Artiklar av Hilda

Artiklar av Hilda

falk är ett diktverk med flertal f: förfall och förnyelse, förlust och försoning, fångenskap och frihet; och framförallt falk. Fri såsom fågeln, lyder ett välkänt bevingat uttryck. Den fria fågeln står i tjänst som metaforiskt medel och klär människolivet i bildlig fjäderdräkt, synnerligen inom lyriken. Fågelns särdrag är förmågan att flyga fritt ovan vårt mänskligt konstruerade jordeliv som en självklar symbol för själen. 

MARTINA 
MOLIIS-MELLBERG  falk 
Schildts & Söderströms
 2021 

En annan men förenlig figurativ fågelskådning låter som följande: Då fågeln flyger, klyver vinden, kvarlämnar den inga spår i himlen. Fågelns osynliga spår i firmamentet motsvarar flyktighet och förgänglighet. Hela baletten upphör bakom oss. Följaktligen är fågeln ombud för frigörelse från sinnlighetens fängelse – en frälsande ande som öppnar för ett celestialt medvetande. Oaktat är falk en lyrisk luftfärd som i själva verket kvarlämnar omärkliga ord i märkbart djupsinniga dikter. 

Läs resten av artikeln »

Kära läsare!

Under den här våren har redaktionen fört givande samtal med redaktionsrådet om Horisont. Det har handlat om allt från innehåll, målsättningar och funktion. Vi har alla varit rörande överens om betydelsen av att små kulturtidskrifter får fortsätta att skapas. För det är en skapande process vi talar om. Under ett samtal var det en medlem i redaktionsrådet som beskrev Horisont som ett konstverk. Varje gång tidskriften kommer i postlådan har man ett helt nytt verk att upptäcka. 

Eftersom redaktionen valt en linje där vi inte följer en obeveklig struktur med ett fast antal sidor för varje genre och avdelning, blir den färdiga produkten varje gång unik. 

Det har varit ett medvetet drag, men att få det definierat som att vi fyra gånger i året är med och skapar ett konstverk tillsammans med andra ”konstnärer” var en mycket fin bild. Det här numret har ”tiden” som temat. Av mängden insända bidrag att döma så intresserar ämnet er.

För mig personligen blir det här mitt sista nummer som redaktör för Horisont. Även om jag fattat beslutet själv känns det ve­modigt. Nästan fem års inspirerande arbete med ”Årets kultur­tidskrift 2020” är till ända. Jag kan bara konstatera att ”allt har sin tid”.

Trevlig läsning!

Camilla Lindberg 

I boken Amerikaminnen har Ann-Marie Ivars samlat berättelser från några av de finlandssvenskar som lämnade Österbotten för att söka sig ett bättre liv i det Amerika som var föremålet för så många européers drömmar. Horisont mejlade Ivars och ställde några frågor om boken och hennes arbete med den.

Läs resten av artikeln »

Mörkret har fallit för ganska länge sedan. Jag tittar som vanligt ut genom fönstret in till grannarna mitt emot. Ett fult hus. Ser ut som en rektangel, en skolåda på höjden, med sex våningar och balkonger på varje våning. Varje balkong är klädd med tätt sammansatta lyktor, som lyser upp när mörkret fallit på. 

illustration föreställande glödlampor på rad som är ihoptrasslade och några som är ordnade och upphängda efter varandra

Vi befinner oss tidsmässigt någon vecka före jul. Jag försöker som vanligt se vad de har för sig, mannen och kvinnan i huset mitt emot. Sitter de och äter? Är de redan klara så att hon har börjat diska eller håller han på att duka bordet i köket? Jag känner stor ambivalens när jag ser dem röra sig i sin lägenhet. Jag kan känna en längtan men också en lättnad över att inte behöva samsas med dem – vilka de nu är? Jag vet inte vilka de är. Skulle bara kunna se deras ansikten om jag hade en kikare. Det enda jag känner till är deras rutiner. Kvällsmat när mörkret börjat falla. Men jag vet inte om de håller rätt avstånd sinsemellan i dessa tider eller kanske är det något man inte behöver tänka på när man ständigt vistas i samma rum och hela tiden måste dras med varandra?

Läs resten av artikeln »

Fredrik Scheike
Dagboksanteckningar;
Du och jag
Prumus Migrantis
2020

Fredrik Scheike är en svensk skådespelare bosatt i Madrid som numera även kan kalla sig debuterande poet. Hans debut Dagboksanteckningar; Du och jag är en samling dikter skrivna mellan 2011–2020 och utgivna på det egna förlaget Prumus Migrantis.

Precis som titeln antyder utgör dikterna, som är daterade, en slags dagbok där känslorna är stora och ­reflektionerna djupdykande i kärlekslivets tillstånd och varande. Vad är det som händer när förälskelsens rosaskimrande glasögon hotas att grumlas av vardag och den sanna människan bakom?

