Texter

You are currently browsing the archive for the Texter category.

Bästa läsare!

Poeterna Catharina Gripenberg och Eva-Stina Byggmästar fick i uppdrag att närma sig begreppet plats utifrån ett fritt grepp med skönlitterärt anslag. Det blev en intressant korrespondens där vi vridit, vänt och valt mellan olika infallsvinklar. Resultatet blev ett digert paket, bestående av två helt nyskrivna texter där de två poeterna verkligen dissekerar begreppet ”Platsen” som är det här numrets tema. Det blev personligt, uppfinningsrikt och smittande.

I det här numret gör vi även några avstickare till Nya Zeeland, Rio de Janeiro och konstnärsstaden Szentendre som finns en liten bit utanför Budapest. Att olika platser påverkar konsten som skapas just där är ingen hemlighet. Men kan det rentav finnas geografiska områden som besitter en säregen förmåga att dra till sig skapande människor?

Det tror åtminstone konstprofessorn och skulptören Ádám Farkas, som mitt under den kommunistiska regimen i Ungern, lyckades skapa ett paradis i sin trädgård.

Här finns en koppling till de små orterna som trots sin litenhet, eller kanske just på grund av den, kan fungera som inspirationskälla för konsten. I en artikel belyser debutanterna Elin Willows och Ellen Strömberg det lilla samhällets betydelse.

Själv är jag mycket förtjust i Mikaela Nymans personliga betraktelse om upplevelsen av en helt ny livsmiljö på en ö. Hon ställer frågan: Om platsen definieras av gränser, vems gränser talar vi om?

Bästa läsare!

Pärmbild, Horisont 1 2018Det sägs ibland att litteraturen, och konsten i allmänhet, har förmågan att överskrida och undersöka gränser. Samtidigt sätter det litterära samtalet ibland upp gränser kring litteraturen, kring vad som ”får” räknas som litteratur och inte. Det märktes om inte annat på reaktionerna när Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2016. När temat, ”Litteraturens gräns(löshet)”, bestämdes för 2018 års första Horisontnummer så placerades parentesen där för att synliggöra litteraturens dubbla natur som ett begrepp som vi tycks måna om att sätta gränser kring, samtidigt som vi hyllar dess potential att rasera gränser. Jag efterfrågade texter som undersökte denna gräns(löshet) ur olika perspektiv. Bland de som kom in finns bland annat en djuplodande och personlig essä som rör sig just kring reaktionerna på Dylans nobelpris och litteraturbegreppet. Hanna Ylöstalo skriver om en annan musiker, Iiris Viljanen, i vars visor hon finner poetiska texter, och Adam Korpskog analyserar Bertil Malmbergs poesi, som han menar utforskar ”melankolins stilgränser”. Numret bjuder även bland annat på den suggestiva barndomsnovellen ”Insekterna” av Ann-Sofi Carlsson och dikter av Magnus Carlbring och Einar Askestad. Dessutom intervjuas konstnären Catherine Anyango Grünewald som har varit med och omarbetat Joseph Conrads klassiker Heart of Darkness till en grafisk roman som är ett helt nytt konstverk i sin egen rätt bestående av bild och text. Detta och mycket mer hittar du i årets första nummer av Horisont!

Trevlig läsning!

Fler artiklar ur Horisont 1 2018

Hanna Ylöstalo lyssnar på Iiris Viljanen och reflekterar över ett konstnärsskap som rymmer allt ifrån kärlek, sorgen efter älskade husdjur och psykisk ohälsa. Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Konstnären och konstläraren Catherine Anyango Grünewald beskriver utrymmet som uppstår mellan text och bild i den grafiska romanen som ett ”tredje narrativ”. Efter att ha tolkat Joseph Conrads klassiker Heart of Darkness är hon aktuell med framtidsdystopin Scandorama som hon skapat tillsammans med Hannele Mikaela Taivassalo. Read the rest of this entry »

Tags: , , , ,

Vi kunde höra den skönlitterära lådan spricka när Bob Dylan fick nobelpriset 2016. Den hade spruckit förr och av samma skäl. När dramatikern Dario Fo fick priset 1997 uppstod samma diskussion om vad litteratur är. Tre filosofer, senast Bertrand Russell 1950, har fått priset för filosofiskt skrivande. Inte för skön­litterärt skapande, i den mån de alls ägnat sig åt sådant. Nobelpriset i litteratur har gett Svenska Akademien så mycket makt att de i praktiken kan avgöra vad som är litteratur. När akademin delade ut priset till Dylan, Fo och Russell föreslog de samtidigt en vidgning av litteraturbegreppet som vi andra fick ta ställning till.

Read the rest of this entry »

Tags: ,

avgiftad: Ingemar Simonsson

Ingmar Simonsson
(utgivare)
Avgiftad?
Themis
2017

Avgiftad? är en gåtfull och tanke­eggande roman, en av de starkaste jag läst på länge.

Ett av de många frågetecknen läsaren möter gäller berättarens identitet. Vem har egentligen skrivit boken? Talar utgivaren Simonsson i egen sak? Eller har han, som han själv påstår, till trycket vidarebefordrat ett för honom tidigare obekant manuskript, som påträffats vid ommöblering av en tillfällig sommarbostad?

Mitt intryck är att texten är Simonssons. Den har stildrag som hämtats från dennes övriga produktion, till exempel ordet medavdöda från hans debutverk.

Nya frågetecken tar genast vid. Vad ska den extra obarmhärtiga sjukdoms- och miljöskildringen betyda? Vad är det för en ond makt som kränkt och invalidiserat huvudpersonen och som förvandlat det snälla sjukhuset Sabbatsberg i Stockholm till en gråaktig borg av grym smärta och förnedring? Och vad är det för ett kusligt tillstånd den eventuellt avgiftade huvudpersonen söker undfly?

