Tomas Löthman

You are currently browsing articles tagged Tomas Löthman.

Katja Kettu: Barnmorskan

2 januari, 2014 in 4 2013, Recension by Tomas Löthman | No comments

Kärlekens lagar och krigets

Katja Kettu – Barnmorskan

Katja Kettu
Barnmorskan
Bonniers

En alldeles magnifik, kargt kraftfull natur på Nordkalotten. I denna ett tyskt fångläger som existerade under andra världskriget: Titovka. Och ett gömsle för agenter vid Ifjord i Nordnorge, som väl också fanns. Så ett osannolikt kraftfullt, uppdiktat kvinnoväsen, en norna som är både Urd (det förflutnas gudinna), Verdandi (nuets) och Skuld (framtidens). Hon är Kätilö, barnmorskan, som genom sitt häftiga passionsdrama med finsktyske SS-officeren Johann Angelhurst förkroppsligar Lapplandskrigets finsk-tyska allians: Finland hade upplåtit Lappland till tyskarna men det kom en vändpunkt 4 september 1944 då man ingick vapenstillestånd med Sovjet och alla allianser bytte förtecken. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Malin K Eriksson: När minnen får liv

9 oktober, 2013 in 3 2013, Recension, Texter by Tomas Löthman | No comments

Stort drama ur ”vardagen”

När minnen får liv, Malin Eriksson

Malin K Eriksson
När minnen får liv
Bankeryd Bok och Kultur, 2013

Den stora berättelsen och den lilla är speglingar av varann, det allmängiltiga och det vardagliga samma kött. Det var väl vad James Joyce försökte lära oss med Odysseus: Stephen Daedalus (Telemachos) söker sin förlupne far, plågas av minnena av sitt uppträdande vid moderns dödsbädd. Leopold Bloom, Odysseus alltså, lagar frukost åt sin otrogna hustru Molly Tweedy eller Penelope. Sedan möts de två männen på en bordell där Leopold i Stephen tycker sig se sin döde son. Stilen är den omedvetna inre monologens medvetandeström, genombrottet för psykoanalytisk romankonst.

Jag kommer på mig med en liknande tanke inför Malin K Erikssons debutroman När minnen får liv (Bankeryd Bok och Kultur = eget förlag). En kvinna Grace sitter förlamad i rullstol, kommer utomhus med hjälp av fyra hemvårdsassistenter, råkar på en herrelös hund som blir så betydelsefull för henne att bitterheten över från början blott antydda svek mildras. Förhållandet till de fyra assistenterna som mest pladdrar om sitt eget är spänt men ändras när en av dem byts mot Emmalisa, en ung flicka som bär på egna dystra hemligheter. De speglar sig i varandra, avslöjar tveksamt sina delvis helt bortträngda minnen av att bli svikna vilket tvingar Grace att konfrontera Dan, sin ungdomskärlek och ”demon”. Berättelsen om hur Grace hamnade i rullstolen rullas upp. Det finns ett starkt sidotema om hennes förhållande till hunden Sally och ett mindre om självupptagenhet versus empati. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Jonas Gardell: Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden.

8 oktober, 2013 in 3 2013, Recension, Texter by Tomas Löthman | No comments

Störst av allt är kärleken

Jonas Gardell – Torka Aldrig tårar utan handskar recension

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden.
Norstedts, 2013

Vid förra delen av Jonas Gardells trilogi om aidsepidemin i Sverige undrade jag hur han skulle hantera ämnet Döden. Det hade ju redan avslöjats att skådespelarbegåvningen Bengt hängde sig i en lampsladd direkt efter aidsbeskedet, samtidigt som inbjudan till Dramaten var på väg. Liksom hur döden hemsökte många i denna kollektivroman.

Det visar sig att denna tredje del inte just handlar mer om dödens händelser än sist, men den lyfter upp perspektivet till historisk nivå: så viktigt var brottet med förljugenheten och förtrycket att inget fick hindra det. Därför vanns en seger – om tillfällig eller ej – över århundraden av extremt förtryck. Gardells patos för denna genombrytande kamp är det bestående intrycket av hela trilogin.

