2 2020

Artiklar i kategorin 2 2020

”Mem” är ett relativt frekvent förekommande men likafullt undflyende begrepp i samtidsvokabulären. De flestas tankar går förmodligen till en hopparning av bild och text som i humoristiskt eller satiriskt syfte sprids på sociala medier och ibland också gör lite mer permanenta avtryck – jag tänker här på samlingsvolymen Tomppi’s memes (2019) som bjuder på ett urval av Tomas Bäcks dråpliga men ofta även tankeväckande alster. För att man ska kunna tolka dem fordras bakgrunds­kunskap, om personer, fenomen, historia, seder och trender. Utan en sådan referensram försvinner eller försvagas den eftersträvade effekten. Mem-kreatören snappar upp och ser meningsfulla förbindelser mellan olika slag av informationsinnehåll i våra uppkopplade och sammanlänkade kulturmiljö-
er.  

Evolutionsbiologen Richard Dawkins, som introducerade termen i sitt verk Den själviska genen (1976), ser memet som en kulturell motsvarighet till den biologiska genen: ”En ur kulturarvet utbruten enhet, hypotetiskt sett analog med en specifik gen, och lydande under samma naturliga urval beroende av sina fördelar inom den egna idéfenotypen för sin överlevnad och utbredning i kulturmiljön”. 

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Kai Latvalehto, Finskt blod svenskt hjärta, Verbal, 2020

Den stora allt överskuggande frågan om vem jaget är, hur andra beskriver det eller hur jag vill beskriva mig själv. Det som handlar om identiteten tycks bli alltmer centralt för varje decennium som går. Att bli ett jag, att skapa ett jag har för allt fler blivit ett slags projekt i sig. Identiteten har till och med blivit detsamma som jaget självt tycks det.

Vilken identitet präglar den relativt osynliga gruppen av andra generationens sverigefinnar och hur ser deras självbild ut? Kring frågor om identitet, klass, kultur, språk och känslor av skam handlar Finskt blod svenskt hjärta, skriven av Kai Latvalehto (f. 1967). 

Boken är en redigerad version av författarens engelskspråkiga avhandling och bygger på ett tjugotal intervjuer, ett slags life-stories med andra generationens sverigefinnar. Sverigefinnar förresten, är det så andragenerationens finska invandrare tänker om sig själva? Latvalehto, för många kanske känd från filmen Ingen riktig finne, som vann pris för bästa nordiska dokumentär 2013, fortsätter här sin undersökning av dem, som likt han själv växt upp i Sverige med finska föräldrar. 

Läs resten av artikeln »

Etiketter: : ,

Ann-Luise Bertells släktkrönika Heiman handlar om var mans lott, om att inte ha något val, om att aldrig få vara sig själv eller få följa sina drömmar, och om en längtan efter något bättre. Men ingen får det lättare, förutom möjligen de som lyckas ta sig iväg från hemtrakterna.

Heiman är ett episkt familjedrama om tre generationers liv på familjen Westerbacks hemman i Österbotten. Det är en berättelse om Rubens, Elofs och Stens svåra liv, kanske mest om Elofs. Elof blir föräldralös redan som tioåring då pappa Ruben dör i tuberkulos och rädslan blir efter det en följeslagare genom livet. 

Porträtt av Ann-Luise Bertell mot mörk bakgrund som tittar ut genom fönstret
Foto: Niklas Sandström
Läs resten av artikeln »

Etiketter: : , ,

Hur ser den nordiska barnboken ut? I Danmark hittar vi morbida barnböcker och i Norge behandlar man stora samhällsfrågor som incest och kvinnovåld i bilderböckerna. Den finländska docenten Mia Österlund forskar i barnlitteratur och är ny ordförande i juryn för Augustpriset för bästa barn- och ungdomsroman. Att läsa 800 barnböcker i följd är en enkel match för henne. Hon sprudlar av iver när hon får berätta om sin hjärtesak.

