poesi

You are currently browsing articles tagged poesi.

En helhet mycket större än delarna

Pentti Saarikoski, Tiarnia

Pentti Saarikoski Tiarnia
Översättning
Oscar Rossi
Ersatz, 2017

I sin bok PS. Anteckningar från ett sorgeår (1985) har Mia Berner berättat hur hon 1975 besökte Pentti Saarikoski (1937–1983) i Kerava för att göra en intervju. Hon hade då redan, sedan hon hade läst honom, blivit förälskad. Saarikoskis fru var bortrest, och framåt kvällen drog sig intervjuare och intervjuad tillbaka för, som hon skriver, ”vuxnare lekar”. Lekarna blev en upptakt till Saarikoskis fjärde och sista äktenskap: den fjorton år äldre Mia Berner blev hans fru och de bosatte sig i hennes hus på Tjörn i Bohuslän. Någon idyllisk relation blev det knappast; däremot blev den intensiv och kreativ.

Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Ingenting är farligare än en kvinna som är ett med sig själv

Kvinner som hater menn – Sumaya Jirde Ali

Sumaya Jirde Ali
Kvinner som hater menn Tankesmedjan Minotenk genom Frekk förlag, 2017

Texten känner sig inte hemma någonstans. Är ovälkommen hemmavid. Är i diaspora, är en inkräktare. Men genom texten lärs att ta plats. Att vara flera minoriteter i en är som att vara fångad i en ändlös storm säger Jirde Ali. Diktens jag ställs frågor, svarar, antar andras röster. Mycket av dikten är en dialog, en gestaltning av komplicerade frågor ställda till en ung människa. Diktjaget får stå till svars bortom den egna erfarenheten – anses av en omvärld kunna lägga fram svar på frågor om transnationell slavhandel, om politisk extremism som hävdar samma religion som jaget. Som att en människa ska kunna svara för alla andra. Som att dikt­jagets liv är en ständig rättegång, där denna står anklagad för brott hundratals mil bort utförda av människor med helt andra förutsättningar än jaget. En nittonårig norska sitter inte inne på fler svar än andra ton­åringar. Tonåren är en prövotid. En kastas hårdhänt mot ett liv som en innan skyddats mot. För många sker det helt plötsligt. Att växa upp i en värld där en måste kämpa för en plats blir ett trauma som kan ta en livstid att hämta sig från. Om det ens är möjligt att hämta sig. Read the rest of this entry »

Tags: ,

En liten bok med stora frågor

Adrian Perera, White Monkey pärm

Adrian Perera White Monkey Förlaget, 2017

Adrian Pereras debut White monkey är en diktsvit med stora frågor. Han påminner läsaren i början om att det som väntar “är fiktion / förutom problemen”. Dikterna handlar om en familj bestående av en finlandssvensk far, en mor från Sri Lanka, deras son och släktingar. Sonen blir också intervjuad av en journalist. I dikterna lyfts många frågor fram: om att inte passa in, om att vara utanför och att bli konstant ifrågasatt.

Dikterna är till största delen skrivna på svenska, men det finns en del engelska och singalesiska inslag. Stilen är fri. Här är det budskapet som är viktigast. Det är mest moderns och sonens röster som hörs. Sonen får tidigt klart för sig att många finländare inte ser honom som en like, trots att han är född i Finland. Han är ju icke-vit med brunare hy än många finländare.

Föräldrarna skiljer sig och sonen känner sig klämd mellan sina föräldrar. Fadern talar om invandring och om att ingen “sköter om en hemlös finne / som bor i en låda på gatan / men svartingar har man råd med / hur mycket som helst.” Sonen förstår inte, är inte han välkommen i Finland? Svaret blir “Gud vet vems son du är”. Samtidigt finns det invandrare som ser sonen och blir glada, han är en av dem. Sonen har en identitetskris. Han vet inte var han hör hemma. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

När himlen är klar

jag önskar jag var en fågel,

som flyger,

en fågel med vingar.