Många förvånas över den dionysiska karneval­stämningen i gayrörelsens manifestationer, inte Gardell. Det finns givetvis en omfattande litteratur om USA:s pride­festivaler ända sedan sextiotalet. Filosofi­doktorn Linda Hirshman gör t.ex. den analysen i Seger – gayrevolutionens triumf att det utbyggda högskolesystemet med ökad invandring av landsbygdens homosexuella var en av förutsättningarna. Gardells personer kommer mest från landsbygden: Koppom, Hammarstrand etc. Medborgarrättsrörelsens positioner kan väl sägas delvis ha övertagits av gaykarnevalerna. 80-talets aidsepidemi gjorde klart för de homosexuella hur lågt deras liv värderades och de fick ett mycket konkret mål för sin kamp: aidsprevention, ökad forskning om bromsmediciner som ju oväntat snabbt ledde till resultat. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Fredrik Nyberg: Att bli ved

19 juni, 2013 in 2 2013, Recension, Texter by Tomas Löthman | No comments

Sluten cirkel eller allt samtidigt?

Fredrik Nyberg: Att bli ved

Fredrik Nyberg
Att bli ved
Norstedts, 2013

”Huvudperson” i Fredrik Nybergs nya prosa­diktsamling Att bli ved (Norstedts) är en äng som håller på att förgås genom inväxt av sly för att den inte är produktiv under kapitalismen. Som det tecknas olika vaga hot över men som smygande på slutet visar sig identisk med den äng utanför Srebrenica där massakerns offer grävdes ner.

Att ängen är subjekt i dikten är typiskt för den konkretism som ville utrota det psykologiska subjektets hegemoni i litteraturen: jaget, det ”jag som stod i vägen för sig själv” för att tala med Erik Beckman. Efter att ha anammat denna postmoderna propå är det nu som om Nyberg försöker återinföra jaget bakvägen för att peka ut moraliskt ansvar: Milosevic och Mladic nämns vid namn efter att ha smugit in på ängen som Riddaren, som ”Han med ljusgröna ögon” som ritar kryss över utplånade byar. Read the rest of this entry »

Tags: ,

Monika Fagerholm: Lola uppochner

19 juni, 2013 in 2 2013, Recension, Texter, Utgåva by Tomas Löthman | No comments

Burlesk grundton tar över

Monika Fagerholm: Lola uppochner

Monika Fagerholm
Lola uppochner
Bonniers 2013

Parodi på en pusseldeckare. Istället en relationsroman från småstadshåla där övergivna tonårsbarn längtar bort men ändå stannar. På ett upphackat språk, vrängt i sig självt med avbrott, omvändningar, tempusväxlingar, bisatser, vidareassociationer som vid lätt mani. Dels för att gestalta känslor,  dels för att skapa en atmosfär av osäkerhet så som tillvaron själv tänks osäker, var god jämför David Lynch och Twin Peaks. Ungefär så ville jag genrebestämma Monika Fagerholms roman Lola uppochner (Bonniers), vill bestämma, romanen uppochner fast liksom strandfast. Detta lilla tillägg kunde vara typiskt, kan vara, som ettföralla.

Monika Fagerholm växte upp i superakademisk familj i Helsingfors men fick stipendiatsvistelse i svenskspråkiga Ekenäs 1998 och blev fast där, även gift. Hon berättar om en skräck hon fick inför småstadens mörker och tystnad och att denna tystnad tycktes dölja en hemlighet. Småstaden där alla känner alla på gott och ont döljer mycket mental och fysisk misär bakom tjusiga fasader. Hon berättar ju också om sitt eget alkoholmissbruk och hur hon nu är nykter alkoholist och skriver istället, ett skrivmissbruk, lyckosamt. Hon vet vad hon talar om samtidigt som hon har kandidatexamen, fått två Augustpris och ett Finlandiapris m.m. under otyglad författarkarriär sedan 1987.

Read the rest of this entry »

Tags: ,

Jonas Gardell: Torka aldrig tårar utan handskar

4 april, 2013 in 1 2013, Recension, Texter by Tomas Löthman | No comments

Störst är kärleken hos Gardell

Jonas Gardell: Torka Aldrig Tårar utan handskar omslag

Jonas Gardell
Torka aldrig tårar utan handskar, del 2: Sjukdomen
Norsteds

Jonas Gardells andra del av roman­trilogin Torka aldrig tårar utan handskar (Norstedts) heter Sjukdomen och utspelas under upptakten till aids­epidemin i Sverige på åttiotalet. Kunskapen om smittspridning var osäker, inga som helst bromsmediciner fanns, diagnosen var en nästan säker dödsdom, debattörer krävde listor över alla homosexuella, märkning med tatuering i armhålan, läger för homosexuella. De ut­pekades som mördare inte bara på husväggar utan också i tidningsrubriker.