Kollage med pärmar av barnböcker

Når er jeg gammel nok til å skyte faren min? – Åse Ombustvedt, Gro Dahle (NO), Rævefælden – Lilja Scherfig, Otto  Dickmeiss (DA), Dragen – Svein Nyhus (NO), Silkesapans skratt – Annika Sandelin, Linda Bondestam (FI), Minna! – Leena Virtanen, Sanna Pelliccioni  (FI), Vem vågar? – Stina Wirsén (SE), Sorsa Aaltonen ja lentämisen oireet – Veera Salmi & Matti Pikkujämsä (FI), Vi är lajon! – Jens Mattsson Jenny Lucander (SE/FI), Idiot – Dorte Kerrebæk (DA)
Läs resten av artikeln »
Axel Åhman, Klein, Schildts & Söderströms, 2020

Sven befinner sig vid en korsning och tittar vänster, tittar höger. ”Sen stod han stilla.” Protagonisten i inledningsnovellen står inför ett val mellan det kända och det okända. ”Med öppen mun tittade han rakt fram mot den fläckiga vägen som han kunde utantill.” Det är längs med den vägen Axel Åhman guidar läsaren i debutboken Klein – elva noveller rak väg genom Österbottens landsbygd med dess socialnormativa trafikskyltar.

Åhman är sedan tidigare bekant som basisten i den musikaliskt skojande humorgruppen KAJ med låtar som ”Karalåtin”. Bortsett från musiken är humorgruppen utmärkande för att de framför sitt material på Vörådialekt. 

År 2016 visade Åhman sina litterära framfötter och vann tredje pris i skrivtävlingen Arvid Mörne med novellen ”Bastutronen”, vilken även ingår i novellsamlingen. Nu står Åhman på egna ben och dialekten har följt med på vägen, men har reducerats till novellernas dialoger. I enlighet med KAJ:s humorstil är igenkänningsfaktorn närvarande, men sjungande skojfriskhet har ersatts av en ömmare vardagsrealism där komedi samåker med tragedi.

Läs resten av artikeln »

Emilia hör av sig några veckor efter pappas bortgång och meddelar att hon och Tina hittat en del av hans tillhörigheter uppe på vinden. Det är inga stora saker – en bunt böcker, ett par skjortor, en rakapparat och en täljkniv – men kanske kan de vara av värde för mig. ”Mamma hittade flera fotografier från stugan också som hon tänkte att du kanske vill ha. Det finns en fin bild på dig och honom när ni sitter tillsammans i hängmattan”, skriver hon.

analog lite oskarpt foto föreställande gräs vid en strand
Foto: Kevin Dooley

Vi bestämmer att vi ska träffas följande vecka på ett kafé i en stad som ligger ungefär halvvägs mellan oss. Jag kommer dit först och beställer en kaffe medan jag väntar. Det är lördag eftermiddag och mycket folk i farten, trots det dåliga vädret. Utanför panoramafönstret faller ett ihärdigt regn som hamrar mot taket, piskar trottoarerna och bildar stadiga rännilar som irrar över asfalten. Luften är kvalmig, tyngd av bulldoft och våta skosulor. De flesta borden är upptagna av kunder i min egen ålder, unga människor som pratar i munnen på varandra eller sitter hukade framför en laptop.

Jag har inte varit inne i stan på över en månad, inte sedan pappa ännu låg på sjukhuset, och märker att jag har svårt för ljudnivån och de konstanta rörelserna som inkräktar på mitt synfält. Det är som om jag precis vaknat upp efter för mycket sömn, jag känner mig långsam och bräcklig. Medveten om att koffein bara kommer förvärra känslan ställer jag ifrån mig kaffekoppen halvdrucken.

Läs resten av artikeln »

Kära läsare,

Pärm av Horisont med illustration av barn med blommor istället för ansikte

Vi efterlyste texter som tangerade ämnen kring barnet och barndom. Vi tänkte oss områden som tillblivelse, mognad och växtplatser. Barndomen är inte sällan förknippad med minnen, platser och händelser. Även undanträngda sådana ryms med på kartan.

Att barndom på många sätt förefaller att vara synonymt med sommar märktes tydligt i de texter som kom in. Det är i sommarens olika landskap som barndomen ofta gömmer sig. Det är åtminstone så många främst minns den. Men alla minnen är inte lika soliga.

I det här numret bjuder vi på sommarläsning i form av två längre noveller av skribenterna Ida Ståhl och Elina Sahlin. Den åländska poeten Carina Karlsson och den österbottniska poeten Eva-Stina Byggmästar gör två helt separata tolkningar på tematiken. 

Den nordiska barnboken röner intresse i hela världen och den finländska docenten Mia Österlund är entusiastisk. Andra entusiaster förser barn med konstupplevelser. 

Vi bjuder även på essäer, bland dem en om pubertetens vånda och andra våndor.

Trevlig sommar!

Camilla Lindberg