Heidi von Wrights senaste diktsamling bär namnet Mellanblad. På pärmen syns trädstammar, blad, växter, insekter, fönster, stolar, barr, kottar och något som liknar en myrstack. Man får intrycket av att innehållet är mycket naturnära. Fönstren tyder på en inblick eller utblick mot något. Stolarna kanske handlar om att ta det lugnt? Eller väntan. Vi sitter ofta då vi väntar på vår tur, till exempel på apoteket, vid läkarmottagningen och banken.
En första genomläsning visar att intrycket av pärmen också överensstämmer med innehållet. von Wright skriver om skogen, stammar, blad och andra naturnära element. Hon skriver också om kontrasten mellan ljus och mörker, om växlingar, seende och tystnad.
Det ligger en gnutta hopp i en del av dikterna, en insikt om en kommande förändring. Eller möjligtvis den förändring som krävs för att det skall finnas hopp i framtiden.
Det finns också en del tomma sidor, eller blad, emellanåt. Det får mig att reflektera över titeln, Mellanblad. Vad har tomheten för betydelse? Den frågan får mig att läsa diktsamlingen en gång till, med fokus på tomrummet.
Dikterna som skiljs åt av de tomma sidorna ser jag som en skillnad i tid. Stämningen varierar inom klustren av dikterna, så de tomma bladen är egentligen inga gränser för stämning. Ett av klustren handlar mer om vatten än de andra, i ett annat kluster förekommer hus i några av dikterna. Men annars är tematiken i alla dikter rätt likartad, det handlar om naturen och förändring och de varierar alla från hopp till hopplöshet.
Det förekommer också en del upprepningar. De tre första och de tre sista dikterna är väldigt lika, de ser ut som omskrivningar av varandra eller hör ihop som par. Tidsbegreppet har ändrats från imperfekt till perfekt, från att beskriva hur något har varit till att beskriva hur det är nu. Synvinkeln har alltså ändrats. En versrad har också tagits bort från den första dikten, men annars är dikterna nästan identiska.
Det finns också flera upprepningar av dikterna, med liknande variationer som i de tidigare nämnda, på andra ställen i Mellanblad. Ett exempel är “ett pussel föll i golvet/ alla bitar föll fel/ att komma ihåg och komma undan” som omvandlats till “ett pussel föll i golvet/ alla bitar föll på sina platser”. Exemplet visar både på den upprepande omskrivningen och förändringen. Från något som bara blir fel till något som blir rätt.
Hur var det nu igen med de tomma bladen? De första tre dikterna, de som upprepas i en annan form i slutet, åtföljs av tre tomma blad. Det finns också tre stycken innan de upprepas på slutet. De övriga tomma bladen förekommer allt som allt tio gånger i Mellanblad, och kan ses som en slags paus. Kanske pekar de på en plats för eftertanke. Eller så är det som jag nämnt förut, en tidsmässig antydan. Det är också möjligt att de står för både eftertanke och tid.
Jag baserar min åsikt om tid dels på det att de första tre dikternas tidsanvisning ändras då de upprepas i slutet. Ett annat stöd för att de tomma bladen handlar om tid är att kontrasten mellan hopp och hopplöshet blir tydligare för varje kluster av dikter.
De hoppfulla dikterna tar initiativ för att få förändringen förverkligad, de går från tanke till handling, medan de hopplösa verkar ge upp helt och hållet.
Situationen blir alltså mer och mer kritisk, vilket inte kan ske under en och samma stund. Mer eller mindre tid måste passera för att en situation skall förändras.
I den sista dikten ser framtiden ljus ut: “det är jag/ och det är ljust/ och det är tyst/ och ljuset är tyst och ljust”. Nu är allt bra igen och vi kan leva i lugn och ro. von Wright lämnar oss i hoppet.
Dikterna handlar alltså om förändring, att iaktta sin omgivning, förståelse och förfall. Som sagt är en del av dikterna hoppfulla, medan andra verkar totalt hopplösa. Det finns också en hel del dikter som man lätt kan ses citeras i olika sammanhang, till exempel “det måste ses/ för att kunna/ återges”. Det förekommer således några enkla så kallade “one liners” som enkelt kan användas för eftertanke eller insikt i olika situationer.
von Wright har skrivit en diktsamling som är fylld av kontraster. Dels de tomma bladen, dels stämningen i dikterna, dels vissa ordpar (mörkt-ljust, var-är, dag-natt). Exakt vad förändringen handlar om är inte helt klar. Handlar det om samhället? Global uppvärmning? Om att hitta sig själv? von Wright ger oss inga svar. De får läsaren själv bestämma.
Linda Åkerlund
Lämna ett svar