I detta klimat av rädsla och begynnande förföljelse rör sig paret Benjamin och Rasmus på Stockholms Söder. Benjamin kommer från en Jehovas Vittnen-miljö i Stockholm, Rasmus är inflyttad från ett medelklasshem i Koppom. I deras kamratgäng framhålls särskilt Bengt som gått teater­skola, gör succé på slut­uppspelet men samtidigt får hiv­diagnos. Han går direkt hem och hänger sig. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Göran Sonnevi: Bok utan namn

4 april, 2013 in 1 2013, Recension, Texter, Utgåva by Tomas Löthman | No comments

Göran Sonnevi Bok utan namn Bonniers 2012  

Göran Sonnevi
Bok utan namn
Bonniers 2012

Det finns ett tillstånd där tankens vidare­associationer spränger syntaxen och går i vildhet: det maniska. Jag tänker på det ibland inför Göran Sonnevis Bok utan namn (Bonniers). Meningar bryts upp i vågor av småningom urskiljbara teman, fragment av teman.

Sonnevis särpräglade språk verkar ha nått en intuitiv nivå där alla orden finns och även är överladdade av symbolfunktion, men de logiska sammanhangen bryts upp. Noam Chomsky nämns någon gång, teorin om de nedärvda delarna av grammatiken (”syntaktiska strukturer”) kommer för mig. Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Judith Schalansky: Atlas över avlägsna öar

4 april, 2013 in 1 2013, Recension, Texter, Utgåva by Tomas Löthman | No comments

Judith Schalansky En fantastisk resa till öar

Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar
Pequod Press
2012

En fantastisk resa till öar

Peter I:s ö i antarktis är fruktansvärd eller storslagen, beroende på betraktarens inställning till enslighet och det sublima i naturen. Den är 156 kvadratkilometer, har en vulkan och lodrätt störtande stränder med ishällar ända ner i vattenbrynet. 1929, i upptäckarerans sista suck, ska norske valfångaren Lars Christensen gå i land men finner ingen skyddad vik. Man lyckas plocka ettpar hundra stenar från stranden och medföljande petrografen Olaf Anton Broch gör en sådan överdrivet vetenskaplig beskrivning av dem som människan tar till för att behärska ångest. Han hittar andesit och trachyandesit men mest ändå basalt: ön är helt vulkanisk men vulkanen möjligen utslocknad. Den blir egentligen aldrig ”bestigen” och kan höra till den handfull avlägsna öar där ”människan aldrig satt sin fot”. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Kjell Espmark: I vargtimmen

24 december, 2012 in 6 2012, Recension, Texter by Tomas Löthman | No comments

Rustik akademiker

Resonörerna är många i svensk litteratur och de har en särskild enklav i Jämtland. Alla författare är delvis resonörer men vissa mer än andra.
I tiden går en linje från den sene Almqvist till Gyllensten och P C Jersild, med flera.  I rummet sker en förtätning i Jämtland – jag får snabbt upp Gustav Hedenvind-Eriksson, Aksel Lindström, Kerstin Ekman (visserligen inflyttad), Karl-Göran Ekerwald, Bodil Malmsten, Lars Molin, Ing-Marie Eriksson. Vissa här är ganska renodlade resonörer.
Men det finns ett namn som sällan räknas upp bland jämtländska författare: Kjell Espmark. Han är ledamot, inte jämte. Hans bakgrund räknas inte, fast den spelat så stor roll i hans senare författarskap. Det har sina risker att komma i Akademien, det kan väl inte minst Kerstin Ekman intyga. Om inte annat väcker det avund. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Susanna Alakoski: Oktober i Fattigsverige

24 december, 2012 in 6 2012, Recension, Texter by Tomas Löthman | No comments

På jakt efter ett förlorat folkhem

Fattigdom. Fattigdom är när kronofogden först tar tv:n, men dammsugaren först efter jul ”för att vara hygglig”. Fattigdom är ingen bil, ingen cykel eller semester. Fattigdom är när barnen får lära sig säga ja till friluftsdagar bara om de inte kostar något, som promenader. Fattigdom är att aldrig ha tandkräm hemma: ”borsta med salt istället”.
I Susanna Alakoskis dagbok från 2011 Oktober i fattigsverige (Bonniers, utgiven ett år senare) backas varje analys upp av själv­upplevda exempel från en barndom långt före och bortom socialhögskolan, dit hon kom mot alla odds och av en slump. Read the rest of this entry »

Tags: , ,