dokument har aldrig tidigare publicerats! Brevet diskuteras av bilderboksforskaren Maria Laukka och barnlitteraturvetaren Mia Österlund.

För den som längtar till varmare trakter kan det kanske platsa med ett reportage från Sevilla, där Peter Berglund går i den sufiske mystikern Ibn Arabis fotspår. Och poeten Catharina Gripenberg delar med sig av färska översättningar hon gjort av europeiska kollegors dikter.

Detta bara för att nämna något. Resten låter vi dig själv upptäcka.

Med önskan om skön läsning!

Sofie

Horisont 1 2017 har temat “porträtt av konstnären”.

Med inspiration från stundande nyutgåva av James Joyces klassiker Porträtt av konstnären som ung kommer 2017 års första nummer av Horisont att sätta konstnärs- och författarrollen under lupp. Omhuldas fortfarande genimyten som under romantiken? Eller är författaren rentav död som filosofen Roland Barthes hävdade? Finns det nya vinklar på välkända författarskap som skulle kunna ändrade etablerade bilder av dessa? Eller författarskap och konstnärskap som av någon anledning förbisetts? Vem får kallas konstnär och vem får det inte?

Horisont välkomnar texter på dessa och andra besläktade teman, men självklart också uppslag och idéer om helt andra ämnen.

Välkommen att skicka in essäer, intervjuer, reportage, noveller, dikter eller bildkonst senast den 30 januari 2017 till anna (at) horisont fi!

horisontpa%cc%88rm-3-16För mig känns det speciellt att skriva dessa rader då detta är mitt första nummer som redaktör för en tidning som jag läst länge och skrivit i ofta. Som litteraturvetare och sedan som skribent har jag fått anledning att fundera mycket över centrum och periferi. Vilka får plats i centrum? Vilka får vara med? Vilka rör sig från periferi till centrum eller kanske från centrum till periferi, och varför? Det första numret med mig som redaktör fick därför detta tema. Här möter vi förlaget Dockhaveri som vill ifrågasätta den traditionella synen på författarskap och utgivning och släppa in röster som kanske tidigare befunnit sig i marginalen. Vi träffar Klara Wiksten som gör seriekonst av så kallat ”utanförskap” och psykisk ohälsa, den isländska författaren Einar Már Gudmundsson som också han skildrar öden i samhällets periferi och Andrea Lundgren och Martin Halldin som gör en litteraturpodcast där de undersöker det gränsöverskridande. Men vi rör oss också in mot det litterära centrum där Viktor Rydberg och jubilaren William Shakespeare finns.

Förutom detta bjuder det nya numret av Horisont på skönlitteratur bland annat i form av en novell av ovan nämnda Andrea Lundgren och poesi av Eva-Stina Byggmästar och poeten tillika konstnären som kallar sig Gatuduvan.

Trevlig höstläsning!

Anna Remmets

13418836_10154291851693139_967411469389462627_n (1)Bästa läsare!

I detta nummer har vi satt samman en somrig bukett av intervjuer. Vi träffar barnboksförfattaren Katarina Kieri, Thomas Wulff blickar tillbaka på 1970-talet, Tove Meyer berättar om storstadspoesi, och Berndt Berglund öppnar dörren till sitt skrivarrum. Vi får också veta mer om Giuseppe Tomasi di Lampedusa, mannen bakom bästsäljaren Il Gattopardo.

En bild kan som bekant säga mer än tusen ord. För bildberättandet i detta nummer står Österbottens Instagramkung Mårten Björkgren. Jag har nu även glädjen att hälsa Anna Remmets välkommen till Horisont! Anna tar över som Sverigeredaktör efter Peter Björkman, och håller i trådarna för nästa nummer.

En trevlig sommar till er alla!

Sofie Furu

 

I det här numret har jag glädjen att presentera ett samarbete med Sveriges unga akademi och gästredaktören Christer Nordlund, som till vardags arbetar som professor i Idéhistoria vid Umeå universitet. Nordlund har ställt samman texter som utgår från de föredrag som ledande musikforskare från olika discipliner höll under en kulturell salong hemma hos läkaren Nina Rehnqvist i Gamla stan, Stockholm, våren 2015.  En inspirerande och mycket oformell salong med föredrag, musikaliska inslag, diskussioner och matförtäring, troligen inte helt olik 1800-talets litterära salonger, hemma hos Malla Silfverstople  i Uppsala, med författare som Geijer, Atterbom, Almqvist och Thekla Knös.

Numrets bitema behandlar arvet från antiken. Poeten Eva-Stina Byggmästar skriver om hur antikens mytologi lever kvar genom tiderna oberoende av politiska och religiösa gränser. Och hon visar på att också det finländska nationaleposet Kalevala har mångtusenåriga mytologiska rötter.  Litteraturvetaren Torsten Rönnerstrand skriver om den evigt lika aktuella grekiska poeten Sapfo.

Jag slutar med Horisont nu efter dryga 15 år som redaktör i Sverige. Det har varit goda 15 år och även om de inte gett mig någon professorslön, har det uppvägts av fördelarna med att verka i en liten institution med stor frihet. Det har varit en tid av kunskapsglädje och många spännande utmaningar.  Jag hoppas att jag i någon mån lyckats i min redaktörsambition att belysa viktiga författare och teman på ett samtidigt initierat och hyfsat tillgängligt sätt – varken populistiskt eller alltför akademiskt. Och med hänsyn tagen till tvålandsperspektivets tvesyn när så varit påkallat.

Jag tackar mina kollegor genom åren, medredaktörerna: Maria Sandin, Oscar Rossi, Heidi von Wright och Sofie Furu samt formgivarna Ika Österblad, Mallu Laitala och Hilda Forss för ett gott samarbete genom åren, samt förstås Svenska Österbottens litteraturförenings verksamhetsledare Christian Lång, som varit med under alla mina 15 år och vars arbete tidskriften hela tiden lutat sig mot. Jag tackar också alla skribenter under åren som tillsammans byggt denna märkliga och förunderliga företeelse som heter Horisont. Till sist ett tack till tidskriftens läsare för vår viktiga och alltid lika vederkvickande dialog. Må Horisont fortsätta leva länge än!

Peter Björkman

 

« Older entries § Newer entries »