 

ingen älskar

en fågel med en bruten vinge.

 

när himlen är klar

önskar jag att jag var en fågel

som flyger

med utsträckta vingar.

 

ingen älskar

en fågel med en bruten vinge.

 

Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Foto

jag tog inget foto av dig

jag knäböjde och ritade en karta.

kameror fångar inte minnen.

jag knäböjde och räknade sekler

inpräglade i ditt hjärtas lövverk;

jag knäböjde och räknade varma sandkorn,

och såg årstider i dem.

vi är hänvisade till oss själva

svikna av våra fåfänga böner.

men kameror fångar bara skuggor

av förlorade visioner,

skuggor av det som kunde ha varit.

kameror suddar ut visioner.

jag ville ogärna sudda ut bilden av dig:

en bild som håller vid liv.

jag tog inte foton

på dessa namnlösa skuggor.

låt oss knäböja här tillsammans

och be till de gudar vi själva uppfunnit,

slå an de spända strängarna inombords,

räkna himlens rytm

i våra fotsteg.

Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

En aktuell afrikansk poet just nu är Chenjerai Hove. Han följer utvecklingen i hemlandet Zimbabwe på distans, och lever som bäst i Norge. Innan vi går över till de färska, ännu opublicerade svenska översättningarna av hans poesi, ska vi ge ordet till översättaren Roy Isaksson.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , ,

Dikt

Om kvällarna minns jag barndomen och ser alla tider
jag vandrar.
Som ett löv i vindarna, inom mig lider världens vävnad
och jublar friheten.
Och jag är växande tusen sånger
samtidig visdom: frid.

Liksom vindarna ändrar riktning
och vi skingras i dem
talar jag om saker som är sanna och
aldrig kan hejdas.

Och vi talar som hade vi blåst fram vinden
och fåglarna till att leka i den.

Ur Det är världen jag älskar (1971)

svensk tolkning av Göran Ekström

Tags: , , ,

Dikt

Det som varit vackrast
distans och ensamhet har burits till världen
på diktens fat,
det som varit högst
har burits till världen på den iakttagande
närvarons fat.
Nu mal världens dystra kvarnar,
vars kuggar är mig främmande och alla sirener
tjuter som vid flyglarm.
Jag är ensam och rådlös, dagarnas skira glans
är borta.
Måtte jag ej bli kvar på skeppets däck
som Baudelaires Albatross, måtte det ej längre
finnas människor som retar Albatrossen.
Jag skulle unna mig se en ny värld.

Ur Alldeles som om en människa lyssnade (1984)

svensk tolkning av Göran Ekström

Tags: , , ,

Dikt

Hur många gånger har jag förälskad för första gången
skrivit en dikt om ditt ansikte,
om soldansen på dina kinder. Hur många gånger har
jag föryngrats
tillbaka till början.
Ajaj vilka dagar, söt är honungen för mina ögons bin
i dina ögons blommor.

Ur Skapandet (1972)

svensk tolkning av Göran Ekström

Tags: , , ,

Han var ung, han var förälskad, han ville förändra världen. Han kunde skriva fram det skira och det djupa som ingen annan. Men hans öde blev tragiskt. Kvar finns poesi som talar till oss med en unik röst.

Göran Ekström i Vasa blev bekant med Leif Färding i slutet av 1960-talet. Det är en mång­sidig och entusiastisk ung man han berättar om.
– Leif var ljus i sinnet och intresserad av allt. Han var filosofisk och också mycket romantisk  vid den här tiden. Han hade en vacker, ung flic vän och de var så förälskade, säger Ekström, ak­tuell i boken Med ansiktet i vinden möter jag världen (Fri Press), där han tolkat Leif Färdings dikter till svenska. Trots det svenskklingande namnet var Färding nämligen finskspråkig.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , ,

« Older entries