Dikt

You are currently browsing the archive for the Dikt category.

 

Det onda sägs på många goda sätt; Du kan inte undvika dem alla.

 

Det vulgära i mig är botten också i andra

 

Ondska är bara brist.

 

Den goda viljan är inte felfri. Den felfrie tror motsatsen.

Read the rest of this entry »

Tags: ,

När himlen är klar

jag önskar jag var en fågel,

som flyger,

en fågel med vingar.

 

ingen älskar

en fågel med en bruten vinge.

 

när himlen är klar

önskar jag att jag var en fågel

som flyger

med utsträckta vingar.

 

ingen älskar

en fågel med en bruten vinge.

 

Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Foto

jag tog inget foto av dig

jag knäböjde och ritade en karta.

kameror fångar inte minnen.

jag knäböjde och räknade sekler

inpräglade i ditt hjärtas lövverk;

jag knäböjde och räknade varma sandkorn,

och såg årstider i dem.

vi är hänvisade till oss själva

svikna av våra fåfänga böner.

men kameror fångar bara skuggor

av förlorade visioner,

skuggor av det som kunde ha varit.

kameror suddar ut visioner.

jag ville ogärna sudda ut bilden av dig:

en bild som håller vid liv.

jag tog inte foton

på dessa namnlösa skuggor.

låt oss knäböja här tillsammans

och be till de gudar vi själva uppfunnit,

slå an de spända strängarna inombords,

räkna himlens rytm

i våra fotsteg.

Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Se dig om, min vän

där vi sitter på

våra mjuka och stoppade

säten i vår gungande

och lövade vagn,

där penninggräs och

prästkrage doftar

instoppade bland det

syrliga björkriset. Read the rest of this entry »

Tags: ,

 

 

På håll skymtade jag den yttersta spetsen av ön

Den låg som en fågelnäbb, helt perfekt, och det föreföll

som om den när som helst kunde öppna sig

för att dricka litet av sjön

Men man måste ha orden

Idag är jag långt ifrån min fader

som en öbo långt ifrån sin ö

eller som ett pulserande hjärta är långt ifrån sin kropp

Jag kände fläkten av ett strängt och orubbligt liv

som en viktig rytm

fast allt handlar om att bli varm så långt det är möjligt,

att glimtvis, helt korta stunder älska

Här är ovant och särpräglat och olikt världen

Så fort jag talar om avstånd ljuger jag

Jag känner dina ansträngningar att angöra

trots vågorna som sparkar ifrån från ön,

sparkar ifrån och sparkar ifrån från ön

 

*

 

Trycket inifrån en själv ökar för varje sommar

Jag står med verktyg i händerna

redo att hacka mig baklänges in mot faraos eviga liv

Read the rest of this entry »

Tags: ,

Dikt

Om kvällarna minns jag barndomen och ser alla tider
jag vandrar.
Som ett löv i vindarna, inom mig lider världens vävnad
och jublar friheten.
Och jag är växande tusen sånger
samtidig visdom: frid.

Liksom vindarna ändrar riktning
och vi skingras i dem
talar jag om saker som är sanna och
aldrig kan hejdas.

Och vi talar som hade vi blåst fram vinden
och fåglarna till att leka i den.

Ur Det är världen jag älskar (1971)

svensk tolkning av Göran Ekström

Tags: , , ,

Dikt

Det som varit vackrast
distans och ensamhet har burits till världen
på diktens fat,
det som varit högst
har burits till världen på den iakttagande
närvarons fat.
Nu mal världens dystra kvarnar,
vars kuggar är mig främmande och alla sirener
tjuter som vid flyglarm.
Jag är ensam och rådlös, dagarnas skira glans
är borta.
Måtte jag ej bli kvar på skeppets däck
som Baudelaires Albatross, måtte det ej längre
finnas människor som retar Albatrossen.
Jag skulle unna mig se en ny värld.

Ur Alldeles som om en människa lyssnade (1984)

svensk tolkning av Göran Ekström

Tags: , , ,

Dikt

Hur många gånger har jag förälskad för första gången
skrivit en dikt om ditt ansikte,
om soldansen på dina kinder. Hur många gånger har
jag föryngrats
tillbaka till början.
Ajaj vilka dagar, söt är honungen för mina ögons bin
i dina ögons blommor.

Ur Skapandet (1972)

svensk tolkning av Göran Ekström

Tags: , , ,