2013

Artiklar i kategorin 2013

Spindelprojekt och isens tröga rörelse

Roger Melin: Fältbok för pilgrimer

Roger Melin
Vattnet ser det som inte finns men varit: fältbok för pilgrimer
Black Island Books

Vad tänker du på när du hör ordet pilgrimsvandring? Själv tänker jag på koncentrerat gående, den stora uppmärksamheten och den enhetliga riktningen: vandraren är på väg och just riktningen är bortom alla tvivel. Roger Melins diktsamling Vattnet ser det som inte finns men varit: fältbok för pilgrimer är en delvis annan sorts resa. Istället för det fokuserade är det ett skiftande landskap vi rör oss i här och kursen är inte alltid klar – även om ett av pilgrimsresans viktigaste element lyfts fram: att det är själva vandringen som är meningsfull, sökandet. Melin skriver fram ett slags resande som snarare än en metodisk uppmärksamhet tittar omkring sig åt många håll samtidigt. Den här något kringflackande uppmärksamheten verkar vara ett slags angreppssätt. ”Det glider undan mycket på en vandring,/ det att jag inte ser dig bära på något fysiskt/ är att gå dig till mötes./ Jag går för att inte fastna och lämna mig därhän,/än sedan då, utgångspunkten är helt annorlunda,/ och dold för dig själv, men vem tror det.” Och för att alludera till en annan dikt där detta formuleras på ett än mer positivt sätt: det är gott att ha flera riktningar. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Självbiografiskt tränande

Robert Åsbacka – Bara man håller på så blir det hyfsat bra till slut

Robert Åsbacka
Bara man håller på så blir det hyfsat bra till slut
Schildts & Söderströms

Författare som skriver böcker om att träna. Tankarna går till Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning; en bok jag aldrig läst, men som jag tänkt köpa åt min sportande far flera gånger. Tänkte alltid att det passar en idrottare bättre än en litteraturare.
Men det är väl en grej det där med att skriva och träna. Jag läste för länge sedan om den moderna författarkaraktärens helomvändning: Från en nedsupen, plågad konstnär som ur rännstenens mörka klarhet kunde få kontakt med de djupa frågorna i livet till en driven hantverkare som är full av fokus och ambition. Jag minns inte var jag läste det, men logiskt borde följa att vinet samtidigt byts mot träning.

Bara man håller på så blir det hyfsat bra till slut handlar om träning. Robert Åsbacka beskriver i dagboksform hur han under ett år hårdtränade Taijiquan (eller Tai Chi Chuan) inför EM 2012. Taijiquan är en kinesisk kampsport. Grundligare förklaring vågar jag mig inte på. Åsbacka själv försöker flera gånger beskriva sporten under bokens lopp: ”Att säga något om vad taijiquan verkligen är, känns som att lyfta locket av en bikupa framåt sensommaren. En kupa fylld av svensk lantras där samhället upprepade gånger bytt drottning utan odlarens inblandning, och där man bara genom att lyssna till surret förstår att det finns ett uppdämt raseri därinne som när som helst kan släppas loss.”

I boken får vi följa hans träning från när han bestämmer sig för att delta, till efter att EM är avklarat ett år senare. Det är många kvällar på gymmet, en del tekniskt prat om tajiquan som gren och en hel del reflektioner över den egna träningen. Men samtidigt glider Åsbacka in på så många andra spår om skrivandet, litteraturen och livet i allmänhet.

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Valtiala Robin, Barnvagn i överhastighet

Robin Valtiala
Barnvagn i överhastighet
Schildts & Söderströms
2013

Väcker ur vardagsslummern

En bra haikudikt bygger på ett moment av överraskning – att som läsare kastas från ett ställe till ett annat, utan en trygg brygga, att bli överrumplad över hur saker hänger ihop. Just denna konst förfinas av Robin Valtialas lilla diktsamling Barnvagn i överhastighet. Valtialas dikter är vakna, ofta roliga; korta rader slungas fram i ett slags allmän anda av öppenhet. Om det är något jag tycker kännetecknar haikudikter när de är som bäst är det deras rymd som står helt i kontrast till det ringa formatet; de öppnar upp, läsningen liksom spricker upp, snarare än att slutas kring ett motiv eller en formulering. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , , ,

Foto: Karin Beate Nøsterud/norden.org

Ensamhetens ångest är en form av genetiskt grundad varningssignal
som driver individen tillbaka till tryggheten i gruppen.
– John Cacioppo, evolutionsbiologisk forskare

Den amerikanske psykologen John Cacioppo som forskar på ensamhetens effekter på människan menar att ensamhet, stress och ångest hör ihop. Och att det inte enbart är av ondo.

