Jonas Gardell

Störst av allt är kärleken

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden.
Norstedts, 2013

Vid förra delen av Jonas Gardells trilogi om aidsepidemin i Sverige undrade jag hur han skulle hantera ämnet Döden. Det hade ju redan avslöjats att skådespelarbegåvningen Bengt hängde sig i en lampsladd direkt efter aidsbeskedet, samtidigt som inbjudan till Dramaten var på väg. Liksom hur döden hemsökte många i denna kollektivroman.

Det visar sig att denna tredje del inte just handlar mer om dödens händelser än sist, men den lyfter upp perspektivet till historisk nivå: så viktigt var brottet med förljugenheten och förtrycket att inget fick hindra det. Därför vanns en seger – om tillfällig eller ej – över århundraden av extremt förtryck. Gardells patos för denna genombrytande kamp är det bestående intrycket av hela trilogin.

Många förvånas över den dionysiska karneval­stämningen i gayrörelsens manifestationer, inte Gardell. Det finns givetvis en omfattande litteratur om USA:s pride­festivaler ända sedan sextiotalet. Filosofi­doktorn Linda Hirshman gör t.ex. den analysen i Seger – gayrevolutionens triumf att det utbyggda högskolesystemet med ökad invandring av landsbygdens homosexuella var en av förutsättningarna. Gardells personer kommer mest från landsbygden: Koppom, Hammarstrand etc. Medborgarrättsrörelsens positioner kan väl sägas delvis ha övertagits av gaykarnevalerna. 80-talets aidsepidemi gjorde klart för de homosexuella hur lågt deras liv värderades och de fick ett mycket konkret mål för sin kamp: aidsprevention, ökad forskning om bromsmediciner som ju oväntat snabbt ledde till resultat. Läs resten av artikeln »

Störst är kärleken hos Gardell

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar, del 2: Sjukdomen
Norsteds

Jonas Gardells andra del av roman­trilogin Torka aldrig tårar utan handskar (Norstedts) heter Sjukdomen och utspelas under upptakten till aids­epidemin i Sverige på åttiotalet. Kunskapen om smittspridning var osäker, inga som helst bromsmediciner fanns, diagnosen var en nästan säker dödsdom, debattörer krävde listor över alla homosexuella, märkning med tatuering i armhålan, läger för homosexuella. De ut­pekades som mördare inte bara på husväggar utan också i tidningsrubriker.

I detta klimat av rädsla och begynnande förföljelse rör sig paret Benjamin och Rasmus på Stockholms Söder. Benjamin kommer från en Jehovas Vittnen-miljö i Stockholm, Rasmus är inflyttad från ett medelklasshem i Koppom. I deras kamratgäng framhålls särskilt Bengt som gått teater­skola, gör succé på slut­uppspelet men samtidigt får hiv­diagnos. Han går direkt hem och hänger sig. Läs resten av artikeln »