Stilen kan ge svaret även här. Utgivarens språk är fullt av ordlekar – ett desperat vitsande på den tunna gränsen mellan det fyndiga och det svåruthärdligt tillgjorda. I bokens andra del talas klarspråk om ett giftermåls avslutning, om frigörelsen från en förlamande skilsmässa. Där finns uttryck för både fiendskap och tarvlighet, som så ofta när det skär sig på allvar mellan personer som stått varann mycket nära. Tvistens kärna gäller den utmanövrerade barna­faderns delrätt till vårdnaden av en älskad son.

Berättaren vet mycket om vardagsspråkets demoni. Ett gräl i den slappa meningslöshetens tecken ter sig perfekt avlyssnat.

– Ska du nu bli som han ändå?

– Ändå?

– Vaddå?

– Du sa: Ändå?

– Vaddå, sa Ändå?

– Ja, vad med: Ändå?

– Du vet vad han håller på!

– Vad menar du med detta: ändå?

Här finns också en anda av humor – eller åtminstone komik. Meningsutbytet påminner inte så litet om dialogen i en del Wodehouse-romaner.

Kvinnors oresonlighet, med modern och exhustrun som skräckexempel, blir föremål för ordrika betraktelser.

Svaret på boktitelns fråga är att berättaren ingalunda är avgiftad här. Sviterna av giftermålets förgiftning förföljer och plågar honom alltjämt och ger bränsle åt skräckminnen och mardrömmar. Berättarens framställning är vredgat ensidig och säkert orättvis. Men den bottnar hela tiden i ett avväpnande tillstånd av dov ångest. Därav dess klarhet och dess konstnärliga bärkraft.

Späckad festskrift med stor bredd

Modernitetens uttryck och avtryck

Modernitetens uttryck och avtryck. Litteratur­vetenskapliga studier tillägnade professor Claes Ahlund
Föreningen Granskaren Åbo, 2017

I samband med professor Claes Ahlunds 60-årsdag i slutet av 2017 utgavs en festskrift  för att hedra honom. Redaktörerna, som också skrivit förordet, heter Anna Möller-Sibelius och Freja Rudels, båda verksamma vid ämnet Litteraturvetenskap vid Åbo Akademi där Ahlund är professor sedan 2010. Ett visst fokus på nordisk litteratur runt sekelskiftet 1900 kan skönjas i Ahlunds forskning, men han har också undersökt till exempel krigslitteratur, spionroman, dekadenslitteratur och temat idyll. Bland hans böcker kan nämnas Medusas huvud (1994) och Diktare i krig (2007). Read the rest of this entry »

Tags: , , ,

Mjukt och vackert om mörker och misär

Carina Karlsson, Algot

Carina Karlsson
Algot
Schildts &
Söderströms, 2017

Vintern 1742 anländer den unge Algot Holm till Björby i Sunds socken på Åland. Han är båtsman och har överlevt rödsoten som härjat ombord på flottan i den svenska armén han tagit värvning vid. I Björby är det ett litet förfallet torp i rote 91 som väntar på honom. Det är det enda han har, torpet, samt en envis vilja att leva som om varje dag vore den sista. Och det gör han genom att dricka brännvin. Read the rest of this entry »

Tags: ,

En helhet mycket större än delarna

Pentti Saarikoski, Tiarnia

Pentti Saarikoski Tiarnia
Översättning
Oscar Rossi
Ersatz, 2017

I sin bok PS. Anteckningar från ett sorgeår (1985) har Mia Berner berättat hur hon 1975 besökte Pentti Saarikoski (1937–1983) i Kerava för att göra en intervju. Hon hade då redan, sedan hon hade läst honom, blivit förälskad. Saarikoskis fru var bortrest, och framåt kvällen drog sig intervjuare och intervjuad tillbaka för, som hon skriver, ”vuxnare lekar”. Lekarna blev en upptakt till Saarikoskis fjärde och sista äktenskap: den fjorton år äldre Mia Berner blev hans fru och de bosatte sig i hennes hus på Tjörn i Bohuslän. Någon idyllisk relation blev det knappast; däremot blev den intensiv och kreativ.

Read the rest of this entry »

Tags: , ,

Ingenting är farligare än en kvinna som är ett med sig själv

Kvinner som hater menn – Sumaya Jirde Ali

Sumaya Jirde Ali
Kvinner som hater menn Tankesmedjan Minotenk genom Frekk förlag, 2017

Texten känner sig inte hemma någonstans. Är ovälkommen hemmavid. Är i diaspora, är en inkräktare. Men genom texten lärs att ta plats. Att vara flera minoriteter i en är som att vara fångad i en ändlös storm säger Jirde Ali. Diktens jag ställs frågor, svarar, antar andras röster. Mycket av dikten är en dialog, en gestaltning av komplicerade frågor ställda till en ung människa. Diktjaget får stå till svars bortom den egna erfarenheten – anses av en omvärld kunna lägga fram svar på frågor om transnationell slavhandel, om politisk extremism som hävdar samma religion som jaget. Som att en människa ska kunna svara för alla andra. Som att dikt­jagets liv är en ständig rättegång, där denna står anklagad för brott hundratals mil bort utförda av människor med helt andra förutsättningar än jaget. En nittonårig norska sitter inte inne på fler svar än andra ton­åringar. Tonåren är en prövotid. En kastas hårdhänt mot ett liv som en innan skyddats mot. För många sker det helt plötsligt. Att växa upp i en värld där en måste kämpa för en plats blir ett trauma som kan ta en livstid att hämta sig från. Om det ens är möjligt att hämta sig. Read the rest of this entry »

Tags: ,

« Older entries