Som barn tillbringade jag och mina syskon somrarna vid vår sommarstuga. Bakom huset fanns en blåbärsskog. Ibland kunde vi hitta gläntor fulla med stora, solmogna blåbär, det var bara att plocka.

En solig dag gick jag som nioåring ensam in i skogen som jag tyckte att jag kände till väl. Jag hade gått där flera gånger med mina äldre syskon och det fanns tydliga stigar som man kunde följa. Det fanns gott om bär och jag gick allt längre bort. Plötsligt insåg jag att jag hade lämnat stigen och visste inte var jag var. Jag drabbades av panik, började springa, men skogen blev bara tätare.

Läs resten av artikeln »

Svenskan i Finland har på senare år blivit allt mer omdiskuterad och omstridd. Nyligen har ett medborgarinitiativ för att ta bort den obligatoriska skolsvenskan fått fler än 50.000 namnunderskrifter (idag måste alla finländare läsa svenska från sjunde klass). Men kritiken mot den obligatoriska svenskundervisningen – som letts inte minst av det popu­listiska partiet Sannfinländarna – har också spillt över på finlandssvenskarna. Under vintern och våren 2013 har bl.a. flera kända kvinnliga media­profiler mordhotats via e-post. En av dem är som råkat ut för hoten är Hufvudstadsbladets journalist Jeanette Björkqvist.

 

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , , ,

Horisont frågar Satu Gröndahl, docent i finsk-ugriska språk i Uppsala som forskat om minoritetskulturer i Sverige om verkningarna av minoritetslagen.  I lagen som bygger på  Europarådets minoritetsspråkskonvention, slås bl.a. fast att det  allmänna skall ”främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige”.

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

När det gäller officiella minoritetsspråk har Finland sju enligt den europeiska stadgan för landsdels- och minoritetsspråk: svenska,samiska, karelska, romani, ryska, tatariska och jiddish (där samiska och svenska har en starkare ställning än de andra). I Sverige finns det fem officiella minoritetsspråk: finska, samiska, jiddish, romani chib samt meänkieli (tornedalsfinska).

Minoritetsspråkskonventionen som ratificerades år 1994 i Finland och först år 2000 i Sverige innebär i allmänhet att samhället skall främja och skydda de nationella minoritetsspråken och dess talares möjligheter att behålla och utveckla sin kultur. Barns användning av minoritetsspråket skall främjas särskilt. Minoriteterna skall också ges möjlighet till inflytande i frågor som berör dem. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

 

Det onda sägs på många goda sätt; Du kan inte undvika dem alla.

 

Det vulgära i mig är botten också i andra

 

Ondska är bara brist.

 

Den goda viljan är inte felfri. Den felfrie tror motsatsen.

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

Jag intervjuar poeten Hans Boij på café Vete­kattens övervåning i centrala Stockholm, över en kopp kaffe med mazarin. Cafémiljön är en vanlig plats för Boij att skriva sina dikter och aforismer på.

– Jag har trångt hemma. Jag bor i en liten hyresetta vid Hornstull och beger mig hellre ut på något fik för att skriva, gärna med en dagstidning eller bok framför mig  som dialogpartner.

Att samtala med Hans Boij är lite som att läsa hans böcker. Intervjusvaren utvecklas till en mångfald av fråge­ställningar och anekdoter. Ofta hamnar vi snabbt ganska långt från intervjufrågan. Det finns alltid en historia att berätta eller något språkligt problem att belysa. Läs resten av artikeln »

Jag börjar få märkliga försändelser, det är i mitten av åttiotalet och jag skriver pjäser, det är vad jag vill i alla fall, bli dramatiker. Den okände avsändaren har visst sett mig uppträda (nej inte på Chat Noir utan på Kilen i Kulturhuset) och blivit på något vis tilltalad av mitt sätt att deklamera. Han presenterar sig genom ett ganska detaljerat CV. Jag imponeras särskilt av att han varit anställd på varuhuset Bloomingdales i New York, gardinavdelningen.

De dadaistiska konstverken fortsätter komma genom min brevlåda, verkar inte finnas en snörstump som inte går att använda, torkade blommor pratar i vers, urklippta bokstäver i olika färger dansar.
Nej men, tänkte jag, den här människan har jag hittat på.

Det visar sig att just samma tanke hade Hans Hugo, fast jag kom att kalla honom Ernst, för enkelhetens skull, att jag var en kvinna han hittat på. Han blev hjärtans glad över att ha kunnat skapa en så bisarr kvinna, det märkte jag ju. För vi blev förstås vänner. Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

« Äldre inlägg § Nyare inlägg »