Läs resten av artikeln »

Kära läsare,

Finns det något vi är tröttare på än att höra att vi behöver hålla avstånd? Men trots att ordet kanske är avskytt i dessa tider rymmer det mycket som är värt att undersöka. Därför kontaktade vi till exempel den österbottniska poeten Ralf Andtbacka och den västerbottniska poeten Pernilla Berglund och bad beskriva sina tankar kring vad avstånd gör med skrivande, poesins förmåga att överbrygga avstånd och närheten (och avståndet) mellan Öster- och Västerbotten.

Läs resten av artikeln »

Bilder från Kvarken och nyskrivna texter av österbottniska författare med tema skärgård, Kvarken och förändringens öar ges ut under våren 2021 för att lyfta fram Kvarkens världsnaturarv. Vi inbjuder österbottniska författare att i dikt eller kortprosa gestalta/beskriva detta områdes unika natur samt folk och näringar. WildLife Vaasa bidrar med fotografier från området. Resultatet publiceras i föreningens jubileumsantologi Vertikal 4. Redaktör för antologin är Peter Björkman och bidrag kan skickas till honom senast den 31.1.2021. Boken ges ut som en del av föreningens 70-årsjubileum och till minnet av vår hedersmedlem Carita Nyström, som tog initiativ till temat.

En förutsättning för deltagande är att man är medlem i litteraturföreningen och att medlemsavgiften är betald. Längden på textbidrag får vara högst 2 400 ord och texten får inte ha publicerats tidigare. Redaktören förbehåller sig rätten att avgöra vilka bidrag som publiceras. Föreningen betalar honorar för publicerade bidrag.

Läs resten av artikeln »
Ulrika Hansson Jaktlaget Schildts & Söderströms 2020

Ulrika Hansson lyckas mästerligt få läsaren att känna medlidande med de utsatta, de som väljer att ta lagen i egna händer, i sin debutroman Jaktlaget. Förnuftet går inte alltid hand i hand med känslorna, och detta blir väldigt tydligt i den här historien. Samtidigt som man inte vill se de fridlysta fåglarna dödas, och förstår att det är synd om fåglarna, känns det heller inte rättvist att byborna får sin hemfrid tillintetgjord.

Livet vid Langsjön har blivit outhärdligt efter att flera tusentals skrattmåsar tagit över hela sjön. Fåglarna smutsar ner så att ingen längre kan simma i sjön, och skränet och stanken gör livet för de bofasta till en pina. Det är fjärde sommaren som fåglarna är där och Bengt, som är född och uppvuxen vid sjön, håller nu på att tappa förståndet. Den här sommaren ska fåglarna bort. 

Läs resten av artikeln »

”Förra sommaren tog jag och min 90-åriga mormor bussen över till Ryssland tillsammans med hennes kyrkokör. Vi åkte tillbaka i tiden, kändes det som. Vi såg förfall och fattigdom bortom begriplighet. Samtidigt hittade jag mig själv i ett sagoland fullt av täta skogar, krokiga sandvägar och ylande varghundar. Jag var omringad av motstridiga intryck och historier som lät påhittade, men som mina 80-åriga mederesenärer berättade med tunga röster. Jag fick besöka ett land som inte finns, ett Karelen som de kom ihåg, men som inte var det samma som vi såg runt omkring oss.

Texten började egentligen ta form i mig när jag läste Kanter av Anna Denisova Jegorova (i Horisont 1/2020), som inspirerade och gjorde djupt intryck på mig. Ryssland kändes plötsligt nära igen. När epidemin fick luft under vingarna våren 2020 konstaterade min mormor att det nog var hennes sista resa. Att hon aldrig mera skulle få se sin mammas hem, att hon var för gammal för att göra den resan igen.” 

Foto: Sofia Elie.
Läs resten av artikeln »

Det är två och ett halvt år sen jag flög senast. Efter det gav jag ett vagt löfte till mig själv att det var sista gången. Det är ett löfte strikt nog att ren­två min självupplevda skuld, men inte så strikt att jag inte kan göra undantag då det gynnar mig själv. 

Jag tillhör generation Z. Jag är socialist, feminist och kulturidkare – i den ordningen. I mitt stilla sinne står jag med folket som skriker på barrikaderna och så länge det finns människor som går under i naturkatastrofer vållade av västvärlden, kan jag inte för mitt liv se hur det skulle vara moraliskt försvarbart att flyga eller ens resa långt för nöjes skull. Jag tillhör ett sammanhang där dödssynden inte är att vara progressiv, heretisk och hämningslös – utan att exploatera annat liv för egen njutnings skull. 

Läs resten av artikeln »

« Äldre inlägg