Författaren, journalisten och översättaren Firat Ceweri har nyligen översatt Landet som icke är av Edith Södergran. Här svarar han på några frågor om sitt arbete med dikterna och sin relation till Södergran.

Är Södergran känd för kurdiskspråkiga läsare?

– Södergran var känd bland några få i Sverige bosatta litteraturintresserade kurder, men var tyvärr inte allmänt känd i breda kurdiska kretsar. Efter den kurdiska utgåvan av Landet som icke är i våras märker jag att fler och fler börjar nämna hennes namn, citera henne och tycka om hennes poesi. Via upplägg och delningar i sociala medier är det både män och kvinnor som Edith har lyckats dra till sig. Om jag får tid framöver vill jag översätta allt av Edith Södergran och göra henne odödlig även bland kurdiskspråkiga läsare.

Hur kom du själv i kontakt med Södergran?

– Min egen litterära resa började med poesi. Min första diktsamling kom ut 1980 och min andra 1981. Båda  publicerades i Sverige. I tonåren läste jag enbart poesi. Jag kunde Majakovskij nästan utantill. 1980, när jag flydde till Sverige för att kunna skriva på mitt modersmål, kom jag först i kontakt med Gunnar Ekelöf. Det var kanske den orientaliska mystiken och de antika symbolerna hos Ekelöf som drog mig. Framför allt hans Dīwān över Fursten av Emgión. Men när jag av en slump kom i kontakt med Södergran blev jag helt fascinerad av henne. En finlandssvensk poet, en ung kvinna, en Majakovskij-anda … 1992 började jag ge ut en litterär tidskrift vid namn NÛDEM på kurdiska i Stockholm som utkom i tio år. Då översatte jag ”Tre systrar” av Södergran och publicerade den tillsammans med en kort presentation i tidskriften. Jag fick mycket positiva reaktioner men hade tyvärr inte tid att översätta fler dikter av henne då.

Vad var den största utmaningen i översättningsarbetet? 

– När jag översatte ”Tre systrar” av Södergran för tjugofem år sedan var jag i en poetisk period, och då var det inte så svårt för mig att ge henne en kurdisk klang och en röst som passade henne väl. Nu när jag gav mig på att översätta Landet som icke är ville jag ge dikterna en kurdisk språkdräkt så att man skulle tro att Södergran hade skrivit direkt på kurdiska. För nu var jag i en poetisk period igen. Jag hade nyss tolkat Ekelöfs Dīwān över Fursten av Emgión. När jag sedan gick från Ekelöf till Södergran fick jag något av en poetisk inspiration. Hennes språk, tema och rytm uppenbarade sig för mig och jag försökte skapa samma språk och rytm på kurdiska. Kanske ett och annat ord, eller en och annan beskrivning fick mig att tänka i dagar innan jag fångade det exakt så att det passade.

Vilken är din egen favoritdikt av Södergran? 

– Jag måste erkänna att jag tyckte om alla de dikter som finns med i Landet som icke är. Dikter om kärlek, om smärta, om män, om kvinnor. Dikter skrivna med djupa känslor. Men när jag höll på att översätta Landet som icke är fastnade jag särskilt för en dikt, ”Violetta skymningar”. För just då krigade kurdiska kvinnor mot en av vår tids mest fruktansvärda terroristorganisationer, IS. Jag tyckte nästan att jag hörde de tappra kvinnorna läsa sista delen av ”Violetta skymningar” på de höga klipporna för att visa sin tapperhet och skrämma bort de blodtörstiga terroristerna:

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Har du fler översättningar mellan svenska och kurdiska inplanerade?

– Jag har översatt en hel del från svenska till kurdiska; både barn- och ungdomsböcker och klassiker. Emilböckerna av Astrid Lindgren, flera Alfonsböcker av Gunilla Bergström, Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren, en antologi över svensk litteratur med ca fyrtio författare, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, verk av Gunnar Ekelöf, Pär Lagerkvist, Henning Mankell med flera. Senast utkom Landet som icke är av Södergran. Jag har återvänt till min fasta mark, det vill säga till mitt eget skrivande och till mina romankaraktärer som har väntat otåligt på mig. Men det finns många svenska verk som jag tycker om och som jag också vill göra tillgängliga för kurdiska läsare. Efter Södergran blev jag mycket intresserad av annan finlandssvensk litteratur, och i första hand vill jag gärna göra en omfattande antologi över finlandssvensk litteratur på både kurdiska och turkiska.